Varför klättrar klättrare?
- Trådstartare plaskdaja
- Start datum
Varför golfar golfare?
En filosofisk fråga. Finns det något bra svar? Varför golfar Man?
Ställer ofta frågan själv men har egentligen inget bra svar.
Kanske klättrar man för att det är kul eller för att man mår bra av det....
?
En filosofisk fråga. Finns det något bra svar? Varför golfar Man?
Ställer ofta frågan själv men har egentligen inget bra svar.
Kanske klättrar man för att det är kul eller för att man mår bra av det....
?
För att det är kul? För att hänga med polarna? För att träffa nya människor eller åka till nya platser? För att man kan vara i naturen? För att det finns en liten spännande riskupplevelse? För att rörelsemönstret är oerhört tilltalande? För att bevisa hur stark eller modig man är? För att man är höjdrädd? För att det ger en frid och avkoppling? För att det är en väldigt kraftfull fokuseringsaktivitet? För att man lätt hittar Flow ( http://en.wikipedia.org/wiki/Flow_(psychology) )?
För att det finns en massa tid mellan vaggan och graven att "slå ihjäl"?
Läs gärna Klättrarens själ av klättraren och psykologen Per Callenberg (foto Fredrik Schlyter) från ICA Bokförlag. Första raden på bokens baksidetext lyder: "Vad är det som driver människan att klättra i berg?".
För övrigt så tror jag inte att det finns ett bra eller sant svar. Det finns många sammanlänkande och sanna individuella svar, kombinationer av aall-of-the-above. Men som antaglingen sällan är bättre än: det är kul, det känns engagerande, eller jag mår så bra då. Dessa sistnämnda är ju nämligen rättså utsökta svar.
För att det finns en massa tid mellan vaggan och graven att "slå ihjäl"?
Läs gärna Klättrarens själ av klättraren och psykologen Per Callenberg (foto Fredrik Schlyter) från ICA Bokförlag. Första raden på bokens baksidetext lyder: "Vad är det som driver människan att klättra i berg?".
För övrigt så tror jag inte att det finns ett bra eller sant svar. Det finns många sammanlänkande och sanna individuella svar, kombinationer av aall-of-the-above. Men som antaglingen sällan är bättre än: det är kul, det känns engagerande, eller jag mår så bra då. Dessa sistnämnda är ju nämligen rättså utsökta svar.
Jag skulle påstå att klättring är ett av de mest omfattande sporten för kropp och själ. Rent fysiskt så kan man säga att sva leder kräver kanske mer balans än styrka. Överhängande leder kräver kanske mer styrka och 'gå på' andra. Sprick och kamin klättring kräver sina helt egna tekniker. Det är en otrolig variation på fysiska rörelser och varje led har sina unika sekvenser. Hela kroppen kan få jobba.
Tittar man på det psykiska så har du ett bra urval där också. Bouldering är kort och i regel mindre bekymmerslöst klättring utan en massa prylar. Sportklättring kan man utmana sig och få lite höjd i det hela utan att behöva bekymmra sig om säkringarna håller. Tradklättring kräver lite mer fokus på att lägga säkringar och börjar det bli svår klättring så kan nerverna få testas.
Lite åt det själsliga hållet kan det vara också. När jag klättrar tänker jag inte på något annat. En gång blev jag av med en väska med bl a pengar, kamera och telefon vid en klippa och var ganska sur. Fortsatte dock att klättra och gjorde en kanon fin 3 repors led och alla sura känslor var som borta. Vardagens bekymmer kopplas bort. Man kan också få veta att man lever. Under en alpin tur fick vi in moln, åska, hagel, ösregn, stenfall osv. Det blev den bästa turen jag gjort, och det var inte för själva klättringens skull. Hamnar man i lite oväntad skit och reder ut det med de rätta besluten och behåller lugnet så kan det vara oerhört givande. Man vet inte hur man reagerar i vissa situationer tills man hamnar i dem. Man lär sig känna sig själv.
Nyturer i olika miljöer kan nog bjuda på en otrolig spänning. Att klättra en led på en lång vägg utan att veta vad man kan tänkas behöva och hur svårt det kommer att vara. Ingen har varit där förrut, finns ingen förare.
Ja, listan kan bli hur lång som helst.
Alla klättrar inte allt. Man kan plocka ut det man vill av ovanstående, och vad man vill göra den ena gången kan skilja sig helt mot vad man vill göra nästa gång. Men jag vill påstå att det finns få aktiveter/sporter som kan erbjuda en sån otrolig varation på fysiska och psykiska utmaningar och upplevelser.
Tittar man på det psykiska så har du ett bra urval där också. Bouldering är kort och i regel mindre bekymmerslöst klättring utan en massa prylar. Sportklättring kan man utmana sig och få lite höjd i det hela utan att behöva bekymmra sig om säkringarna håller. Tradklättring kräver lite mer fokus på att lägga säkringar och börjar det bli svår klättring så kan nerverna få testas.
Lite åt det själsliga hållet kan det vara också. När jag klättrar tänker jag inte på något annat. En gång blev jag av med en väska med bl a pengar, kamera och telefon vid en klippa och var ganska sur. Fortsatte dock att klättra och gjorde en kanon fin 3 repors led och alla sura känslor var som borta. Vardagens bekymmer kopplas bort. Man kan också få veta att man lever. Under en alpin tur fick vi in moln, åska, hagel, ösregn, stenfall osv. Det blev den bästa turen jag gjort, och det var inte för själva klättringens skull. Hamnar man i lite oväntad skit och reder ut det med de rätta besluten och behåller lugnet så kan det vara oerhört givande. Man vet inte hur man reagerar i vissa situationer tills man hamnar i dem. Man lär sig känna sig själv.
Nyturer i olika miljöer kan nog bjuda på en otrolig spänning. Att klättra en led på en lång vägg utan att veta vad man kan tänkas behöva och hur svårt det kommer att vara. Ingen har varit där förrut, finns ingen förare.
Ja, listan kan bli hur lång som helst.
Alla klättrar inte allt. Man kan plocka ut det man vill av ovanstående, och vad man vill göra den ena gången kan skilja sig helt mot vad man vill göra nästa gång. Men jag vill påstå att det finns få aktiveter/sporter som kan erbjuda en sån otrolig varation på fysiska och psykiska utmaningar och upplevelser.
Tyvärr klättrar jag inte längre (skadad kropp) men svaret är nog detsamma som förr. Ursäkta tempusskiftningar.
Jag klättrar för att jag en gång började med det och gillar det, precis som jag flugfiskar, lagar mat och kramar snygga kvinnor.
Klättringen gav mig spänning på en nivå jag själv bestämmer, vill jag bara klättra de lätta lederna på Lyse då gör jag det. Det ger mig då muskelansträngning (vilket känns skönt att klara av), lite pirr i magen (tittar man ner inser man att det kan göra ont att halka) och överlevnadslättnaden när man kliver över kanten tilltalar mig.
Detta får jag också på svårare leder och det är vad jag menar att jag styr det själv...
Man får snygg kropp (snyggare i alla fall), det går liksom inte att fuska med träningen sju meter upp.
När jag var yngre (mellanstadiet antar jag) såg jag en film om klättrare som övernattade på berget och de var för tusan flera hundra meter upp och satte rep och bultade kilar. Jag var grymt imponerad, det övergick nästan mitt unga förstånd att någon gjorde det de gjorde.
Jag märker att en del reagerar på samma sätt när de får reda på att jag klättrar eller ser när vi firar nedför lodrätta klippväggar. Det är också en kick, att göra någonting som egentligen är ganska enkelt och inte särskilt farligt och folk blir imponerade av det, ja, de beundrar en. (Inte alla förstås, många tycker bara det är löjligt.) Men jag har aldrig fått tjejer av att de vet att jag kan rollkasta en WF i en ström, däremot av att de vet att jag klättrar.
Naturupplevelsen har aldrig varit ett skäl till klättrandet, i Bohuslän upplever jag naturen bättre av att vandra/paddla än av att tillbringa en dag vid Hallinden, buskar och mossa är mest till besvär...
Det som är speciellt med klättringen är just att man ganska ofta kan få känslan av att ha kontroll på kroppen, att ta sig uppför en lodrät spricka med små nätta rörelser med händer och fötter medan kroppen nästan svävar fritt i luften... Det är snudd på sensuellt.
Måste jag sammanfatta med få ord blir detta orsaken till att klättra:
...det är en kick att känna att något (som verkar vara) så svårt egentligen är ganska lätt...
Jag klättrar för att jag en gång började med det och gillar det, precis som jag flugfiskar, lagar mat och kramar snygga kvinnor.
Klättringen gav mig spänning på en nivå jag själv bestämmer, vill jag bara klättra de lätta lederna på Lyse då gör jag det. Det ger mig då muskelansträngning (vilket känns skönt att klara av), lite pirr i magen (tittar man ner inser man att det kan göra ont att halka) och överlevnadslättnaden när man kliver över kanten tilltalar mig.
Detta får jag också på svårare leder och det är vad jag menar att jag styr det själv...
Man får snygg kropp (snyggare i alla fall), det går liksom inte att fuska med träningen sju meter upp.
När jag var yngre (mellanstadiet antar jag) såg jag en film om klättrare som övernattade på berget och de var för tusan flera hundra meter upp och satte rep och bultade kilar. Jag var grymt imponerad, det övergick nästan mitt unga förstånd att någon gjorde det de gjorde.
Jag märker att en del reagerar på samma sätt när de får reda på att jag klättrar eller ser när vi firar nedför lodrätta klippväggar. Det är också en kick, att göra någonting som egentligen är ganska enkelt och inte särskilt farligt och folk blir imponerade av det, ja, de beundrar en. (Inte alla förstås, många tycker bara det är löjligt.) Men jag har aldrig fått tjejer av att de vet att jag kan rollkasta en WF i en ström, däremot av att de vet att jag klättrar.
Naturupplevelsen har aldrig varit ett skäl till klättrandet, i Bohuslän upplever jag naturen bättre av att vandra/paddla än av att tillbringa en dag vid Hallinden, buskar och mossa är mest till besvär...
Det som är speciellt med klättringen är just att man ganska ofta kan få känslan av att ha kontroll på kroppen, att ta sig uppför en lodrät spricka med små nätta rörelser med händer och fötter medan kroppen nästan svävar fritt i luften... Det är snudd på sensuellt.
Måste jag sammanfatta med få ord blir detta orsaken till att klättra:
...det är en kick att känna att något (som verkar vara) så svårt egentligen är ganska lätt...
Hmm...
Jag har aldrig fått nån tjej för att jag klättrar. Jag upplever det mer som att jag måste lägga band på mig och klättra lagom, för att inte bli av med min tjej. (Det ska inte läggas henne till last att hon skulle antytt detta, men jag har väl själv en uppfattning om vad som är rimligt...)
(Obs, det här var inte en kontaktannons!!)
Liknande trådar
Liknande trådar
-
-
-
-
Den 18-19 september glömmer vi allt elände och bara klättrar och har kul ihop
- Börjat av seon
- Svar: 20
-
-
Värdfamilj sökes till utbytesstudent som klättrar!
- Börjat av hannadahlstrom
- Svar: 0
-
-
-
-
-
-
Finn det inga tjejer i STHLm som klättrar ??
- Börjat av webguru@chello.se (Robert)
- Svar: 0
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-