Insikter från mina utsikter.

Bor med familjen (tre barn) på landet en mil söder om Glava i västra Värmland. Har nära till Glaskogens naturreservat. Uppväxt utanför Falun. Har egen firma där jag jobbar med paleobotanik, en naturvetenskaplig analysmetod inom arkeologisk forskning.
Längtar ut på äventyr men också efter frid och lugn i naturen.

Användarnamn: äventyrssugen

Intressen: Fågelskådning, Expeditioner, Vandring, Långfärdsskridsko, Bär & svamp, Paddling, Foto, Resor, Hälsa, träning, skriva

Mer på profilsidan


Lycka är ett par nya gummistövlar

Nja! Det är väl kanske att ta i. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i gummistövlar. Det gör att jag inte gärna springer iväg och köper nya, vilket i sin tur resulterar i att jag går runt i trasiga, som gör att jag tycker ännu sämre om stövlar osv.

Men nu, efter att i några år ha hasat runt i ett par stora, klumpiga, fult ljusblå, tungt stålhätteförsedda och hopplöst trasiga stövlar så har jag investerat i ett par nya.

Investerat är kanske inte rätt ord. Investerar gör man väl i något som är värdebeständigt. Och stövlar är nog ungefär lika värdebeständiga som en ny bil. De jag tidigare har köpt åt mig själv och framförallt de jag på senare år köpt åt barnen går sönder i ett nafs. Det verkar inte spela någon roll om man köper de billigaste eller de som kostar flera hundralappar till. Hållbara stövlar verkar det helt hopplöst att få tag på.

En vän till mig säger att det inte spelar så stor roll vad man köper utan att stövlarnas hållbarhet beror på hur man sköter dem. Han tvättar noga sina stövlar varje dag efter att han använt dem och ställer dem sen svalt och lagom fuktigt till nästa gång. Men han är sån, ligger alltid steget före i allt han gör, och sån är inte jag. Jag är, tycker jag, ständigt sysselsatt med sådant jag borde ha gjort för minst en vecka sen eller mer.

Men nu har jag alltså ett par sprillans nya. Valet föll denna gång på ett par Muckboots. Ett impulsköp mer eller mindre. Affären som sålde dem var faktiskt en garnaffär i Arvika som tagit hem stövlar på prov men nu skulle upphöra med dem så jag fick dem till halva priset:).

Nysmorda med glycerin.

De ska vara helt i naturgummi. Skaftet är av neopren och enligt deras egen reklam ska de hålla för ner till -17 grader utan att man tar på extra sockar. De ska dessutom gå att köra i tvättmaskinen om de blir för lortiga.

Jag tycker de sitter väldigt skönt på fötterna och att de känns förhållandevis lätta. De är smidiga att ta på och av. Sulan är det som jag kan klaga på. Den känns för hård och mönstret är för grunt. Det gör att de är ganska halkiga när man kliver på blöta stenar och rötter i skogen. Jag skulle nog inte ge mig ut på fjällvandring med dem men hemma duger de gott. Och det är en fantastisk känsla att kunna gå ut i blötan och ändå känna sig torr.

Men det återstår alltså att se hur länge de håller.  Jag har faktiskt tvättat av dem några gånger efter att jag varit ute och idag har jag inhandlat ett par flaskor glycerin som sägs vara mumma för uttorkade gummistövlar.

Så nu ska jag ut och leta reda på en härlig vattenpöl att hoppa i.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-10-07 07:00   Håkan Friberg
Glädjen att få testa nya inköp känner jag igen. Problemet kan vara att du inte hittar någon vattenpöl just när du letar efter den. Inför en fjällvandring för ca 15 år sedan hade jag köpt nya regnkläder. Det var första gången jag kostat på lite dyrare grejer (Haglöfs LIM) och jag var verkligen sugen att se om de höll vad försäljaren hade lovat.
Vi hade givetvis strålande sol hela turen. Det slutade med att jag klädde på mig grejerna och gick in och ställde mig i ett vattenfall. :-)

Provet utföll till belåtenhet.
 

Läs mer i bloggen

Tjikko och Rödolle

Utanför bilrutan på parkeringen vid Naturum Fulufjället vräker blötsnö och regn ner. Det är som vanligt så fort jag närmar mig fjällen. Hemma lyste solen och vårvärmen hade sent omsider kommit igång.

Förvånansvärt mycket snö ligger kvar på sluttningarna precis som i resten av fjällkedjan denna vår. Det klafsar om kängorna när jag kliver iväg längs leden och vädret blir bara värre och värre Det känns en aning dystert. Första natten tillbringas därför i en rastkoja strax nedanför skogsgränsen.

Besök från yttre rymden?

Plötsligt står de där. Som diaboliska urtidsdjur från havens djup, som hominider från  avlägsna intergalaktiska värdar. Eller som varelser ur Dantes värsta mardrömmar.

En kort utsikt från kajaken.

Fredag förmiddag. Jag stänger av radion. Inte ens jag orkar höra mer elände nu. Borstar första snön av bilen och baxar upp kajaken. Längs med grusvägen har en räv sprungit före och lämnat en snirklig spårlöpa. Snön gnistrar på träden. Det är helt stilla vid sjön.

En orre kuttrar förnöjsamt på en av holmarna och jag låter paddeln vila och glider sakta in mot den. Orren låter mig komma ganska nära innan den bestämmer sig för att jag är för närgången och därför ger sig iväg över till närmaste grannö. Det blir te och macka sittande i kajaken, det är så kallt om fötterna att kliva i och ur.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.