Bära 6-åring på rygg vid längre vandring

[xblp]

Kan ju vara så att han är otroligt tacksam för alla bra råd, men inte har fått lära sig att säga tack.
"Inte för att det var bättre förr, men det är f-n så mycket sämre nu" BC (arbetskollega)

[D.Karin]

Jag måste säga att jag inte förstår alla upprörda kommentarer! Att ha med sig ett lämpligt bärdon ÄR att anpassa turen efter den minsta deltagaren. På samma sätt som att om jag vandrar med någon som är större och starkare än mig får den personen bära en större del av packningen.
Har väldigt svårt att se hur det skulle vara skadligt för en sexåring att få vila i sjal eller sele på en trygg vuxens rygg när hen blivit trött.

Hejja TS och hoppas ni får en fin tur.
Det finns toddler och preeschool selar som passar en sexåring, betydligt bekvämare än bärstol. Min sexåring sitter bra i Natibabys toddlersele. Men hen är ganska liten till växten. Annars har jag en beh-dai som jag sytt själv som också funkar till både fyra och sexåringen.

[Kotten]

Till trådstartaren: Hur långt har du tänkt att ni ska gå som längst en dagsetapp? Hur ser Er sexåring ut? - Längd/vikt och sådär? Var i Alperna ska ni vandra?

För att kunna hjälpa till bättre skulle det behövas lite mer praktisk information.

Mina egna barn har tämligen problemfritt tagit sig fram på fjällvandringar sedan 6-års-åldern. Samtidigt - jag har en flicka som idag är ungefär 15 år, men liten och lätt för sin ålder - som har haft rätt grava svårigheter med motoriken, pga funktionsvariation - så jag kan se att man vill ha en lösning för att kunna "bära - utifall att..."

Lycka till med vandringen!

[G.Kraft]

Nu har jag visserligen en 3åring men även om jag anpassar turen efter hans förmåga vill jag kunna bära honom utifall. Sist provade jag på axlarna mellan mig och ryggsäcken, det funkade ganska dåligt för min nacke som trycktes fram, men han satt skönt. Skulle man haft en anpassad ryggsäck där han satt på en sadel i där topplocket ska sitta skulle det nog funka ganska bra, blir kanske att modifera något sådant.

Bärning blir mest kortare sträckor när krafterna inte räcker till att komma till nästa vilopunkt inte som ett sätt att gå mina vanliga sträckor.

Barn kan växla ganska snabbt från supertrött till pigg. En snooze och något häftigt att se fram emot så är de på hugget igen.

Vill man göra längre/häftigare så är nog kajak/kanot/packraft att rekommendera. Då kan barnet vila i färden.

Jag har provat packraft vilket gör att man kan komma ganska långa sträckor bara genom att pussla ihop vattendrag som man går mellan. Funkar kanon och de är lite mer omväxlande. De plussar på packningen med ca 3kg men man själv får ju vila ryggen desto mer så gissningsvis ändå skonsammare då man kan halvera sträckan med ryggsäcken på.

/G

[Kogoyo]

Ursprungligen postat av utesälen

Exakt, det finns ett skäl till det. Jag har nog lyft upp våra, ganska lata, barn på axlarna korta stunder fram till 4 års ålder för att smörja upp vissa turer. Men 6 år...? Har inte kommit på idén.

Om ni har så höga ambitioner med vandringen att ni är oroliga för att er son inte orkar så skruva ner ambitionerna något och skruva upp för-träningen lite. Friska barn verkar ha rätt bra kapacitet med rätt förutsättningar. För några år sedan var det en familj som gick upp på Kebnekaise med sina barn (minns inte hur många) och de blev rätt omtalade. Den yngsta var i varje fall 3 år vid tidpunkten och hade tränat i ett par år(!) för detta. De gick med tält och det tog 10 dagar inklusive något missat toppförsök innan de lyckades. Men jag vet inte om de barnen håller på med friluftsliv idag...

Haha. Jorå, vi sysslar me friluftsliv än idag. 3-åringen har blitt 10, o lillbrorsan som på kebneturen hängde i bärsele e 8. Vandrade på högakusten för två år sen o d blev 50 km på 4 dar - i deras tempo, efter deras ork o vilja. Alla med packning. Vi har fortsatt att motionera, men inte för att bli superhjältar utan bara för motionens skull. Dom har numera bra koll på vad dom orkar o hur mycket av d som e kul.

[z_bumbi]

Ursprungligen postat av G.Kraft

Nu har jag visserligen en 3åring men även om jag anpassar turen efter hans förmåga vill jag kunna bära honom utifall. Sist provade jag på axlarna mellan mig och ryggsäcken, det funkade ganska dåligt för min nacke som trycktes fram, men han satt skönt. Skulle man haft en anpassad ryggsäck där han satt på en sadel i där topplocket ska sitta skulle det nog funka ganska bra, blir kanske att modifera något sådant.

Bärning blir mest kortare sträckor när krafterna inte räcker till att komma till nästa vilopunkt inte som ett sätt att gå mina vanliga sträckor.

Barn kan växla ganska snabbt från supertrött till pigg. En snooze och något häftigt att se fram emot så är de på hugget igen.

Vill man göra längre/häftigare så är nog kajak/kanot/packraft att rekommendera. Då kan barnet vila i färden.

Jag har provat packraft vilket gör att man kan komma ganska långa sträckor bara genom att pussla ihop vattendrag som man går mellan. Funkar kanon och de är lite mer omväxlande. De plussar på packningen med ca 3kg men man själv får ju vila ryggen desto mer så gissningsvis ändå skonsammare då man kan halvera sträckan med ryggsäcken på.

/G

När jag är ute lite längre än någon timme så brukar jag försöka ta en paus vid trötthet, antingen för att vila eller för att hitta på något mer spännande. Iofs brukat treåringen hitta på det senare helt själv..Med barn så brukar distansen mellan start och stopp inte vara så lång men totala distansen kan bli ganska så lång.

Ska man bära packning och barn så är en packmes (packframe) något att fundera på.

[Pontus Lundberg]

Att Utsidan är en plats för förstå-sig-påare är ju inget nytt, men att börja moralisera över en enkel fråga och skaffa sig tolkningsföreträde för vad en 6-åring tycker om att saker och ting? Nja.

Jag knallar en hel del med mina ungar i fjällen, och har hjälpt dom många gånger när orken tryter, för att ta sig sista biten till fjälljokken för det där efterlängtade badet.

Jag har en Norröna Pararanger, och har då satt två öglor i nederkant som barnet kan sätta fötterna i, sen en "livrem" runt ryggen för att inte tippa bakåt. Blir lagom tyngdpunkt, barnet för uppsikt, men kräver att dom har så mycket pulver i benen att dom kan stå upp för egen maskin.

Lycka till!

[nermander]

Det jag lärt mig av mina barn är att om de vet om att de kan bli burna så vill de bli burna i stort sett hela tiden.

Samma sak med deras packning, om man erbjuder sig att bära den så får man bära den resten av vandringen.

Jag har gjort en vandring på 3 dagar längs upplandsleden med bägge mina barn när de var 6 år (de är födda med 2 år mellanrum). Då bar de sin egen packning hela vägen och vi gick i deras tempo.

Två år senare (när de alltså var 8 och 10) så vandrade vi hela familjen samma sträcka. Då var alltså även min sambo med. Så fort ungarna började gnälla lite om tung packning (som alltså var typ sovsäck, liggunderlag och regnjacka, samma packning som de hade burit utan problem när de var 6 år) så erbjöd hon sig att bära. Sen fick hon bära deras två ryggsäckar hängande på ramen resten av vandringen.

[Picea]

En sexåring behöver man inget bärverktyg för att bära. De sitter bra på ryggen ändå, kan klamra sig fast själva. Väldigt användbart när orken och lusten tryter. :-)