Myter om klättring

GustavOh sa:

Back on topic (typ) så misstänker jag ibland att Mezzner är en myt.

Klicka för att se resterande...

Denna myt kan jag dock personligen dementera. Jag har nämligen personligen fått mycket (o?)smickrande kommantarer av nämnd person angående min synnerligen eleganta bestigning av pelaren på simonsberget helgen innan tunabergsträffen! (Jag tror det var helgen innan i alla fall...)

Mezzner sa:

Personligen har jag strumpor i klätterskorna. Inte raggsockar... men tunna herrstrumpor. De gör ingen direkt skillnad för passformen, i den mån de blir mer trångt så är de samtidigt lite skydd mot ev sömmar osv i skorna. Så jag tycker inte det påverkar valet av storlek på skorna.
Men framförallt håller sig skorna fräscha, och jag får lite mindre skrapsår på fotlederna. Men det är naturligtvis ett allvarligt stilbrott.

Klicka för att se resterande...

Samma här. Håller med om att det känns fräschare men framför allt är det extremt mycket skönare än att klättra barfota tycker jag, och väljer man ett par tunna strumpor är ju glidningen minimal.

Kolkritan sa:

Denna myt kan jag dock personligen dementera. Jag har nämligen personligen fått mycket (o?)smickrande kommantarer av nämnd person angående min synnerligen eleganta bestigning av pelaren på simonsberget helgen innan tunabergsträffen! (Jag tror det var helgen innan i alla fall...)

Klicka för att se resterande...

Jo jag har förvisso både träffat och klättrat med en person som påstår sig vara Mezzner, men det behöver inte betyda något.

Det där upplever jag som ett problem. Jag har märkt att alla som beter sig illa, eller klättrar som en klantskalle tenderar att uppge att de skulle vara Mezzner. Ni ska inte tro dem!
Jag har en kompis, vi kan kalla honom Bimmler, han har upplevt samma sak.

Tyvärr har det också varit så att det skrivits korkade saker här på utsidan, när det i själva verket varit nån som hackat mitt konto! Och en gång när jag försökte scamma en bank, så var det ju i själva verket så att Gottfrid Svartholm Warg fjärrstyrde min dator. Jag laddade ju därför ner en otillåten film istället, vilket jag absolut inte anser mig vara ansvarig till. Tvärtom, är jag mycket oansvarig.

Jag måste dock begära att vi släpper min person, och återgår till ämnet.

Mezzner sa:

...och återgår till ämnet.

Klicka för att se resterande...

På Utsidans klätterforum!? Menar du allvar?

Hej

Kul utveckling av tråden! det verkar finnas många myter att ta hål på...
Här är en kul länk!

http://www.splitterchoss.com/2010/07/23/busted-climbing-myths/

/Kaj

Microsprickor kanske mer påverkar livslängden och korrosionsmotstånd än ett dragtest omedelbart efter skadan. Jag fick på en kurs höra att en klättrare lagt sin karbin bland svettiga kläder och att den därför oxiderat så mycket att den tappat hållfasthet. Hade problem med att tro på detta då en sådan oxidation torde vara iögonfallande. Dock skulle jag kunna tänka mig att sprintar och fjädrar påverkats om de någonsi tillverkats i oxidationskänsligt material.

Det finns ju olika typer av korrosion, och mekanismer för hur detta påverkar hållfastheten. Det finns också många lättmetallegeringar - men ganska få som används i någorlunda moderna karbiner.

Jag känner inte till någon korrosion som jag tycker skulle kunna vara aktuell på det sättet du beskriver. Särskilt allvarligt vore troligen om man skulle kunna få en korrosion som så att säga extraherade vissa av legeringsämnena, eller på annat sätt förändrade strukturen utan att det egentligen syntes tydligt på ytan av materialet.
Sån korrosion finns för andra material, men jag är mycket skeptisk till att det skulle kunna vara ett problem i karbiner.

Det finns anledning att vara rädd om sin utrustning. Det finns sätt att skada den på så att det är livsfarligt (Exempel: batterisyra på rep).
Men exemplen är ganska få, och troligen inte ett problem för den som är lite rädd om grejerna.

Jag är definitivt av tron att den största risken när man klättrar i själva verket är man själv. Inte för att man vågar satsa så hårt och göra djärva move, där har man "tyvärr" ofta diverse spärrar, utan för att man i vissa lägen under en klättring (särskilt multipitch) inte får fcuka up!! Det är inte OK att göra vissa misstag, som oftast beror på att man är disträ, eller måste anpassa situationen till omständigheter som man inte är inövad på, och detta i ett läge då man redan har fokus på ett antal saker och inte riktigt klarar att tänka fullt ut på allt samtidigt. I mer än 9 fall av 10 så kommer man undan dessa misstag genom att inte falla, inte belasta stand, inte träffa kompisen med termosen 60 m nedanför eller vad det nu är. Men ibland så har de små missarna betydelse, och då hjälper det inte att karbinerna håller fast de är slitna. Det gör ju inget att de är slitna heller, när man landat i backen innan man sträckt repet.

Men ändå verkar den ständigt återkommande oron vara att det finns mystiska fel i materialet. Är det i själva verket en myt? Eller tänker vi bara hellre på det som inte är vår egen del i risken så att säga?

En riktigt envis myt är att man inte har någon fördel av att vara lång.

evinrude sa:

En riktigt envis myt är att man inte har någon fördel av att vara lång.

Klicka för att se resterande...

Tja! Huruvida det är en myt eller faktiskt sant kan diskuteras. Flera av världens bästa klättrare genom tiderna har inte varit särskilt långa. Visst finns det här och var rena räckviddsproblem där naturligtvis längd är en fördel, men jag tror (inget vetenskapligt) att längre personer har större problem med rätt balans, viktfördelning och koordination än vad kortväxta har vilket totalt sett mer än väl överväger fördelen med att vara lång.

Du är kort, va?

Självklart har du rätt, anledningen till att den övervägande majoriteten av riktigt duktiga klättrare är korta är naturligtvis att alla långa helt enkelt avstår från att göra hårdare leder eftersom det känns som lite fusk!

evinrude sa:

En riktigt envis myt är att man inte har någon fördel av att vara lång.

Klicka för att se resterande...

Håller med! Speciellt påtagligt är detta inomhus, där greppen är satta med ett visst avstånd, och det finns INGET däremellan. På en riktig klippa kan det finnas någon liten struktur som man kan sätta foten på eller nyttja för balans. Inomhusväggar är binära, antingen finns det något, eller så finns det inte.

Sedan är väl en seglivad myt att förmågan att bestiga höga berg är kopplad till hur vältränad man är.

Med vänlig hälsning /Joel