Fowwes blogg

På fjället (dikt)

Ibland händer det att det blir skrivet en dikt. Så var det för drygt en vecka sedan när jag satt inregnad uppe i norra Sarek (se föregående blogginlägg). Medan regnet och blåsten härjade blev ett utkast till följande dikt skriven. Sedan har jag bearbetat den hemma.

På fjället

Jag vandrar för mig själv på fjället,
    långt hemifrån,
avskild från allt det vardagliga

För tillfället har jag en lägerplats,
     i regn och dimma,
med endast tältdukens tunna hud som
    skydd mot vätan och blåsten
Men igår - den dalande midnattsolen!
Molnen i norr färgades röda,
    ljuset glödde hela natten

Hemma i staden pågår säkert livet som vanligt
med trängsel, trafikerade vägar,
    och överfulla gatuserveringar
Här är ljungpiparen och ängspiplärkan
    mina närmaste grannar
de sjunger och spelar för mig
    men är noga med sin integritet,
protesterar om jag kommer för nära
Och på avstånd tittar de höga bergen i
    Sarek och Padjelanta ned på oss

Detta är en annan och annorlunda värld
som får mig att vilja betrakta mitt liv
    med deras ögon
 

                        Låvdak, Sarek, juli 2012

PS. Fler av mina dikter finns att hitta bland mina blogginlägg. De är taggade med "Dikter".

Det vilda (dikt)

Det var länge sedan jag hade tid och ork att skriva någon dikt här i min blogg. Men tankarna har funnits! 

Något jag tänkt på har bland annat sin upprinnelse ur mina fjällvandringar. Det handlar om vildhet, ett ämne som ju faktiskt kommit lite i ropet igen på kultursidor de allra senaste åren.

Många som hör begreppet vildhet tänker nog på hämningslöshet, våldsamhet, utflippande med mera i samma stil. Men detta är en förvanskning, inte ens de vilda djuren beter sig så. Att söka det vilda är att söka något helt annat. Och en del av det vilda jag själv söker finns i friluftslivet.
 
Så - efter ett långt uppehåll - blev det alltså ytterligare en dikt.

Det vilda

Det vilda inom oss är slumrande
men sover bara med ett öga

Det behövs inte mycket för att det ska lyfta sitt huvud
och vädra efter en omärklig doft eller en avlägsen vind

I de ögonblicken vill jag ut
Jag vill ut och gå färdvägar
som jag inte vet om man kan lita på,
följa stigar som kanske inte leder någonstans

Då griper jag efter dagar där jag kan
förvänta mig det oförutsedda
och nätter som överraskar mig med drömlös sömn

Framför mig växer vägsträckorna,
och jag tillryggalägger dem enbart med egen ansträngning
Och efter många steg,
när krafter och ork brunnit ut,
möts jag av vila i skymningen
    
Så formas nya syner framför mina ögon,
långt i fjärran byggs konturer
av länder och riken som jag inte kände förut

Men alltför snart känner jag våndan,
jag blir upphunnen av smärtan av att
vara på fel sida om en glasruta,
att inte kunna resa mig och ge mig av

Då kan det kännas enklast att ignorera
det som skedde – det som sedan plötsligt tog slut

Det vilda sänker sitt huvud och lägger sig ner igen
Men det sover bara med ett öga

En dikt om dimma

En ny sommar närmar sig, och det har blivit dags för mig att tänka på och planera kommande vandringar. Kanske blir det ett uppehåll med dikterna. Här i alla fall ett intryck från förra sommaren! 

Dimma på kalfjället

Var kom den ifrån, dimman?

Vi var så upptagna
med att läsa karta och hitta väg
att vi inte märkte hur rummet krympte,
hur det bildades väggar omkring oss

Solen stängdes ute, temperaturen föll
Det kyliga duggregnet kom med ens från alla riktningar

Nu måste sinnesintrycken tolkas annorlunda
Dimman talar inte sanning!
Avstånd förlängs, föremål förstoras upp
Ytor blir antingen horisontella eller vertikala

På andra sidan ett jättelikt snöfält
reser sig en mörk och lodrät klippvägg
En illusion!
Snöfältet är snabbt passerat
och klippväggen var bara sluttande mark

Och så de grådiffusa väggarna som inte försvinner
utan hela tiden drar sig undan
och fegt håller sig på avstånd

Vi befinner oss sedan i en svårtolkad
mosaik av småsjöar och kullar
Karta, kompass och elektronik
är våra vägvisare i labyrinten

Till slut når vi vår planerade lägerplats
Ivrigt sätter vi samman stängerna och
reser tältet på den frostbitna marken:

en trotsig punkt av värme under en gråkall kupol

(Tuoddar, Padjelanta 2008)

Beskriva naturintryck (dikter)

Två dikter har legat länge och väntat på att de ska "kännas färdiga". Nu tror jag att de är det.

Vissa intryck från fjällvandringar och andra naturfärder får jag inte ordentligt nerskrivna förrän efter lång tid. De finns visserligen som spridda utkast i datorn, men av någon anledning är det svårt att hitta exakt de ord och uttryck jag vill ha.

Men det gör ingenting att det tar tid. Då hinner jag fundera ordentligt på vad det är jag har upplevt. Eller kanske bättre uttryckt: vad jag har anat. Sedan är det förhoppningsvis begripligt även för andra. Eller att det i alla fall sätter tankarna, minnena och fantasin i rörelse!

Skymning

Skymningen förändrar allt

När ljuset försvinner
förminskas världen
och  reduceras till
den allra närmaste omgivningen

Kvällen upphäver alla avstånd,
upplöser känslan av naturens väldighet   

Allting utanför min lägerplats
blir tvådimensionellt
och stelnar i skymningen till en tavla 

Jag kan fortfarande urskilja
horisonten, bråddjupen och höjderna
men jag kan inte längre fatta
att jag skulle kunna gå där långt borta,
finna fotfäste och förflytta mig

Då tänker jag på fullt allvar
att det räcker med några få steg
och att sträcka ut min hand i månljuset
så kan jag röra vid alla bergen,
utan  minsta ansträngning

Det ohörbara

Det är att utvidgas

liksom vattnet som rinner genom en grotta
urholkar den och gör den större

Så är det

De intryck som mina
sinnen fylls med
ska göra mina tankar rymligare

få mig att höra
starkare

lära känna mig själv
tydligare

Det handlar inte om att förlora sig själv
eller att uppgå i något

utan helt enkelt att vara ett membran
som både uppfattar
och förstärker

det ohörbara

Att börja en vandring (dikter)

Avmarsch

När ryggsäcken står där färdigpackad
då tvekar jag

Så motsägelsefullt:
det är ju detta ögonblick
jag sett fram emot och väntat på
i dagar och veckor
ivrigt, otåligt

Ändå har detta enkla beslut
bara vuxit sig större

Jag har kontrollerat allt:
ingenting har glömts
maten kommer att räcka
utrustningen är i gott skick
Ändå går jag ett varv till runt packningen
läser listan ännu en gång
(fast jag redan kan den utantill)

Det känns så definitivt
att vända ryggen till tryggheten
och klara mig utan reservförrådet,
stugbekvämligheten, bilen.
Det är som att kapa en osynlig livlina

När beslutet väl är taget
och jag kommit en bit på väg
kan jag för mitt liv inte förstå
hur jag kunde tveka
ens för ett ögonblick

Resonans

Överväldigad
 
av den vilda skönheten
i en grönskande dalgång

av kärvheten hos
en brant bergssida
högt ovanför mitt huvud

av bråddjupet
när jag står på klippavsatsen
och ser ner, bortom mina fötter

Överväldigad
av stillheten när kvällen kommer,
när intrycken drar sig tillbaka
och naturen inte tillåter mig att uppleva mer den dagen

Överväldigad
med mitt inre ännu vibrerande
av den tunga tystnaden
och en lång stund därefter