Jag tillhör den skara som har förmånen att kunna cykla till jobbet. Det är nästan 5 kilometer enkel väg så det blir en liten lagom motionstur på morgonen och eftermiddagen.

Under en stor del av året så är det mest härligt men under vinterhalvåret kan det ibland vara en prövning. Jag har dock konstaterat att det går att förebygga det mesta med hjälp av bra utrustning.

Kylan är oftast inte det största problemet. Det är istället väglaget som kan ställa till problem. Normalt kör jag med min standardcykel, en 24-växlad citybike. När det är riktigt spårigt och isigt tar jag dock min gamla mountainbike. Tack vare de breda mönstrade däcken får man ett helt annat fäste och flyt i körningen. Jag har funderat på att testa dubbdäck på min standardcykel men det har hittills inte blivit av. Men jag har hört många som är nöjda med den lösningen.

Riktigt kalla dagar är det främst händerna och fötterna man fryser om. Ibland har jag kört med dubbla lager på händerna. Stickade fingervantar och Helly Hansen-vantar på detta. Tyvärr blir det ganska tjockt och klumpigt att manövrera broms- och växelreglage. Om jag ska vara ute länge har jag kört med vanliga skidhandskar med handvärmare i. Det är skönt men kräver att man drar in fingrarna då och då för att krama handvärmaren.

Fötterna har jag inte hittat någon riktigt bra lösning för ännu. Eftersom man är på väg till jobbet vill jag inte sätta på mig för tjocka kängor. Dessutom tycker jag att det är klumpigt att cykla med kängor. En damask kanske skulle fungera eftersom det oftast är i glipan mellan skon och byxbenet som man fryser.

Trots det blir cyklingen oftast en skön stund, speciellt efter en hel dag på kontoret. Idag hade jag till exempel en skön eftermiddagssol i ansiktet och gnistrande snö och nyplogade släta cykelbanor på hemvägen. Då glömmer man alla kalla, blöta, mörka mornar då cyklingen lätt blir en prövning.