Två män räddade från Kebnekaise

Slan sa:

Min gissning är att de faktiskt gått östra leden, vännerna har vänt på björlings glaciär. Och de två killarna har inte riktigt hittat "klätterinsteget" med ferrata-wiren och där någonstans trillat ner på björlings glaciär.

Som jag minns det så är det ett par tiotal meters fall från hyllan där insteget är och ner på björlings glaciär som sluttar rejält i ca 100-150 meter innan det flackar ut.
I min värld så kan man med lite tur överleva ett sådant fall utan några större skador.

Att tidningarna skriver att dom räddades från storglaciären kan bero på att dom tänker att alla glaciärerna på kebs östra sida sitter ihop och därmed heter storglaciären allihop.
Sen känns det mest logiskt att folk med så lite erfarenhet skulle ge sig på östra leden.

mina fem öre...

Klicka för att se resterande...

I princip all rätt i dina gissningar. Mest korrekt information kan hittas i radiointervjun som gjordes alternativt Aftonbladet som hade en reporter på plats hos oss på sjukhuset i princip hela kvällen.

Säkerheten var rätt genomtänkt. Det fanns liggunderlag, kök, spade och rätt mycket förstärkningsplagg. Kommunikationen i gruppen brast efter 15 timmars fysiskt hård aktivitet delvis orsakad av en felnavigering i mörkret efter fjällstationen, men också av att vi var först på östra leden 2010. I övrigt... all well that ends well.

Som sagt, härligt att det gick bra till slut. Jag tycker personligen att det var väl använda skattepengar! En fråga: hade ni förväntat er att klättringen skulle vara lättare än den var pga att det var "östra leden"? Man vet ju att det går lämmeltåg upp där på sommaren.

Cremytos, trevligt att höra att det gick bra för er ... särskilt som du är del av Utsidans nätverk.

http://nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5191198

Pling! Som ett brev på posten vid sådana här händelser kommer problematiseringen av skattepengars användande. Jag tycker det absolut finns en diskussion. Men jag ser nästan aldrig problematisering av skatteanvändande annars i maninstreammedia. Undrar varför just detta väcker diskussionsviljan.

Debattartikeln ifråga har iofs en poäng. Det första som mötte oss när vi skidade upp till Keb STF var ett sällskap på 9 skotrar från fjällräddningen som bogserade en skoter som fått stopp, antagligen krångel med motorn.

Kort senare drabbades vi av den, då för oss ovetande, stormvarning 1 som kommit över fjället. 20 sekundmeter blåste omkull två av oss på skidorna. Vi letade lämplig plats i cirka 30 minuter, slog upp våra tält och förankrade ordentligt med snöankare. Drog igång bensinköken i absiden, åt en rejäl middag (880 kcal/person) och somnade sedan gott i våra -17 sovsäckar med vinden tjutandes i tältet. Nästa morgon var vädret bättre och vi fortsatte mot Keb STF.

Jag hade gärna gått en kurs som certifierade min vintervana som försvarsmakten och egen träning gett mig. Jag tycker faktiskt också att den klätterförsäkring som finns skulle kunna vara ett bra komplement till fjällräddningen. Så i grunden kan jag faktiskt inte vara oense med skribenten. Frågan är vara vad man gör med den genomsnittliga skidåkaren som faktiskt tar det säkra och bor på stationen och endast tar korta turer. Om han trots dessa åtgärder drabbas av stormen är det inte rimligt att han skall betala.

Själv gav jag upp efter 100 höjdmeter när snön ersattes av is, och återvände ner för berget i mörkret. Jag litar på min alpina pannlampa och Keb STF har en stor mast med röda lampor på för att ge en fyr på vägen hem, jag tog även min klätterkamrat med mig mot baslägret. Jag visste samtidigt att Mattias och hans klätterkamrat isklättrat under vintern och högst troligen hade kunskaperna att ta sig de sista 100 metrarna till kammen. Nu skulle det visa sig att han bara klarade 70 av dem men det gick inte av avgöra då. Det handlade alltså inte om 3 kilometer som pressen säger. Det var cirka 30 meter kvar på kammen, och det var cirka 300 höjdmeter kvar till toppen. Någonstans här har antagligen förväxlingen gjorts.

När jag lämnade Mattias hus för cirka 12 timmar sedan sov han gott, och har antagligen inte vaknat än. Vi får se om han väljer att deltaga i debatten här under helgen. Själv har jag inte sovit sedan jag lämnade Kiruna igår morse och borde kanske sova på saken först, men det har aldrig varit min stil

Jag tycker att det fungerar bra som det är idag beträffande fjällräddningen, den ska vara kostnadsfri när den behövs. Det är totalt så lite pengar det rör sig om och det finns säkert 100-tals andra områden där våra skattepengar bara bränns ut i tomma intet. Då kan man inventera alla andra områden också innan man ger sig på en så pass vital funktion som fjällräddningen faktiskt är.

Jag tror inte heller gemene man ger sig ut utan att tänka sig för med tanken att skiter det sig ringer jag fjällräddningen. Det är trots allt med livet som insats ibland.
Sen finns det alltid undantag men så är det med allt, inget som alla andra skötsamma ska behöva lida för.

Skönt att det slutade väl denna gång.

Som andra redan sagt är det väldigt glädjande att ingen skadade sig! Och väldigt kul att du väljer att delta i disskusionen här och sprida lite ljus över situationen.

jag tycker för övrigt inte alls att det är att bygga en höna av en fjäder att diskutera sånna här situationer, det kan snarare bidra till att utbilda folk.

Ett inlägg i debatten kring hur fjällräddningen ska finansieras:
Om den nödställde står inför "hotet" att behöva betala räddningen ur egen ficka skulle det kunna leda till att folk undviker fjällrädningen och då sätter sig själva i en mycket värre situation än de var i innan.

Att de som varit med om händelsen ger ju självklart all den substans till denna diskussion man kan önska sig. Möjligheten att diskutera relevanta frågor ökar ju såklart drastiskt.

Rent allmänt misstänker jag att det finns de som ger sig ut på vintern, nära bebyggelse, i skogsområden och på fjället med för lite utrustning i vackert väder, och på korta turer där man inte behöver mer än en banan om man har tur med vädret. Samt att det finns andra som göra betydligt extremare turer där kraven är betydligt högre på både kompetens och utrustning.

Det är nog troligen svårt att säga om det är de som ger sig ut på de mer krävande turerna eller på de lättare turerna som oftast råkar värst ut.
De som råkar illa ut är ju de som har för dålig kompetens/utrustning för den tur de valt, i kombination med otur avseende väder eller andra omständigheter.

På det sättet vet jag inte om det går att dra nån gräns för vilken typ av aktiviteter som det vore rimligt med personlig extra försäkring eller att den nödställde står för kostnaderna.

Det vore antaligen en grannlaga uppgift att beräkna vad en räddning verkligen kostar också. Man måste ju t ex rimligen jämföra med vad kostnaden hade blivit om just denna räddning hade kunnat undvikas - men helikoptrar, personal, skotrar osv ändå hade funnits tillgängliga men outnyttjade.

På samma sätt kan man ju sedan börja resonera hur vi ska finansierar alla andra resurser i samhället som skulle kunna undvikas.

Jag retar mig mer på folk som skräpar ned så att det måste städas för dyra pengar, än på folk som råkar ut för olyckor eller incidenter i naturen.

Såklart är alla jätteglada att det gick bra etc och jag tror inte heller att någon tycker att det var onödigt att ringa fjällräddningen eller att det var slöseri med skattepengar. MEN, vi kan väl också enas om att om man med 2 års klättererfarenhet bestämmer sej för en vinterbestigning av Keb, i mitten av februari, och står inför utsikten att klättra sista biten i mörker KANSKE borde fundera på att vända, även om man har korrekt utrustning för övernattning med sej.
Alla är vi/ eller har varit / unga och odödliga och gjort saker som i backspegeln inte var så välgenomtänkta alternativt helt livsfarliga men på ett forum som besöks av en massa nybörjare i alpina sammanhang kan det vara bra att påpeka att det ÄR ganska seriöst att försöka göra vinterbestigningar i Lapplandsfjällen och det slutar inte alltid så bra som i detta fallet.

Självklart så ger ingen sej inte ut och tar onödiga risker bara för att man 'kan ju alltid ringa fjällräddningen om det går snett' men vetskapen om att det går att bli räddad har faktiskt en viss, om än undermedveten, betydelse. Jag har definitivt tagit större risker när jag klättrat i Alperna än i Sydamerika tex. Även om man behärskar sprickräddning, förstemansräddning, första hjälpen , HLR etc etc så måste ens säkerhetstänk vara annorlunda på platser utan organiserad räddningstjänst där man den egna gruppen är den enda resursen.

Lite tillspetsat kan man fråga sej; hade berörda personer gjort (försökt nå toppen; att vända när man inser att det inte kommer att gå bra är ju alltid det mest beundransvärda egentligen!) samma tur på tex Grönland (där det inte finns ngn fjällräddning eller motsv) ?!?

håhåjajansson sa:

http://nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5191198

Pling! Som ett brev på posten vid sådana här händelser kommer problematiseringen av skattepengars användande.

Klicka för att se resterande...

Jag tycker artikeln var rätt tramsig, men ett citat slår huvudet på spiken: "På finska finns uttrycket, ei pakkanen naura, kölden skrattar inte". Det har jag upplevt många gånger.

håhåjajansson sa:

http://nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5191198

Pling! Som ett brev på posten vid sådana här händelser kommer problematiseringen av skattepengars användande. Jag tycker det absolut finns en diskussion. Men jag ser nästan aldrig problematisering av skatteanvändande annars i maninstreammedia. Undrar varför just detta väcker diskussionsviljan.

Klicka för att se resterande...

En jämförelse är alla de som väljer att berusa sig med alkohol och råkar illa ut, genom olycksfall. slagsmål eller trafikolyckor - varför skulle de få gratis sjukvård om inte den som råkar ut för en olycka i fjällen skulle få det?
Båda kategorierna har gjort val (utan att bryta mot svensk lag) som ökar risken för olycka jämför med att hålla sig inomhus.

Jag tycker fjällräddning ska vara gratis om man inte varit uppenbart vårdslös. Men betänk att det är en ganska unik förmån vi har i Sverige - livräddande helikopter är inte gratis i flera av alpländerna så då får man köpa försäkring.

Såg en tänkvärd skylt i Les Arcs tidigare i vintras som stod vid en inbjudande brant offpist-repa som utgick från en transportpist:
If You ski here, You do not only risk Your own life, but also the lifes of Your rescuers.


/Patrik

tango sa:

En jämförelse är alla de som väljer att berusa sig med alkohol och råkar illa ut, genom olycksfall. slagsmål eller trafikolyckor - varför skulle de få gratis sjukvård om inte den som råkar ut för en olycka i fjällen skulle få det?
Båda kategorierna har gjort val (utan att bryta mot svensk lag) som ökar risken för olycka jämför med att hålla sig inomhus.

Jag tycker fjällräddning ska vara gratis om man inte varit uppenbart vårdslös. Men betänk att det är en ganska unik förmån vi har i Sverige - livräddande helikopter är inte gratis i flera av alpländerna så då får man köpa försäkring.

Klicka för att se resterande...

tango, Jag håller i mångt och mycket med dig!
Dagligen räddas tex. bilister och övriga trafikanter helt gratis(skattemedel) trots att de förmodligen gjort dåliga val. Det bör inte vara skillnad om en olycka råkar inträffa i fjällmiljö.
När det gäller exemplet i en del alpländer och helikopterräddning - om jag inte har försäkring, blir jag inte räddad då? Ska man ligga där i glaciärsprickan och invänta döden? Är det det vi vill ha?