Jag är en friluftstörstande storstadsbo. Som nu fyllt 40 år och bestämt sig för att aldrig sluta leka äventyrare...
Har en blogg här på sidan
http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Länkar:
Naturhinderbanan en succé...
Det är lika intressant varje gång jag inser att barn inte behöver stora äventyr för att slukas upp totalt. Friluftsfämjandet hade en artikel om barn i natur där Renat Chlumska och ytterligare en person uttalade sig om barnens behållning av naturen. Kort sammanfattat kan man säga att ingen av dem tycker att man skall dra iväg med sina barn på för långa och strapatslika vandringar/äventyr då det finns en stor risk att man snarare tar avstånd från vandringar och dylikt när det varit krävande som barn. Låter logiskt tycker jag. Gå snarare ut 10 gånger till kyrkogården och lek äventyrare än en gång till Nikkaluokta med jobbiga vandringar bara för att föräldern skall bli tillfredställd. Detta tog jag fasta på.
Härligheten från ovan...
Gång efter annan petar jag upp ett stycke av min sommarhändelse i skrift här på bloggen. Del fogas till del och en ganska så angenäm bild av ett fiske och fjälläventyr tränger fram. En bild av en roddresa på pontonbåt som fyllt mig med glädje och energi och som fått min arma kropp att stärkas. Många är ni som kommenterat och hejat på, önskat läsa nästa del osv. En del förfrågningar om pontonpaddling och hur man skall hanskas med rutten har också dykt upp. Då och då har jag brutit skriften för att förmedla bild och även ibland film från resan.
Nu kommer ytterligare en film från Kaitumäventyret. Denna film kommer endast uppsakattas av ett fåtal läsare. Men för er som har behov av och känner en glädje över att se Kaitumälven från luften kan under 5 minuter studera älven, och i den mån det går, planera er färd efter denna. Precis så gjorde vi innan vår första pontonresa 2009. Jag kikade på en film från en helikopterresa över kaitumälen, sedan spanade jag på satelitbilder från googelmaps.
Älvornas segerdans i S-kurvan, Kaitumälven 2011 - Del 3
Med kroppen inbakad i sovsäcken, likt den varma fyllningen i en Calzone, vaknade jag och kände hur det hade börjat trycka på. Blåstömningen var ett ofrånkomligt måste. Jag kom plötsligt att tänka på dagens äventyr, en oförglömlig upplevelse. Jag klev ut i den ljusa natten. Kylan friskade mina sinnen och doften av fuktig fjällnatur sveptes in i mig med varje andetag. Jag gick ut mot älven, där blev jag stående. Älvorna dansade ner för vattnet i en segerdans. De vittnade om den fantastiska dag som jag fått uppleva på Kaitumälvens ginklara vatten.
Det är mycket prat om lämlar....
(VARNING, för vissa kan bilden längst ner vara något osmaklig)
Sista dagen på vår resa ner för strömmarna i Kaitumälven slutade med ett makabert fynd.
Forsrodden, Klass 3 enligt internationell praxis. Ny film samt fallhöjdskarta Kaitum
Efter att ha skrivit två delar av ca fem, om pontonrodden i Kaitumälven, har frågan om rodden dykt upp vid ett flertal gånger. Jag publicerar av den anledningen (och för att det är roligt) hela det rörliga materialet från den svåraste passagen på den sträckning som vi rodde. Forsen, Pattokkuoika, är en klass 3 sträcka, mätt ur forsränningssammanhang. Mängden vatten, i Kubik mätt, är dock helt avgörande för om svårighetsgraden stämmer. Utöver filmen är även två bilder bifogade. Den ena är en karta över fallhöjden i Kaitumälven och den andra är forskassernas gradering. Det som gör denna fors lite knepig är att den är 1 kilometer lång och man ror motströms hela tiden för att styra och hålla fart. Sedan bör bör gå av och reka den vid vissa jämna intervaller vid ett första möte. På denna resa var det, trots att det var mycket mer vatten denna gång, mycket enklare att paddla forsen än 2009. Den gången var det mycket mer stenar i dager längst kanterna och vi var tvugna att ro längre ut i forsen.
Hela materialet från forsen.
