Om teknik vs. "kunskap" revisited

Jag skrev ett svar i en diskussion om huruvida man ska förlita sig helt och hållet på teknik eller om man ska skaffa sig så mycket kunskap att man kan förlita sig på annan "kunskap", hur vi nu ska definiera det som. Det fanns ingen röd tråd i mitt eget svar, definitivt inget att dra lärdom av p g a otydlighet. Jag gör ett nytt försök.

Jag blev påkörd när jag var ute och paddlade en tidig morgon för några år sedan av en stor motorbåt. Kajaken blev till kaffeved och jag har snabba insatser och en bra flytväst att tacka för att jag överlevde. Nej, inget kan förhindra olyckor där människor tankade som pelikaner ger sig ut i en gigantisk motorbåt. De hade lika gärna kunnat meja ner en brygga som de mejade ner mig. Jag hade själv föredragit om de mejade ner en brygga. Det ska också sägas att de dömdes till förhållandevis långa straff i tingsrätt och hovrätt.

Om tekniken. Jag hade mobiltelefon och GPS. Mobiltelefonen föll till botten och dog. Det gjorde också gps:en. I den här mycket specifika situationen så var teknik inte till någon hjälp. Det som var av hjälp var, som sagt, gamla beprövade, metoder. Som då flytväst, och att den var märkt med mitt namn och personnummer. Jag hade också lämnat en lapp hemma om min rutt och när jag väntades tillbaka. Det räddade mig inte ur den situationen men anhöriga började ringa runt och "hittade" mig på det lokala sjukhuset inom en halvtimme.

Det finns idioter överallt och de kan man sällan skydda sig från. I dragkampen mellan teknik, avancerade gps:er etc., så kan man minnas att de kan gå sönder. Särskilt när olyckan är framme. Att kombinera både tekniklösa lösningar med teknik ger förmodligen bäst resultat.

Och när jag började paddla igen, efter lång rehabilitering och en lång kamp mot mina egna demoner i att jag kunde bli överkörd igen varsomhelst, så var den nya kajaken uppyntad med massor av teknik. Allt eftersom åren har gått har jag kunnat minska på tekniken utan att känna mig så utsatt.
 
Jag ser inte exakt frågeställningen här, men kul att du tog dig upp i sadeln igen efter en sådan grej och nu kan paddla igen utan att känna dig lika utsatt. Strongt jobbat! :)

Kram
/Erik
 
Först och främst är jag glad att du klarade dig och att du har kunnat komma tillbaka till paddlingen!

Jag tror att vi människor gärna vill tro att vi kan skaffa oss full kontroll över livet och världen genom kunskaper och tekniska prylar. Visst kan både kunskap och teknik räcka väldigt långt (jag förordar BÅDE kunskap och tekniska hjälpmedel ;) ), men ibland händer det tyvärr ändå saker som ligger helt utanför ens egen kontroll - som ett gäng puckon på fyllan i en båt. En sådan situation kan man inte "rolla" sig ur och inte hade du nån större nytta av GPS:n heller...

Den lärdom jag drar av din berättelse är att man måste vara ödmjuk nog att förstå att man ibland faktiskt förlorar kontrollen helt och då behöver man kunna förlita sig på ett system som kan fånga upp en tillräckligt länge för att man själv ska kunna komma igen och rädda sig, eller man kan få hjälp av någon annan.

Själv tycker jag att flytväst är en väldigt enkel och billig försäkring, men det viktiga är väl att man funderar på behovet av en någorlunda low-tech och automatisk uppbackning och hittar sin egen lösning.
 
Skönt att det gick bra för dig i alla fall.

Givetvis är gedigen kunskap om hur man klarar sig själv med minimal utrustning det bästa. Men nu finns ju en mängd teknik, och då tar man gärna hjälp av denna. Om man har teknik är det viktigt att skydda den, t.ex. genom vattentäta fodral + att ha den i säkert förvar.

Ett snarlikt problem som har diskuterats är just att batterierna kan ta slut på GPS:n, och då gäller det att ha karta och kompass. Jag säger inte emot detta, men helst ska man använda GPS:n förståndigt, dvs. spara på batterierna + att ha extrabatterier med sig.

Mvh /Joel
 
Som övriga vill jag först säga: skönt att du fortfarande finns!

Ett low-tech skydd som jag alltid har med mig och som inte så ofta har diskuterats i forumet på sistone är färgval. Jag har valt kajak och klädsel i lysande färger (gult och orange) som syns på långt håll även i brytande sjö och svagt ljus eftersom det kan både minska risken för kollision samt underlätta räddning om något går åt skogen. Jag har avsiktligt valt bort vitt eftersom det ser ut som vågskum, och alla mörka färger eftersom det ser ut som hav.

En lärdom jag gjort av fraewu är att jag direkt ska märka mitt flythjälpmedel (som för mig är = flytväst). Det minskar mina anhörigas ovisshet om något händer.
 
Litar inte på mina medtrafikanter

Jag utgår från att ingen ser mig och agerar därifrån när jag är ute på sjön, dvs. håller mig ifrån ställen med farleder och folk den här årstiden och förflyttar mig helst nattetid när folk åkt hem från festen-krogen om jag måste passera farvatten med mycket båttrafik.

Jag har GPS-en som back-up till sjökortet (navigera efter sjökort är ju så jäkla kul) och mobilen räknar jag som ren bonus om den funkar därute. Jag har ingen som väntar på mig, saknar familj och släkt och dom få kompisar jag har har ju jämt göra med sitt eget och sina familjer men jag vet vilka som skulle ställa upp i händelse av nåt oförutsett som jag inte reder ut själv, och dom kan komma per u-båt eller svävare om det kniper.

Varken min kajak eller jag själv syns särskilt bra, vi syns nämligen inte alls om det går lite vågor och då gäller strandnära paddling eller farvatten som är öde av andra än yrkessjöfarten (har radarfyr så jag syns rejält på radar).

Ska jag fara fram där det finns gott om båttrafik väljer jag en dag det blåser ordentligt, då hissar jag segel och seglar och då syns jag på långt håll. 15-18 m/sec. och 2,5-metersvågor, då går det undan och då är det inte många ute heller.



Jag var själv med om en olycka för många år sen då jag höll på att bli ihjälsparkad av en häst och det tog ett bra tag innan jag tordes lita på hästar igen. Inte förrän jag fick min älskade travarmärr, med lynnesfel, ascocial, folkilsken mm. som ju var ett "underbart" val då jag inte litade alls på hästar längre. Denna "galna märr" var det bästa som hänt mig inom hästeriet, en underbar kompis som aldrig försatt ett tillfälle att ställa till lite bus "bara-för-att". Hon lärde mig att bara för att tänderna var blottade och öronen låg ända ner på halsen behövde det inte betyda "du ska DÖÖÖÖ" utan det betydde "kom igen nu husse, nu gör vi upp om rangen IGEN!"
Hon lärde mig också att en bakutspark inte behövde betyda nåt annat än att "jag vet var du står, kom igen nu för jag vill busa", och ett hästbett betyder inte blåmärken utan ingår bara i "ta-på-varann-kursen".


Det här blev lite OT, men är egentligen samma sak. Det gäller att bearbeta sina demoner, eller få hjälp med det, och jag fick ju en häst som körde KBT istället för en psykolog.
 
Glad att det gick bra fraewu.

Dvs du klarade dig.

Jag håller med alla ovanstående om det mesta men reserverar mig möjligen om uttalanden om hästar, där jag inte begriper ett smack. ;)

Jag har också motorbåtsnoja och har fog för den. Blev närapå överkörd på Edsviken men av en nykter person! Såg att hans för pekade rakt mot mig och ingen person syntes. Alltså var det ingen som såg mig. Jag blev som Duracellkaninen för att komma ur hans färdväg. Jag såg tydligt hans gir när han slutligen såg mig. Det var i senaste laget. Mycket obehagligt.

Jag köpte en sprayburkssiren på Classe O efter detta. (teknik)

Jag har satt på reflexer på min redan gula kajak. (teknik)

Jar har en lysgul (ful) vägarbetarväst på mig. (teknik)

Jag är väldigt uppmärksam på motorljud. (kunskap eller nojja)

Jag har ingen glädje av GPS (min flyter) i detta läge och mobilen kan man surra i flytvästen (min mobil är helt vattentät).

Eftersom mina kunskaper ofta inte räcker så kompenserar jag med teknik. Men den försöker jag lära mig och GPS är möjligen avancerad teknik, men knappast komplicerad att använda.

Det du råkade ut för kan man nog inte förbereda sig så mycket för. Fyllbultar i snabba motorbåtar är en livshotande risk när man befinner sig i en kanot.

Jag kan bara komma på 3 saker som gör paddling livsfarlig:
1 Bli påkörd
2 Bli nedkyld
3 Drunkna

Det finns en massa andra saker också, men det som direkt är relaterat till paddling och kan bli livshotande, där hittar jag bara dessa tre.

thomas
 
Jag är inte teknikfientlig utan kombinerar tekniska lösningar med gamla lösningar som färdplan, sjökort, flytväst, kunskaper i första hjälpen om man själv skulle vara först på plats efter en olycka.

Det var ingen självklarhet att börja paddla igen. Dels p g a de skador jag ådrog mig men också den nervositet som jag upplevde. I början blev jag nervös om jag så såg en roddbåt i närheten och i början klarade jag bara några hundra meter. Min första kajak efter olyckan var uppyntad med reflexer, den var neongrön i grundfärg så jag tror inte att någon hade missat den ändå men man vet aldrig. Och så gps, radar, allt som kajak-försäljaren kunde komma på i termer av teknisk säkerhet. Nu, två kajaker senare, är mina lösningar klart enklare men inkluderar en nödsändare samt en radarlösning eftersom jag paddlar i stadsmiljö. Och den är uppmärkt med reflexer.

Ingenting kan skydda en mot vad man skulle kunna kalla force majeure. Även om man, förhoppningsvis, undviker olyckor eller andra incidenter så tål det ändå att upprepas att det ena inte utesluter det andra.
 
Radarn är en echomax, en vanlig reflektor-radar. Den är måttligt effektiv, reflektor-radar är mest effektiva i normal båthöjd.

Lokaliseraren är en prototyp. Den funkar lite grann som ett lavinskydd (som finns i skidjackor) men man måste sätta på den. Om den skulle pipa igång också utanför nödläge så blir det snabbt trist.
Och det tredje är en enkel vattentät vhf-radio och ett c-pod-system. Jag har bara använt det senare sedan i maj så vi får se om det blir någon fortsättning med den i just kayak.
I övrigt följer jag kustbevakningens regler, pfd alltid på annars böter.
 
Vad jag vet så är även teknik beroende av kunskap!

Kunskap om hur man använder, samt inte kan använda, tekniken.
Kunskap om alternativ till eller inom avancerad teknik.
Kunskap om möjligheter och begränsningar med tekniken.

Därmed inte sagt att det skulle vara dåligt med teknik, det kan vara en mycket stor fördel att ha tillgång till den, men utan kunskap är den oftast överflödig och kan vara rent av farlig eller kontraproduktiv.

Så om trådens reflektion behöver en slutsats så är det väl att kunskap kan stå på egna ben (har man det så kan ingen ta det ifrån en) men teknik kräver något slags handhavande (kan sluta fungera eller vara oanvändbart om man inte förstår funktionen).

Men kunskapen kan ju också vara ofullständig, inaktuell eller feltolkad så för att den skall vara fullständigt tillförlitlig krävs ju ett sällan uppnått idealt tillstånd där inget saknas. Och nu kommer vi in på filosofiska teorier ....
 
Radarn är en echomax, en vanlig reflektor-radar. Den är måttligt effektiv, reflektor-radar är mest effektiva i normal båthöjd.
Inte för att vara messersmitt, men det är en RADARREFLEKTOR med elektronisk förstärkning. En vanlig 4Kw båtradar skickar en "stråle" ungefär var 50-e cm när den är inställd på 16Nm, vilket är ganska vanlig inställning så det finns stora chanser att den missar din reflektor. Radarreflektorer i kajaker är bortkastade pengar.

I övrigt följer jag kustbevakningens regler, pfd alltid på annars böter.

Vad är PFD?



För alla intresserade, det finns ett enkelt, billigt och bra sätt att upptäcka en båt som går för motor långt i förväg och det är genom hydrofonavlyssning. Jag håller just på att skissa på ett sånt projekt, då "ser" man båten, om den är på väg mot eller från kajaken och det går troligtvis att (om proven lyckas) se hur fort båten går och om det är en nöjesbåt-mindre båt eller yrkessjöfarten.
Tanken är att allt ska vara billigt, alla ska ha råd att skaffa det och det ska vara litet och extremt strömsnålt.


Och så min gamla käpphäst: Räkna inte med att nån ser dig, ser dom dig är det ren bonus.




Teknikern - som tom. är osynlig på radar.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.