Gustav kom sent ikväll fram till dagens mål, samhället Zanjan, efter 130,98 cyklade kilometer från Miyaneh. När han imorse satte sig på sadeln och satte ut målet för dagen visste han att det skulle bli en jobbig dagsetapp. Efter att under dagen ha testat flera olika varianter och kombinationer för pauser och deletapper kändes benen som just väldigt övermogna bananer. Från staden Tabriz var det bara fyra mil kvar till Zanjan, oturligt nog i uppförsbacke. Självklart började det också regna mitt i backen, och med bara någon mil kvar till dagens mål fick Gustav ännu en punktering. Till råga på allt fick Gustav sig en tankeställare när han cyklade förbi en polisman som stod och verkade inspektera ett lik vid sidan av vägen. Då var det bara att låtsas om ingenting och trampa vidare.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Som en övermogen banan
Ni vet väl hur en övermogen banan känns ser och ut? Exakt så känner sig Gustav ikväll. Hans ben är helt svarta på utsidan, och insidan känns som mos.
"Salam" från underbara Iran!
Äntligen i Iran - ett land som hos många väcker känslor och funderingar. Gustav lyckades passera gränsen förvånansvärt smidigt och fick inte mer än tre nya stämplar i passet. Sedan dess har han inte upphört att ständigt förvånas.
När Gustav nådde gränsen vid turkiska Gürbulak hade han ingen som helst aning om vad som kunde förväntas av det land han var på väg att borda. Utrikesdepartementets uppgifter skiljde sig markant från de rekommendationer Sveriges ambassad i Teheran muntligt utfärdat över telefon. Gustav hade från många håll fått intrycket att Iran skulle vara ett farligt och ogästvänligt land att resa i. Nu, väl i Iran, har Gustavs tidigare bild av landet förändrats totalt. Skillnaderna mellan Iran och Turkiet är tydligen inte som dag och natt!
Mot Iran!
Tre tusen höjdmeters nedstigning på en dag var slitsamt för Gustavs knän. Därför insåg han att det inte var någon vidare idé att börja trampa igår utan beslutade han sig för att ta en vilodag i Dogubayazit efter toppturen på Mount Ararat. Idag har han börjat cykla vidare mot gränsen till Iran.
Turkiets tak - *check*!
Gustav hade tur med vädret! Klockan 07:30 i morse (lokal tid) fick Gustav uppleva Turkiets bästa utsikt från toppen av Turkiets högsta berg - Mount Ararat (eller Ağrı Dağı som berget lokalt kallas)!
Turkiets tak - nästa!
Klockan sju i måndags morse packades den lilla minibussen tillhörande Gustavs vandringsguide Burhan fullproppad med väskor och rullade sakta men säkert ut från staden Dogubayazit i Turkiet. Gustav och resten av topptursgruppen fick skjuts ända upp till 2200 m.ö.h. varifrån de för egen maskin fick knata de sista tusen höjdmetrarna till Base Camp på 3200 meter över havet. Hittills har allt varit lugnt och Gustav haft en riktigt härlig vandring. Gruppen består av en salig blandning människor, och med i packningen finns för vissa både musikinstrument och skjutvapen, medan Gustav unnar sig ett par kalsonger och en liten näsflöjt i jackans innerficka.
Bilder från Dogubayazit. Bilden till vänster visar Ararat i bakgrunden.
Om någon timme ger sig Gustav och gänget av från Camp 1 på 4107 m.ö.h. mot toppen av Turkiets högsta berg - Mount Ararat (. Vädret har växlat rejält, precis som det brukar i bergen, och allt från strålande solsken och trettio graders värme till åska och kraftigt snöfall (på lite högre höjd) har stötts på. Nu hoppas Gustav på blue sky under dagens sista sträcka till toppen!
