Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Ny vårvintertur - med förbättrade rutiner

Som vanligt hinner våren komma ganska långt hemma i lundatrakten när det närmar sig fjällresa till snön. Lärkorna sjunger i viss mån och en och annan storspov drillar. Jag har hört en trana också, men inte fått syn på den än.

Min gode vän Anders - fotografen - har länge haft en dröm: att skida genom Sarek med pulka och tält. Troligen har det varit en dröm för mig också, men eftersom han är den som pratat vitt och brett om det så kan jag inte minnas att jag tänkt tanken på egen hand före honom. Och snart är det dags.

Går det att hålla värmen på höga höjder?

Den senaste tiden har jag sett en del filmer om resor till höga berg, och även läst en hel del. Och det är en sak som förbryllar mig. Trots att att deltagarna är aktiva och i rörelse så fryser de. Eller rättare sagt: de fryser mer än vad jag trodde att man skulle göra. Naturligtvis kan man - som en av mina frisksportande kollegor på jobbet - förklara det med att det är ovanligt kallt på höga höjder. Jovisst är det ofta kallt, men är det hela förklaringen? Det verkar nämligen vara svårt att få upp värmen, hur man än försöker.

Frågeställningen är alltså: Är det svårare att hålla uppe kroppsvärmen på hög höjd jämfört med t ex Sarek (vid samma temperatur)? Och om det är så, hur kan det komma sig?

Att sova i en sovsäck - eller ska det vara två?

Inför resan till Nepal har jag varit tvungen att fundera igenom sovsäcksfrågan. Min Marmot Arroyo dunsäck är lite i klenaste laget. Den duger ner till ca -1 grader, och i Nepal rekommenderas ca -8 (vi ska sova i s k tehus och inte i tält).

I vintras använde jag två säckar, jag drog min urgamla Caravan Arctic (dunsäck) över Arroyo:n. En kombination som säkert klarar -30 utan problem. Men jag skulle vilja byta ut gamlingen mot en modern syntetsäck, bland annat för fuktens skull (det är inte roligt med en småfuktig dunsäck). Så jag har funderat över en ny säck som dels fungerar bra på vinterturer ihop med Arroyo, dels löser Nepalsömnen .

Att uppfinna ett kikarstativ - eller berättelsen om hur man sparar in 750 gram i sin packning

Inför nästan varje fjällvandring har jag något praktiskt problem som behöver lösas - i mån av tid och inspiration. En sak jag läge har irriterat mig på är den olösta frågan om stativ till min lilla tubkikare.

Tubkikaren i sig är ett tekniskt underverk, en Nikon ED50 som väger 700 gram och som i optisk kvalité inte kommer långt efter de dyraste stora kikarna på marknaden. Denna tub vill jag gärna ha med mig på färden.

De 11 mest onödiga sakerna på vinterturen

Trots att sommaren är i antågande måste jag dela några erfarenheter från vinterturen i Teusadalen i slutet på mars i år. Det gäller utrustningsdetaljer vi hade med oss som visade sig vara helt onödiga att släpa omkring på. Här kommer listan (utan inbördes rangordning):

A. Sommarpinnarna till tältet

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.