Är det någon som är lika blåst som jag?...

Klättrade i Häggsta idag och ville testfalla på en kil för att "känna hur det känns" och om kilen skulle hålla....Var toppsäkrad, min säkringsman gav slack och jag la en kil och kopplade i en 120 cm slinga till kilen. Klev up ca 1 meter över säkringen och sa "Nu kör jag!". Shit vad det gick fort....Smackade bokstavligt i berget med båda mina knän... Räknade på fallfaktorn, efter fallet... Den blir 2!
1m slinga (rep) ute med ett fall på 2m. Dessutom är slingan statisk.

Hur dum får man bli? Som tröst för mig själv kommer jag troligen aldrig göra ett faktor två fall igen.

Kilen höll :) iallafall och jag kan typ gå på plan mark. Trappor är värre...
 
Ja, det lär du ju knappast göra om;). Har gjort en liknande grej på en aidrepa. Bankade in en halvkass bladbult, testade den ordentligt innan jag klev upp i stegarna. När jag gått ytterligare ett steg i stegarna rippade bulten och jag föll 1,5 meter ner direkt i min andra daisy-chain som fortfarande satt i kilen under. Det blev ett hårt ryck och jag vill inte tänka på hur ditt 2,5 meters fall kändes.
 
Jag roflade rätt gott oxå - men samtidigt vill ge trådskaparen en stående applåd för att du berättar om det så öppet!
 
Ja den förgyllde även min tillvaro...:)

...men aj vad ont det måste ha gjort. Nåja, man lär sig förhoppningsvis av sin misstag.
 
Jag är inte klättrare men har läst lite här och på andra ställen om klättring. Nyligen lånade jag boken om Chris Bonington (hette han så?) och där fanns betydligt värre kalkyler så du är i gott sällskap!

Hoppas du har bra läkkött!
 
Tanken var dock god! På den tiden jag klättrade tränade vi ganska ofta på att falla, men då som försteman med mycket rep och säkringar ute.
Var otroligt bra för psyket !

Johnny
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips