Nu är jag redo för Match...

Morgonen hade övergått till "mitt på dagen" då vi lämnade Stockholm för en resa ner till Motala och Norrbyström. Sebastian satt bredvid mig i bilen och klargjorde att vi måste stanna i Tumba och fylla på med lite grejer. Jag höll givetvis med och vi parkerade utanför butiken som vi tagit sikte på. Väl inne i butiken omgavs vi av skyltar som skrek efter oss... "KÖP..." Jag lyckades undkomma denna gång och när jag väl lämnade butiken hade jag i handen det jag faktiskt gått in för att köpa... 5 st imitationer av en Geting, bunden på en liten fiskekrok. Nu skulle det fångas Öring och Regnbågsforell...

INFO:

Till saken hör att: när man flugfiskar gäller det att fånga fiskens intresse. Fisken, i det här fallet öring och regnbåge, äter bara speciellt utvalda insekter vi specifika tillfällen. Getingimitationen är en favorit fluga på hösten då det i vanliga fall fungerar som följer. Getingen samlar på dagen in vad en geting samlar in och beger sig till sin drottning. När hösten närmar sig är (som vi märkt i år) getingarna många men också försvagade. När kvällen kommer och den svaga getingen flyger mot sitt bo gör den svalkande luften att getingen blir ännu något svagare. Om getingen, oturligt nog, flyger över en sjö eller vattendrag sätter sig den avdunstende fukten från vattnet i getingens hårbeklädnad, getingen orkar inte flyga, kraschlandar i vattnet och blir en supé för fiskarna. Bara de stora fiskarna fightas om supén..

Getingen i egen hög person

Nu till problemet... Vi befann oss i början av augusti och inga signaler om höst hade visat sig. 

Vi ankom Norrbyströmmen med entusiasm och en dåres tro på resultat. Alla var vi instälda på hur "DEN STORA" skulle fångas. Frågan var bara hur och och på vad skulle den fångas. Sebastian fingrade på sina flugaskar och öppnade en. Den var fylld till bredden med små nymfer vilka skall fiskas under ytan han trodde stenhårt på den vägen. Själv fingrade jag lite på asken med självbundna flugor. Det fick bli en liten nymf för mig också innan jakten med min geting skulle börja.

Pool 4 ligger som en spegel...

Blänket i poolen gick inte att ta miste på

Till en början gick jag till attack med ett säkert kort knuten på tafsen. Ett guldribbat haröra fick dansa fram under ytan och reta gomseglen på ädelfiskarna. Det tog faktiskt inte lång tid innan den första rackaren var håvad. En fin Regnbåge glittrade mellan nätmaskorna på håven.

Regnbåge fångad på ett guldribbat haröra.

Ytterligare fiskande resulterade i en underbar liten öring och några fler av regnbågetypen, alla fångade under ytan på nymf... Nu var "måste få fisk"-känslan dövad och det var inte längre så viktig att fånga fisk. Nu var det dags att förfina sökandet med flytande/halvflytande föda och fånga större fiskar... men framför allt testa om GETINGEN skulle fungera.

En liten vacker öring blev kvällens mat.

Jag vill också vara med...

Jag provade först med en liten geting längst ut på flugtafsen men det var dött. Inte en fisk var nyfiken. Jag knöt på en streamer på linan, en fiskliknande tingest som jag bundit själv (Tänk ungefär som en bit påskfjäder knuten påen krok). Den kritvita kroppen pulserade i vattnet när den drogs igenom vattnet. Efter ett kast, som landade i bortre kanten av poolen, tog jag hem linan snabbt. Plötsligt, som en blixt från klar himmel, kom en projektil skjutnades genom vattenytan. Hugget var enormt och fisken flög genom vattnet, rullen skrek, linan gnälde av ansträngningen..... med ett spjooong... ljud så gick den av. Jag svettades. Det var en stor fisk. Efter ytterligare 500 kast på samma ställe (ja, man blir inte klok i huvudet efter att ha tappat en sån fisk) gav jag upp och gick och åt lunch.

Innan lunch, ett enormt tragglande efter den förlorade storfisken.

Korvlunch med grabbarna på altanen...

Efter lunchen hade jag nya krafter och nytt hopp i kroppen. Jag gick ner till samma plats som jag fick hugget innan lunchen. Samma typ av fluga. Jag svingade spöt. Flugan ven genom luften och landade på samma ställe som tidigare. Nu kom spjutet igen. Hugget var lika hårt som gången innan. Jag hade lättat något på slirbromsen. Fisken kunde sticka iväg utan att det drog för hårt i linan. Långsamt ökade jag trycket på bromsen och fisken mattades. Kampen fortsatte under närmare 20 minuter. Varje gång jag fick fisken nära land stack den ut igen. Slutligen kunde jag sticka ner håven i vattnet och lyfta upp fisken. Det var en tung rackare, en regnbåge. Efter att ha vägt den, 2.1 kg, visste mitt leende inga gränser. Jag släpte tillbaks den varsamt.

Efter lunch sitter rackaren igen.

En långdragen försiktig kamp pågår i pool 4.

2,1 kg muskelpaket och en fånigt glad fiskare.

En varsam tillbakasläppning er viktigt...

Kvällen lägrade sig och det blev en mysig middag med gänget. Sebban berättade att det huggit ordentligt även för honom under dagen, han hade fångat de flesta på sina nymfer. Han frågade mig om mitt resultat med GETINGARNA. Jag var tvungen att erkänna att resultatet var NOLL... Vi sa tack och godnatt...

Kvällning över ån...

Kvällen med Sebastian och Nils i den svala kvällsluften...

En härlig Ale innan läggdags...

Morgonen efter var jag uppe tidigt. En viss doft spred dig i luften. Först kunde jag inte avgöra vad det var. Efter en stund på altanen gick det upp för mig vad det var. Det var en fuktig doft, det var doften av förhöst. Ivrigt slängde jag i mig min kopp kaffe och sedan joggade nästan ner till den nedersta poolen. På tafsen satt en geting knuten.

Morgon på altanen med utsikt över pool 1

Fördelen med det kalla vattnet i Motala ström är att det är väldigt klart. Man kan se ner till botten i hela vattensystemet. Man kan med andra ord med ett par polariserande glasögon ha koll på alla fiskar som man kastar på. Man kan se hur de reagerar på de olika flugor som man serverar på och i vattnet. Fiskarna går upp och kikar på nästan alla sorters flugor som man kastar men för det mesta lämnar dem imitationerna ohuggna. När jag tidigare kastat med mina getingar var fiskarna nästan helt ointresserade. Men denna fuktkalla morgon var det skillnad. Redan första kastet var det en fisk uppe och kikade. Jag kunde se att det stod en 6 - 7 fiskar vid botten under vattenfallet. När jag kastat med nymferna, dagen innan, var det bara de mindre fiskarna som högg. Fiskarnas hirarki är stenhård. Den största fisken rör sig bara om det presenteras en matbit som ger mycket energi eller om den är hungrig, när sedan bjässen ätit klart får resten äta. De mindre fiskarna får med andra ord äta det som blir över. Nu verkade som om den fisk som varit uppe och kikat var den största rackaren. Nästkommande kast fick getingimitationen att dansa perfekt på vattenytan. Från botten av sjön kom, blixtsnabbt, åter den stora fisken, vid ytan gapade den och jag gjorde ett mothugg. Den var krokad. En eforisk känsla spred sig när jag förstod att det var min GETING som gjort jobbet. En lång kamp med ett flertal utfall resulterade slutligen i ett ofrånkomligt håvande. I håven låg en fantastisk Öring på nära 2 kg. Öringen avlivades snabbt, jag rensade och frös in den.

Öringen vid strandkanten innan en av rusningarna...

En härlig bit öring för middag och fångad med min nya turhatt  på huvudet...

Resan var mer än godkänd och jag kan inte förstå varför Sebastian inte ville åka med i min bil hem utan valde att åka med Nils istället... Jag hade ju tänkt att bara berätta 500 gånger för honom om att det fungerade med mina getingimitationer... :-)

Tack för att ni tog er igenom denna berättelse. Jag är så glad och tacksam för er som under året uppskattat mina små berättelser. Nu blir det nog lite färre av detn sorten den närmsta tiden. Om två veckor blir jag pappa för 2 gången och det blir ett äventyr på ett helt annat sätt.

Jag kommer att lusläsa era bloggar (om ni skriver) och längta mig ut i naturen på äventyr...

Vill ni läsa mer av mina texter finns de på:

http://www.utsidan.se/member/articles.htm?ID=57787

eller

http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/index.htm

Ha en underbar höst!

Med varma hösthälsningar

Joakim