Drömmen i själen

Sareks nationalpark, ingen annan vildmark i Sverige förknippas med en sån stor passion, nyfikenhet och äventyr som just Sarek. Jag har vandrat i många fjällområden i Sverige, men aldrig blivit så förälskad i något område som just detta. Efter första vandringen, när jag kom hem blöt, det hade regnat i stor sätt hela tiden sa jag ''aldrig mer''. Ändå har jag vandrat här ca 10 ggr.

Jag är, liksom Axel Hamberg var, passionerad av Sareks nationalpark och topografi. Det skulle ta några somrar att kartlägga Sarek, Hamberg höll på i 35 år.

Årets tur kommer gå med några ungdomar, över flera glaciärer och toppar, framförallt i Ålkatj massivet, som jag har väldigt liten erfarenhet ifrån. Kanske kan vi bestiga toppen som bär honoms namn (Axel Hambergs topp, 1821 m).

Fast av erfarenhet så vet jag att man inte ska komma till parken med några förhoppningar eller förväntningar, utan det blir som det blir, bra brukar det bli, men aldrig som förväntat eller planerat. Jag hoppas du kan sätta djupa spår i mina deltagare, Julius, Erik och Linus.

Vi syns!

Några 4000 meters toppar i Schweiz

Det skulle vara så lätt, Breithorn (4164 m) Alpernas lättaste 4000 meters topp. 2-3 timmar från Klein Matternhorn (3817 m) t/r. Men istället för att just kunna åka liften dit tvingades vi påbörja turen vid Trockner Steg (2939 m) då liften var trasig. Med den packningen som vi hade, med mat, tält, sovsäck m.m. tog det hela dagen. Väl uppe vid Klein Matterhorn välkomnades vi av turistande japaner, som var gladare än någonsin (liften funkade igen).

Andra dagen, det blåser hårda vindar och har drivat ordentligt mot tälten. Natten var riktigt kall! Omar kände av huvudvärk så vi tog den lugna turen till Breithorn. Mellan molntäcket kunde man skymta panoramat från toppen, men det var mest totalt vitt.

Tredje dagen, det är nästan vindstilla och solen skiner. Jag känner mig väldigt trött och omotiverad på morgonen. Omar har fortfarande huvudvärk och bestämmer sig för att åka ner till Zermatt. Jag och Julius påbörjar än längre och något mer krävande tur bort mot Castor (4223 m). Insteget går. 3-4 km över en glaciär och sedan börjar en brant stigning på snö upp till toppen. Väl uppe på toppen hade vi en oslagbar vy. Matterhorn och flera andra respektingivande toppar stack upp som stolpar från glaciärerna.

Detta blev Julius högsta topp under sitt projektarbete. Idag tar vi en lugn trek ner till Zermatt och imorgon lämnar vi Alperna för vårat vackra svenska fjäll, med Sarek och Kebnekaise som huvudmål.

Vi hörs!
/Gustav

En stor lavin drabbade Mount Blanc massivet!

Idag på morgonen drabbade en stor lavin berget Mount Maudit, som är andra berget påväg mot Mount Blanc via Tre topps leden (Mount Blanc du Tacul - Mount Maudit - Mount Blanc). 6 uppges döda, 8 skadade och 3 saknas fortfarande. Mount Blanc behåller där med sitt rykte om det dödligaste berget i världen.

Våran tur gick via den traditionella Gouter leden. Vid Tete Rousse hyttan på 3167 meter tvingades Omar återvända ner till Chamonix p.g.a. misstänkt höjdsjuka. Han återhämtade sig inte väl trotts två nätter på höjden. Jag och Julius fortsatte sedan upp längs väggen till Gouter hyttan (3817 meter). Leden innehåller lite scrambel terräng, som på sina håll är väldigt exponerad. Inga svårigheter och på dom svåraste platserna fanns det Via Ferrata.

Grand Coular, som är beryktad som en bowlingbana för siina stenras var inga problem varken upp eller ner. Det jobbigaste med leden var att ha den tunga ryggsäcken, som medförde vissa koordinationsproblem på vägen ner.

I tisdags natt påbörjade vi våran topptur mot Mount Blanc (4810 meter). Vi satte av vid 03:30 och vi hade förvarnats om kraftiga vindar. Dom första stegen kändes helt galna. Det yrde is och snö upp i ansiktet, som var likt en piska. Här hade googels behövts, men dom ligger hemma i lådan! Att ta på sig solglasögonen mitt i natten kändes väldigt långt borta.

Sen gälde det att bara komma in i rytmen, att hela tiden sätta det ena steget framför det andra. Någon gång måste man ju komma fram då. Väl uppe på Dome du Gouter tilltog vindarna ännu hårdare. Det var riktigt svårt att bara hålla sig på bena, samtidigt som en enorm vy beskådades, med soluppgång över Mount Blanc och molnen under, som små bomullstussar.

Vid Vallothyttan (4370 meter) valde vi att avbryta våran topptur. Man kommer i ett läge där man bara stångas mot vinden, tittar ner i backen och bara försöker överleva varje steg framåt. Då är det inte längre en upplevelse utan en pina som bara ska leda till att man bockar av en topp. Det var det inte värt, när jag också hade med mig min 17 åriga vän på sin första höghöjds tur. Jag hade bestigit toppen två år tidigare så den var aldrig viktigast denna gången.

Vi fick i alla fall en vacker tur så länge den varade och Julius fick en trevlig introdution till alpina turer. Vi återvände med glatt och sjungande humör och fortsatte i raskt tempo ner till Chamonix. Idag fortsätter vi till Zermatt för fortsatta äventyr och med förhoppningar om en topptur.

Ha det gött!

Ett projekt bland berg, bilder från Mount Blanc

Ett projekt bland berg

I drygt en vecka har vi vistats i Chamonix (Alpernas huvudstad). Vi började lite lätt med en härlig glaciärtur över Mer du Glace (havet av is). Sen har vi gjort en vacker topptur över Le Buet (3099 m), som stundtals bjöd på en magnifik utsikt mot Mount Blanc, som är vårat nästa mål.

Julius, som är yngst i gruppen (17 år) har detta som ett gymnasiepprojektarbete, med att studera acklimatiseringen på hög höjd. På toppen av Le Buet fick vi mäta blodtryck, puls och syremättnad. Imorgon kommer projektet gå vidare längs Gouterleden upp till Mount Blanc.

Det är väldigt inspirerande att ha med ett litet barn, som både är full av energi, nyfikenhet och äventyrslust. Det är inte första gången han är med på mina äventyr, men nu har han en utvecklande utmaning framför sig. Vi har goda förhoppningar om att göra ett försök under måndag-tisdag nästa vecka.

Tills dess, trevlig helg!
// Gustav