Friluftskedjan -Din länk till naturen-

Siljan ur ett annat perspektiv... Alltid tvåa.. ändå vann jag!

Nu har jag upplevt en ny typ av glädje. Glädjen över att ha antagit en utmaning och lyckats med den. Med ömmande rumpor och lite sega ben tog vi oss i mål efter 12.5 mil på cykel på Sollerön i Dalarna, lör 4 juli 2011. SILJAN RUNT.

Jag och min svåger Peter slog oss i lag och trampade Siljan Runt på en tandemcykel. Cykeln hade Peter köpt för en billig peng av en av sina kunder, när denne rensade ur ett garage. Varken jag eller Peter hade någon träning på tandemcykel innan lopper så vi körde 10 minuter dagen innan bara för att få en känsla för hur man skulle göra.

Vrålåket fixat kvällen innan tävling, vilar sig i form på tunet.

Klockan var ställd på ringning 05.30. Efter en gedigen grötfrukost klädde vi oss i tävlingsdressen. Vi skulle precis lasta in tandemcykeln i Peters skåpbil när han kom på att reservslangen var trasig. En liten cykelverkstad anlades på utemöbeln och reservslangen var snart åter hel. Vi satte av mot Sollerön och starten för den 44:e upplagan av Siljan Runt.

Ett par minuter innan avfärd till Sollerön (05.45) kommer Peter på att det var punka på reservdäcket... Laga laga...

Framme på sollerön var det bara att ta sig till Nummerlappsutdelningen. En hel del blickar riktades mot vårt ekipage. Varken jag eller Peter skall betraktas som blyga och vi njöt lite av den extra uppmärksamheten. Kön fram till starten ringlade lång. (öppen start mellan 07.00 - 09.00) Meter för meter närmade vi oss starten. Med ett glatt sinne lärde vi känna folket runt omkring oss. Vi önskade varandra LYCKA TILL och satte av ut ur startfållan.

Tävlingssugen tandemåkare Peter...

4000 åkare i kö till öppen start...

Tävlingsåkare Koolmeister med monstret...

Tävlingsåkare Gellner med monstret...

Vi hade sedan dagen innan bestämt att jag skulle starta tävlingen bak på cykeln och Peter skulle ta hand om styrning och växling där fram. Väl iväg dök första tävlingsinstinkten upp. Jag insåg att, eftersom jag och Peter fick olika starnummer, skulle vi också få olika tider i mål. Nu hade vi försiktigt gått över startlinjen med två pip som signal att vi startat, ett pip för Peter och en sekund senare ett pip för mig. Jag räknade ut att om vi cyklade i mål, och jag satt bak, skulle jag få en bättre tid än Peter eftersom hastigheten skulle vara högre och därmed minska tidsskillnaden mellan oss... :-) Jag bestämde mig för att köra bak hela loppet. EN FÖRDEL MED ATT SITTA BAK VAR ATT MAN KUNDE DOKUMENTERA eftersom man inte behövde hålla i styret. Nedan kommer en hel del bilder och detta inlägg kan nog betraktas som en bildblogg. Samt filmblogg för den delen.

Så här glad är man efter ett par mil, strax innan Mora...

Efter ett par mil var vi ordentligt igång. Förvånad vände sig Peter om.

- Är vi redan i Mora, sa han och flinade. De nyinförsaffade slicksdäcken ven mot denen perfekta asfalten.

- Fortsätter det såhär är vi snart framme kontrade jag och trampade på. Jag fälde ned överkroppen, placerade händerna på extrahantagen och malde på. Det är underbart när man kommer in i ett "flow". Tandemcykeln gick som i trans, vi flög fram. Vi som trodde att vi skulle bli passerade av alla. Det visade sig att det var vi som körde om de flesta.

Landsväg och alltid i rygg, medveten om att jag kommer vinna över peter :-)

Precis passerat en klunga, det går bra nu!

Detta är utsikten för den som aggerar motor bak när man maler på...

Eller såhär, med Siljan och grönska

Vi passerade många fler cyklister än vad vi blev passerade av

Loppet hade fyra vätskekontroller var av tre hade lite mat. Vid den första kontrollen fyllde vi bara på vätska och fortsatte direkt. Efter ungefär halva loppet låg kontroll nummer två, i Nusnäs. Vi stannade där i ca 10 minuter. Vi stoppade i oss korv, banan, bullar, och en hel del sportdryck. Åter ute på banan var energin åter i topp och vi skrattade åt att det gick så lätt.

Peter i gult vid korvbordet

Tandemcykel behöver stor parkeringsplats

Cyklisterna kunde inte låta bli att le när de blev omåkta av en vrålsnabb tandem med en bakotvänd fotograf :-)

Vi hade precis innan kontrollen, kastat oss utför backarna ner mot Nusnäs där vi mätte upp en hastighet på Peters GPS:klocka till 76 km/h. Inte ens elitåkarna hängde med vår tandem utför. Några åkare lyckades dock ta rygg och hängde med i vår "SLIPSTREAM". De tackade oss efteråt, aldrig hade de kört så snabbt utför.

Utförskörning i lätt utförslut strax efter Nusnäs..  ca 50 km/h

Vi fortsatte ner längst den östra sidan av Siljan. Vi hade stämt möte med Min syster, Peters kvinna samt mina föräldrar. Vi skulle göra ett kort stopp hos dem där de stod och behövde hålla kontakt. Den tävlingsvane Peter löste detta enkelt genom att köra hela sträckan med Bluetooth kopplad till mobilen i ryggfickan. Vi låg långt före tidplaneringen och Peter informerade om när vi skulle runda den nedre spetsen på Siljan och det ställe där vi skulle mötas. Platsen för mötet ligger 1.5 km efter leksand. Det var en härlig känsla när vi passerade bron över Dalälven i Leksand. Rondellen strax efter bron är ett tryggt landmärke, då mitt landställe ligger här. Det kändes plötsligt som att cykla på hemmaplan. Strax efter rondellen möte vi upp gänget som hejade på friskt. De tog en bild på oss och såg förvånade ut.

- Är ni inte trötta, frågade min pappa.

- Nej inte alls, svarade jag och insåg att vi faktiskt kört mer än 10 mil.

Peter har kontakt med följebil :-)

Bron över Dalälven, underbart vackert

Rondellen... HEMMA

Efter drygt 10 mil, lika glada som vid starten... och inte trötta...

Vi fortsatte. Efter bara ytterligare 5 km var det en helt annan känsla. Plötsligt kom värken. Det var inte värk i ben eller rygg utan i rumpan. Vi trampade på trots allt. Nu fick vi hitta ett för båda fungerande tempo. Peter vill gärna trampa på i en högre frekvens än jag. Jag väljer gärna lite tyngre med lägre frekvens (eller Kadens som det heter). Varje gång jag fick lige trögare växel trmpade Peter upp tempot till sin frekvens. Jag kontrade med att vilja ha en tyngre växel. Peter trampade upp och jag ville byta igen. Efter tt tag hittade vi ett mellanläge. Vi kom till den sista kontrollen och rumporna ömmade ordentligt. Vårt vatten var slut och denna kontroll var verkligen eftertraktad. Kaffe och släta bullar gick ner i ett huj. Vatten fyldes i flaskorna och rumporna fick vila i ca. 5 minuter. Ett spelmannalag spelade visor och stämningen var trots allt på topp.

Sista kontrollen

Från sista kontrollen var det ca 1 mil till mål. Med förnyad kraft malde vi på sista sträckan. Jg hittade ett nytt läge på sadeln och smärtan i rumpan ble uthärdlig. En cyklist tog rygg på oss. Jag vände mig om och frågade med ett leende om det var ett behagligt tempo. Cykliste gjorde tummen upp och sa att det var den bästa och lättaste avslutning han någonsin gjort på denna sträcka. När vi närmade oss målet insåg jag åter att jag faktiskt skulle få en bättre tid än Peter. Vi gick i mål med två pip utan knappt något avstånd. :-)

Målet nalkas...

Jag kommer att vinna...

Glada cyklister... Pigga trots allt

Följebilen tog sig till målgången :-)

Efter målgång hämtade vi ut våra blå dalahäster märkta Siljan Runt 2011. Dessa var ett bevis på att man detagit. Efter att berättat i korta drag för familjen om loppet satte vi oss i bilen och körde hem till tunet.

Efter en timme hemma i Leksand kom Peter ut till mig där i en MJUK stol. Han satte sig ner i en annan stol.

- Vet du vad jocke, sa han lite försiktigt.

- Nä vadå, svarade jag.

- Du vann över mig, sa han och spelade lite sorgsen.

- Jag vet, sa jag och berättade om min plan. Jag borde ha spöat dig med en halv sekund fortsatte jag.

- Det är det som är det konstiga sa han. Du spöade mig med 13 sekunder.

Vi skrattade gott.

- Världens längsta Tandemcykel måste vi haft. Hur kan det annars skilja 13 sekunder. sa jag och vi skrattade igen...

Peter berättar om resultatet...

Jag måste säga att det var en av de häftgaste upplevelser jag varit med om på många år. Naturen runt siljan är fantastisk. Värmen och solen gned våra kroppar längs den prunkande vägen. Att cykla tandem kan rekommenderas. Då man är två som trampar men bara en motvind gör det riktigt fort i utförsbackarna 76 km/h mätte vi upp på GPS:en. Vi drog med oss de storatävlingsklungorna utför. De låg i vårat baksug och tackade ödmjukast när de passerade oss i uppförsbackarna. Nu blev vi inte passerade av så många åkare då vår tid var riktigt skaplig. ca 4h 40 min med 20 min paus på 12.5 mil. Men som sagt det var lite motigt i uppförsstigningarna då jag, min svåger och cykeln vägde 200 kg. Snitthastigheten på sträckan ca 30 km/h

Med rullande hälsningar

Joakim

Positioneringen gäller start och mål.

Med 60 000 kr mellan benen och hjärtat i halsgropen kastade vi oss utför...

Downhill Säfsen

I helgen som gick löste jag in det handskrivna värdebeviset undertecknat min syster och hennes familj. Peter (min svåger) ställde snällt upp som lekpartner på det som kommer att beskrivas som mitt roligaste äventyr, på andra sidan 40-års sträcket, ett bra tag framöver. Downhill i Säfsen...

Vi rasslade iväg i Peters firmabil (en skåpbil) till Säfsen i Dalarna tidigt på lördagmorgonen. Det verkade som om det skulle bli växlande väder under dagen så i packningen fanns alla tänkbara klädesplagg. Förstahandsvalet för cyklingen var egentligen Gesundabacken men ett sent beslut om aktivitetsdag resulterade i att alla cyklar var uppbokade just den helgen.

Glada killar innan vilsekörningen...

Det var ordentligt skyltat till Säfsens skidanläggning i Hedemora, men sedan tog det slut. Vi rullade på i ordentlig fart med det gamla skåpet. Inte en enda skylt vittnade om backe eller cykel längst den resterande vägen på dryga 5 mil. Ett par felkörningar (ca 10 mil) gjorde att vi stod på parkeringen vid Säfsens Värdshus kl 11.00, en timme efter planerad tid. Vi dividerade om hur vida det skulle spela någon roll eftersom backen ändå var öppen till 16.00 och vi förmodligen skulle trilla av cyklarna pga tröthet långt innan det. Vi hämtade ut vår utrustning bestående av Hjälm, armbågsskydd, knäskydd och den livsviktiga ryggplattan... Sedan var det dax...

Cyckeln som jag fick tilldelat mig var ingen gamal Rex eller Cresent med bockstyre, det var ett monster. TREK session 88  DH, Pris i katalogen... 59 995 kr...

Peter lyfter andaktsfyllt ut min Downhillkompis.

Jag med mitt hyrda ekipage... TREK session 88 DH Pris i katalogen... 59 995 kr... Hur kan en cykel kosta så mycket?

Spänningen var på topp. Både jag och Peter har cyklat en hel del i våra liv men aldrig provat på detta. Vi konstaterade att regnet nog hade sett till att göra förhållandena perfekta. Även om det skulle gå sådär med åkningen så var det garanterat att vi skulle ha lera i ansiktet när vi var klara, det var en sporre nog så god. Vi tog oss fram till liften. Vi var nästan ensamma i backen sånär som på två andra åkare. Liftpersonalen var supertrevliga och hjälpte till med såväl tips om nedfarter samt att lasta på cyklarna i liftkorgen bakom oss.

Ensamma i liften.

Tunga regnmåln blandat med klarblå himmel, det växlade hela dagen.

Liften gick långsamt och vi var ivriga att komma iväg på vårt första åk. Väl uppe, efter något som kändes som en evighet i liften, var det dags att välja nedfart. Vi började med en som var klassad som "lätt", den var mer eller mindre en grusväg ner till liften. Efter den första repan var vi tveksamma om detta var något att hänga i julgranen. Var det inte mer än såhär. Vi konstaterade att det nog ändå var bra att vi fick testa bromsar och dämpning m.m. på cyklarna under detta lite löjliga åk.

Upp i liften igen. Nytt val av nedfart.

- Vi tar Sheriffen sa jag.

Vi rullade fram till sheriffen. (Bildkollage nedan beskriver förhoppningsvis känslan när jag för första gången på mycket länge log så mycket efter en aktivitet att jag höll på att spräcka mungiporna.)

Peter strax innan det magiska åket.

Påväg mot Sheriffen droppet

Peter landar med tryckta framdämpare.

Jag kommer strax efter. Et kittlar skönt i maggropen.

Efter första delen av backen stannar vi och pustar ut. Vilken känsla. Alla tvivel på att det skall bli den givand dag är borta. Vi fortsätter ner för backen nu i en mer zick zack form. Vi kryssar fram och tillbaks över backen. vissa partier är ordentligt branta. Jag kör först och det går riktigt bra. Jag vänder mig för att se hur det går för peter som ligger strax bakom. Plötsligt fastnar han med framhjulet och voltar rakt över styret. Han landar på huvudet och faller framåt. Jag springer fram till honom för att se hur det gick. När jag ser honom står han på benen och lutar sig frmåt. jag ser hjälmen, den är röd.

- Hur gick det, frågar jag. Blöder du? Du är röd på hjälmen.

- Nej jag blöder inte men jag landade med huvudet i en LINGONPLANTA.

VI skrattade gott

Vi fortsatte ner och tog oss igenom målhanget som mer eller midre kunde liknas vid vällingsörja. Tjejen i liften frågade vilket som blev vårt första riktiga åk. Vi svarade sheriffen. Hon skrattade och sa att det är den svåraste nedfarten vi har.  Vi satte av upp i liften igen.

Peter fotograferad en meter innan han voltar framåt.

Lervälling på upploppet

Röda lingonmärken kvar på Peters hjälm.

I liften konstaterade vi att det kändes som om den gick fortare. Men det var nog bara att man var trött och det var skönt att vila.

Då var det dags för nästa åk. Rollercoaster hette nedfarten och var Säfsens huvudattraktion. Den korta sträckan fram till starten gick via en lite lekpark med vippbrädor och träbroar.

Vippbrädan med ett rejält skutt.

Skön landning.

Vi framme vid Roller-coaster. Säfsens stolthet visade sig svara på alla mina förväntningar. Efter att ha satt av in i den i skogen utskurna banan bjöds vi hopp, velodromer, dropp och allt annat skönt downhillsgodis. Peter tog över kameran efter att jag förevigat honom vid starten. Jag satte av... Vilket åk det blev.. Bergochdalbana är bara en lätt beskrivning.

Peter ger sig av in i skogen.

Jag tar kurvan i hög fart ,mitt första velodrom åk.

Jag siktar in mig på droppet mitt i backen.

Tungan rätt i munnen...

Jag laddar på...

... och fluger, Vilken luftfärd... uiiihh... Grym känsla!

Perfekt landning och en underbar känsla i kroppen.

Efter avslutad repa började det plötsligt hällregna. Perfekt för en lunchpaus. Pannkakor, Coca cola, tunnbröd och baconost på tub sveps med god aptit. Redan nu börjar det kännas ordentligt i händerna av alla gupp och hopp... Vi sitter i bakluckan på Skåpbilen och pratar om hur vi ska lägga upp resten av dagen. Det är två timmar kvar och vi känner ingen stress. Vi är båda förvånade över att det är så jobbigt som det är. Lika fort som regnet kom försvan det samma. Vi flyttade ut och fortsatte lunchen.

Peter myser i bakluckan på lunchen.

Jag fyller på depåerna.

Efter lunchen fortsatte vi med stor aptit. Vi körde ytterligare i två timmar. Mot slutet var vi ensamma i backarna och vi blev mer och mer varma i kläderna. Solen sken.

En fantastisk farttjusning i solen.

Efter ytterligare en överrumplande regnskur med tillhörande klädbyte (regnkläder) så hade tiden tagit ut sin rätt Händerna värkte så till den milda grad att det inte gick att åka längre. Jag kunde knappt trycka in bromshandtagen. Vi lyckades trots allt tima in handvärken med det sista åket upp med Liften 16.00... Sista åket blev doch bara en pina i att ta sig ner. Händerna var krämpande...

Trött men oerhört lycklig.

Vi återvände till uthyrningen. Cyklarna tvättade vi rena och fina med vattenslang bakom byggnaden. Övrig utrustning fick sig också en dusch för att bli av med all lera.

Jag konstaterar att dagen varit en av de bästa. Valet att åka till Säfsen istället för Gesunda var perfekt. Mannen bakom disken i uthyrningen berättade att det var Säfsens första säsong som downhilldestination. Nästa år skulle dom satsa ännu mer på just downhill. Priset att hyra cykel och liftkort (1600kr för 2 personer) var bra mycket lägre än i Gesunda och cykeln jag fick var den bästa som finns att få tag på i downhillvärlden. Detta faktum tillsammans med konstaterandet att vi var mer eller mindre ensamma i backen utan liftkö gjorde allt PERFEKT!

Jag tänker absolut göra detta igen.

TACK, PETER, ANNA OCH EMIL för presenten!

För den som gillar denna berättelse finns en annan att följa på följande länk:

http://www.utsidan.se/trips/view.htm?ID=197

Trevligt att du läste denna... Kommentera gärna.