Sedan vi sneddat över Kailavagge svängde vi västerut mellan topparna 1063 och 1028. Även här passerade vi många inbjudande tältplatser.
Staddajaure - denna sjö är en av de absolut vackraste jag sett. Minnet av denna sjö från min förra Sulitelmavandring stod klart för mig, och jag blev inte besviken.
Vi följde nu jokken från sydost och började klättra så sakteliga uppåt. Vår tanke var att vandra så att vi kunde ta oss upp på Kaisekietj-tjåkkåhs båda högsta toppar rakt österifrån. Marken blev snabbt ganska stenig och det var inte så lätt att hitta bra tältplats. Mer om det på nästa bild.