Vi satt helt helt aningslöst och åt lunch med jackans luva uppdragen över huvudet när Susanne utbrister: -Vad är det där Eric?
-Det är en järv, viskar jag tyst samtidigt som jag desperat river efter kameran. I samma stund försvinner järven bakom ett krön. Driven av nyfikenhet kommer den dock fram igen, ställer sig på en sten och iakttar oss i ett par sekunder. Med full zoom på vår lilla kamera lyckas jag fånga den i precis rätt ögonblick. Vilken höjdpunkt på fjällvandringen!