Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.

Attityd är allt!

www.cronhamn.net

Användarnamn: Gustav Cronhamn

Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor

Mer på profilsidan


Koordinator på Keb, gasad på Damavand, bortgift i Iran, kontrollerad i Kina och torterad i Nepal

En 142 dagars expedition, idé, semester eller vardagsvandring är över. Vad ni så väljer att kalla det ligger i eran fantasi. Ett äventyr var det, som nådde 6476 meter, en tillräcklig förberedelse inför en 8000 meters expedition.

Dom sista dagarna har bjudit på kaos. Att behöva snabbvandra från Lukla och utåt, över tre högpass och ner i dalarna på två dygn har varit riktigt slitsamt. Enligt guiden, som varit fem gånger på Everest, var det en av dom tuffaste vandringarna han varit på. Att hemresan från Kathmandu blev 12 timmar sen och tog 48 timmar gjorde inte saken lättare.

Svart badvatten

Dagens sträcka har gått genom vackra dalar och över bergspass högre än Kebnekaise. Efter förmiddagens andra punktering kände Gustav att de punkteringsfria däcken verkligen inte fyllde sin funktion. Efter dagens fjärde punktering blev han riktigt less. Som tur var vände lyckan framåt eftermiddagen och Gustav hamnade i en tre mil lång nedförsbacke. Då gick det undan! Nu har han unnat sig ett hotellrum med badkar i staden Erzincan. Förändringarna i sin hudfärg som Gustav sett de senaste veckorna visade sig efter badet inte alls vara någon fin solbränna. Resultatet av skrubbningen blev ett väldigt smutsigt badkar men en ovanligt ren Gustav!


Dagens tredje punktering. Foto: Gustav Cronhamn

Punkteringar och militäreskort

Två punkteringar mitt i öknen och en livsfarlig mörkercykling på kvällskvisten gjorde förra fredagen till en besvärlig cykeldag. De dåliga grusvägarna och Gustavs uppenbarligen väldigt ömtåliga cykeldäck tycktes inte vara en så särskilt bra kombination. Väl i Tosya efter 111 kilometer i sadeln var utmattningen total.

Morgonen dagen efter var däcket helt fullt med luft, precis som kvällen innan. Helt fantastiskt! Gustav beslutade sig för att glatt tacka, ta emot och börja cykla nedför. Han hann inte mer än tre kilometer innan han fick stanna igen och klistra på en massa lagningslappar. Efter ett par timmar var däcken "hela" och först då kunde Gustav sätta sig på sadeln och trampa vidare mot Osmanick. Även denna dag slutade med några kilometers cyklande i mörker.

"Brant backe om 150 meter..."

Ovanstående information kunde Gustav läsa på en skylt i närheten av staden Düzce i norra Turkiet igår. Något som däremot inte nämndes var backens längd. Tio kilometer, 900 höjdmeter och två och en halv timme senare var utmattningen total. Att cykla i trettio graders värme är inte alltid så roligt, och ännu mindre roligt blir det när det behöver göras i uppförsbacke. Tur var däremot att han slapp regn den dagen, något han däremot inte gjorde i tisdags. Då blev Gore-Tex-jackan, hällregnet och 30 graders värme en väldigt blöt kombination på både in- och utsidan.

Förutom outhärdlig värme och långa uppförsbackar har cyklingen hittills varit riktigt lyckad. Han har till och med hunnit med att bli stoppad på gatan och blivit erbjuden lunch av en trevlig engelsktalande herre, som sedan skrev ned sitt nummer och erbjöd sina tjänster som frivillig tolk. En riktigt bra kontakt för resten av resan!

Cykeln på flyget!

De två senaste veckorna i Göteborg har varit lugna, energigivande och till stor del präglats av lokala äventyr i vackra Bohuslän. Ett par dagars arbete på Vann har också hunnits med, men höjdpunkterna för Gustav under dessa två veckor har tveklöst varit träningarna och matcherna med grymma Qviding P98. Ett kärt återseende!

Efter dessa två veckor på havsnivå och hemmaplan är det alltså snart dags för Gustav att återigen sätta sig på planet. Imorgon ger han sig av, men denna gång med sin kära cykel i bagaget och destinationen Istanbul i Turkiet (även om Istanbul är långt ifrån Gustavs slutdestination). Hans ursprungliga plan har varit att trampa från Istanbul till Teheran, en plan som i dagsläget hänger på säkerhetssituationen. Tanken är i alla fall att både Turkiets och Irans högsta berg, Ararat och Demavend på 5137 respektive 5671 meter över havet, ska bestigas. Hur det går får ni som vanligt reda på här på bloggen.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.