Hösten närmar sig nu med stormsteg och sommaren har fyllts med lika delar vila och äventyr. NU finns ett lager av berättelser och uppslag som skall sättas i print samt redigeras som film. 

Den stora äventyrsresan som jag gjorde till Kaitum i Juli kommer att beskrivas vad tiden lider. Från resan kommer vissa delar att dyka upp vid flera tillfällen då detta äventyr är avstampet för flera olika berättelser... Gobitarna kommer att fogas samman till en hel paddelberättelse framöver.

Först ut blir ändå en liten berättelse om den fantastiska uppfinning som jag upptäckt mer än 1000 år efter att den sett dagens ljus... Här är det stora mattipset... RÖKT ÖRING... (RECEPT FINNS MOT SLUTET AV TEXTEN)

KLOCKAN visade 12.05. Helikoptern skulle hämta upp oss runt kl. 12.00 efter 5 dagar i det fria. Eftersom vi sett till att i god tid vara klara med nedriggning av lägerplats fanns tid för fiske. Alla vadarkläder var nedstuvade i sina väskor vilket lämnade mig till att fiska med Tobbes kastspö. En liten öring hade redan haft den goda smaken att se draget som föda och villigt låtit sig vevas in till land. I luften hördes plötsligt det välbekanta ljudet av helikopter. Ett sista kast planerades och draget svingades över hela älven. Helikoptern kunde skönjas i horizonten. Jag bestämde mig för att veva in linan lite snabbt denna gång och bege mig till den bestämda upphämntningsplatsen. Med en ljudlig smäll tog det tvärstopp i rullen.

- Jävlar bottennapp, svor jag lite halvhögt och ryckte till i spöt, det gav med sig.

Det började rycka och slita i linan och jag insåg att det inte var bottennapp utan en fisk. Hugget hade kommit strax efter att draget (en mini Zigge) slog i ytan. Hela linan var således ute och redan var det tungt att veva hem. Helikoptern var nu strax ovanför mig och jag jobbade glatt på med min fisk. I samma stund som Helikoptern satte ner sina medar på den videsnårsklädda ängen landade jag en fin öring på knappa kilot.

Jag lägger ett precisionskast i andra sidan av Kaitumälven.

Ett PANGHUGG!!!

Helikopter på ingång (Underbara gänget på Arctic Heli)

Jag med den landade öringen, zigge i munnen...

Jag kände pressen på att bege mig till helikoptern och hjälpa till med att stuva in all vår material.

VAD SKULLE JAG GÖRA MED DEN FINA FISKEN?

I vanliga fall förespråkar jag att äta den fisk som jag fångar på plats, jag fiskar inte för att ta med fångsten hem. Men hur räknades detta. Jag skulle ju hem men äta måste jag, den fick trots allt bli matfisk. Jag tog närmsta bästa sten och slog ett par gånger över huvudet på öringen. Den gav med sig. Med ett par snabba språng var jag framme vid helikoptern. Jag hälsade på den kvinliga piloten Lisa och berättade att jag var tvungen att rensa min öring.

- Inga problem, sa hon glatt, vi väntar.

Jag dök ner i ytterfacket på min väska och fick fram kniven. Innan jag tömde min lilla frysbag på saker och gav mig ner till stranden försäkrade Lisa mig om att det fanns is på basen dit vi skulle och då kunde jag frysa in fisken där. Den vackra älvfararen rensades och lades ner i frysväskan. Med ett underbart sug steg vi mot skyn och svävade snart över Kaitumdalen i helikoptern mot civilisationen.

Den fina fiskbilden av nyrensad Kaitumöring igen...

Tobbe packar i ordning för avfärd...

Lisa och Tobbe stuvar Helikoptern...

Vackra kaitumdalen för sista gången denna resa.

Väl hemma i Stockholm kunde jag konstatera att fisken klarat sig utmärkt under transporten. Den förpassades till en riktig frys och fick ligga där i 3 dagar.

Så var det dags att fara till vårt sommarställe i Dalarna. En liten tur på stan timmarna innan avfärd resulterade i en snabb kik inne på en second hand butik. Där på ett bord stod en brun låda på vilken jag kunde läsa ABU. Som inbiten fiskare blev jag nyfiken på vad det var. Jag förstod snart att det jag tittade på var en "Röklåda" och den oanvänd, priset 50 kronor... Jag tog fram min Iphone och googlade snabbt fram vad en ny röklåda skulle kosta, 650 kr... Jag betalade mitt fynd och satte av hemmåt.

Väl uppe i Dalarna införskaffade jag rökspån och rösprit vilka är givna rökhjälpmedel. Den djupfrysta öringen hade gjort ytterligare en transport och fanns nu belägen i en saltpåse i kylskåpet i Leksand (inte direkt närodlat längre).

Den sprojtans nya röklådan med Öring...

Nu var bara frågan hur man röker fisk. Jag hade, trots otaliga fiskar fångade, aldrig rökt fisk. Svaren fanns åter att finna på nätet i en forumtråd. Denna tråd beskrev hur man skulle röka en fisk. Länken hade en hel del kommentarer och alla förespråkade sin egen version som det bästa tipset på hur man röker fisk. Det var tips om hur man röker stora fiskar, små fiskar, kött m.m. Jag drog någon sorts medelvärde av alla saltningstider, röktider, spånmängder, kryddor osv. och skapade mitt eget perfekta röknings recept. Jag följde konstens alla regler och så stod jag där plötsligt och skådade rök, ljuvligt doftande, stiga i små cirklar upp ur öppningen i röklocket. Elden brann mjukt under lådan och smekte sidorna på den. Elden brann ut.

När jag öppnade lådan, efter att den hade svalnat, kunde jag knappt tro mina ögon. Där under locket låg den vackaraste fisk jag någon sin skådat. Gyllenbrun i skinnet och ljuvligt doftande.

Senare på kvällen serverade jag min familj denna fantastiska anrättning tillsammans med nyplockad färskpotatis samt vitt vin. Stön av välbehag ljöd den kvällen i huset på Heden. Alla var överens om att detta var bland det godaste de någonsin smakat.

JAG HÅLLER MED!

Efter 5 timmar har saltet dragit vattnet ur fisken där av skrumpenheten.

Enris plockat på tomten, fisken på gallret...

Halv brännare brinner ca 15 minuter.

Den underbara doften av al stiger ur glipan i locket...

Nyfiken nyrökare...

Den magiskt gyllene Kaitumöringen smakade lika magiskt..

Receptet lyder:

800 gram Kaitumfångad öring (kan gå med annan fisk) :-)

2 nävar grovsalt

2 dl Alspån

En nypa socker

En kvist från enbärsbuske,

Gnid in den rensade fisken ordentligt med grovsalt och lägg den i en påse tillsammans med ytterligare grovsalt. Låt dra i 4 - 5 timmar.

Ta ur fisken ur påsen när den är färdigsaltad och skölj av allt salt med vatten. Torka fisken torr och ren med hushållspapper. (drar åt sig röksmak bättre)

Fyll på botten av röken med alspån (ca 2 dl till den lilla röklådan)

Strö en nypa socker i alspånet (ger färg) och fukta gärna spånet något med vatten t.ex. en blomspruta (kraftigare rök)

bryt och lägg i några färska enriskvistar inuti fisken lägg även någon ovanpå skinet. stäng locket (spara en halv cm gör röken att ta sig ut)

Fyll drygt halva brännaren med rödsprit. TÄND och placera röken ovanpå lågorna...

För en fisk av denna storlek är det perfekt med 15 minuters röktid släck sedan brännaren och lådan svalna. Stäng locket helt då du släckt elden och låt röken dra in. Låt svalna.

Jag kommer att röka varje liten fisk som jag hädan efter får upp. För övrigt slängde jag ett par dagar senare ner frysta färska räkor i röken.. VILKEN UPPLEVELSE!!

Ha en härlig höst...

Joakim

Missa inte mina frilufts och fiskefilmer på:

http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee