Ingen höjdarbild men den har en speciell historia. Rätt som det var sprang en Gems upp framför oss och kastade sig handlöst utför klipporna. Den stannade på en glaciär nedanför och tittade oroligt mot oss. Jag fick av mig ryggan och rotade fram teleobjektivet som jag krängde på och tog några bilder. Då fick jag höra att det krasade i gruset alldeles bakom mig. Där stod ett litet kid – hur fint som helst. Närgränsen på objektivet var fyra meter och jag hann inte backa innan det kastade runt och försvann bakom några klippblock. Det blev inget foto av kidet så den bilden har jag fått lov att spara inne i huvudet.