Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Resa till Nepal. Del 2.

Natten på hotellet i Lukla blev inte så god. Visserligen hade Anders och jag fått ett bra rum, men tankarna var oroliga och jag låg vaken i minst en timme. Dels visste vi inte om Anders G och vår guide Ram skulle lyckas ta sig upp till Lukla med helikopter, dels oroade jag mig för att gårdagens ansträngning + den relativt höga höjden (2840 möh) inte var nyttigt för mitt alltför höga blodtryck.

Men det kom lugnade besked via sms på telefonen. (Våra svenska telefoner fungerade hyfsat i Nepal, men vi har inte sett räkningen än!) Anders G och Ram var på väg med helikopter till Shurke. De beräknade att komma upp till Lukla någon gång under förmiddagen.

Resa till Nepal. Del 1.

Jag och mina två vänner Anders G och Anders R har under det senaste halvåret förberett en resa till Nepal. Fler har varit intresserade och ytterligare en person har deltagit i förberedelserna, men till slut blev det vi tre som åkte. Vi bokade en resa på Internet från trekkingföretaget Unique Path (ett företag som vi nu med facit i hand varmt kan rekommendera).

Anledningen till att vi valde ett företag var att vi inte känner till landet och naturen i Nepal. Vi valde en av företagets fasta turer, en tur på 18 dagar, varav 16 vandringdagar. Turen var planerad att ta oss från Lukla upp till Everest Base Camp och därefter över Cho La-passet till Gokyo. Och så tillbaka till Lukla igen. (Redan när vi satt hemma och läste dagsplaneringen tyckte vi att detta verkade lite väl optimistiskt. Kunde ett så ambitöst program verkligen hinnas med?)

Tillbaka i Namche

Efter atskilliga dagar ar vi tillbaka i Namche Bazaar. Vi har upplevt mycket under dessa dagar. Har pa hotellet finns ytterligare en grupp svenskar som vi aven stott pa under vandringen.

Ju hogre upp i bergen vi kom desto kallare blev det. Och hojden, ja den har vi ocksa tampats med. Vi kom inte anda upp till Base Camp, men ganska nara. Av skal som jag sa smaningom ska redogora for.

Vi har kommit till Namche Bazaar

Har ar en liten fortsattning pa vara aventyr i Nepal. Det ar gott om Internetcafeer i Namch, men kanske ar detta sista gangen pa ett tag som det gar att skicka meddelanden.

Vi kom hit igar efter att ha gatt uppfor en lang och brant bergssida. Namche ligger pa 3430 meters hojd och utsikten harifran ar forstas obeskrivlig. Runt samhallet ligger toppar pa over 6000 meter. Vi har haft en vilodag har idag vilket inneburit en lang promenad upp till lyxhotellet "Everest View" som ligger 400 hojdmeter uppfor samhallet. Darifran har vi haft en hanforande utsikt mot Mt Everest. Jag ville forstas publicera nagra fotografier, men det far vanta.

Vi har traffat folk fram olika lander, bl a en dansk familj som gatt i flera veckor med sina tva barn som inte var sa gamla. De har gatt sjalva utan guide eller barare, men hade tidigare erfarenhet av Nepal.

Vi fagelskadare har glatt oss at flera observationer av gamar, bl a lammgam. Pa nervagen fran var promenad tittade vi in i ett kloster, fick lov att fotografera och bytte nagra ord med munken dar.

Namche saknar all form av bilforbindelse, men byn ar full av affarer. Allt har burits upp, av manniskor eller lastkor. Vi kanner av hojden, men var gudie Ram sager hela tiden "Take your time" och det ar viktigt att ga langsamt. Vi mar bra och tror att vi tar det tillrackligt lugnt.

Vi har mycket trevligt med var guide och en av bararna, igar spelade vi kort pa hotellet.

Upp till Lukla - och vidare!

Har mojlighet att skriva fran ett litet hotell en dagsmarsch fran Lukla. Vi kom alltsa till Lukla, men det var inte helt enkelt.

Vi har nu kommit till Phakding dar vi kommer att sova inatt. Gardagen blev mycket dramatisk. Vi vantade lange pa en helikopter och lyckades komma ivag tidigt pa eftermiddagen. Men det vara bara Anders R och jag. Anders G och var guide Ram skulle ta en annan helikopter.

Kursen sattes mot Shurke, en plats ett par km soder om Lukla. Men innan vi kom dit var vi tvungna att "nodlanda" pa en plats ca 30 km fran Lukla. Forst efter 2-3 timmar kunde vi fortsatta och anlande till Shurke ca 16.30. Vi hade blivit lovade en porter men dar fanns ingen. Vi hittade en man som talade engelska och som var villig att bara upp packningen till Lukla. Efter en kopp te i hans hem gick vi. Hans son var ocksa med och bar. Det var ca 550 hojdmeter upp till Lukla och det skulle ta ca 2 timmar. Den sista timmen gick vi i morker med pannlamporna pa. Allt gick bra, nagon fara var det inte.

Nar vi kom upp till vart hotell var allt fullt men de ordnade plats. Folk hade vantat i 5 dagar pa att fa komma till Kathmandu och priserna pa helikopter var skyhoga at det hallet (1200 USD per person). Nastan ingen hade kommit darifran pa dessa dagar, men vi hade kommit upp! Detta vackte visst uppseende.

Anders G sms:ade pa kvallen och meddelade att han skulle komma till Shurke morgonen darpa. Det gick bra och vi mottes pa hotellet pa formiddagen.

Sida: 1 2 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.