Gustavs Äventyr

Solsemseter på Cho Oyu

Blev tidigare uppläxad här på utsidan angående begreppet "expedition". "forskningsresa" står det i svenska akademins ordbok och hur ska man tolka det? Min tolkning var att man kunde forska på sig själv, genom att testa nya utmaningar och försöka ta sig högre upp på bergen.

Jag nådde aldrig så högt som var målet med min expedition, så då måste jag omedelbart ta bort formuleringen "expedition" och istället kalla det misslyckad "idé", då jag ändå nådde 800 meter högre än min tidigare höjdnotering.

Nästa gång ska jag åka till Cho Oyu 8201 meter, men det kommer jag inte kalla för expedition utan “solsemester”. För en annan väldigt viktig del var tydligen, hur “hardcore” är äventyret? Så det räcker inte med forskningsresa, utan det ska vara något helt utöver det vanliga. Cho Oyu liksom Mount Everest är “trekking” toppar om än uppe i Dödens zon. Så solsemester ska vara nya titeln, för man är ju mer solbränd när man kommer hem härifrån än man är från Kreta eller Mallorca.

Men detta var bara vad jag blev uppläxad i.

Själv är jag lite mer flexibel vad gäller begreppet “expedition”. Jag hade med mig några ungdomar i 15-16 års åldern i år och förra året på Kebnekaise och vandrade över glaciärer, i sprickor och gjorde kamvandringen Sveriges tak. Jag kallar det vandring och andra klättring, en sak vi kan komma överrens om är, det var en otrolig upplevelse för dessa ungdomarna. Första gången på ett “stort” äventyr, ja kanske en liten “mini expedition”, (men det får jag inte säga).

Jag ska för övrigt leda ett gymnasieprojekt i Alperna nästa sommar. Och genomföra en vandring i Sareks nationalpark för att inspirera flera ungdomar. Så är du mellan 15-18 år och intresserad av att hänga med till fjällen, så skicka ett mail.

Gustav Cronhamn | gustavsaventyr@hotmail.se

Koordinator på Keb, gasad på Damavand, bortgift i Iran, kontrollerad i Kina och torterad i Nepal

En 142 dagars expedition, idé, semester eller vardagsvandring är över. Vad ni så väljer att kalla det ligger i eran fantasi. Ett äventyr var det, som nådde 6476 meter, en tillräcklig förberedelse inför en 8000 meters expedition.

Dom sista dagarna har bjudit på kaos. Att behöva snabbvandra från Lukla och utåt, över tre högpass och ner i dalarna på två dygn har varit riktigt slitsamt. Enligt guiden, som varit fem gånger på Everest, var det en av dom tuffaste vandringarna han varit på. Att hemresan från Kathmandu blev 12 timmar sen och tog 48 timmar gjorde inte saken lättare.

Det är givetvis mycket intryck, upplevelser och funderingar som jag haft under denna turen. Både nehativa och possitiva. Att tvingas vända på 5700 meter, i takt med att försöka bestiga det 7500 meter höga Muztaga Ata, är en av dom tankarna som tagit mest plats den senaste tiden. Vad hade hänt om jag hade fortsatt? Där och då fattade jag det beslutet, med en magsjuk kompis och att jag själv inte var 100 % mogen att fortsätta upp mot något okänt ensam. Ni får tycka att jag är feg, men jag kommer aldrig ångra det beslutet.

Mera Peak (6476 meter), Island Peak (6189 meter), Kala pattar och Everest base camp, Mount Damavand (5671 meter), Mount Ararat (5137 meter), 2543 km cykling mellan Istanbul och Teheran, en månads glaciär- och toppturer i svenska fjällen, samt en 7000-meters expedition var innehållet på denna expeditionen. Genom Kina, Kirgizistan, Turkiet, Iran, Qatar och Nepal.

Tack

Mitt allra största tack till mina sponsorer Vann spa hotel och konferens och ICA Kvantum Munkebäck.

Stort tack till Julius Kramer, som bjudit er läsare på information och hjälpt mig under hela resan.

Till Julius, Erik, Linus, Marcus, Tommy, Peter, Johan och Calle, tillsammans har vi genomfört denna resan.

Tack till Marion och Bertil, Homi och Nahid, Christina, Adventurelovers.se, Addnature.com och alla andra längs vägen som hjälpt mig och betytt oerhört mycket. 

Ett extra tack till Angkaji Sherpa för att vi lyckades med den sista utmaningen. Och till alla läsare här på utsidan, som följt med.

Sista rycket genom Himalaya

Vandringen från flygkaosets Lukla till den lite lugnare byn Jiri är äntligen över. Gustav befinner sig i Katmandu efter sammanlagt 25 timmars intensiv "småjoggs-vandring" i kuperad nepalesisk terräng. Till skillnad från en vanlig svensk vandringsled går lederna i dessa delar av Nepal antingen väldigt brant uppför eller i knäknäckande lutning nedför. Gustavs guide erkände efter vandringen att han själv aldrig tidigare varit med om en så grymt jobbig tur. Nu är de båda tämligen utmattade!

De 25 timmarna längs sträckan Lukla - Jiri lade Gustav och guiden ut över två intensiva dagar och en natts vandring. Från start till mål tog vandringen totalt 52 timmar. De lyckades slutligen lifta några mil med en överfull och nästan sardinburksliknande buss från sista bergspasset längs leden till Jiri. Den hårresande bussfärden fick Gustav att många stunder ångra sitt kanske lite lata beslut att stiga på bussen i första taget. Längs de leriga och sliriga serpentinvägarna i Nepal vinglar sig bussarna fram, bara ett par decimiter från vad som många gånger verkar vara hundratals meter djupa avgrunder.

Väl framme i Jiri väntade en längre jeepfärd till Katmandu. Där har Gustav nu hämtat andan ett par timmar efter de senaste dagarnas baskerprovsliknande prövningar. Gustav är ute i god tid för att hinna med flyget hem till Sverige.

Årets äventyr är snart till ända. Nu väntar bara flygresan hem till Sverige och ett par timmar på tåget till Göteborg. På måndag gratulerar vi Gustav - både på födelsedagen och till en väl genomförd expedition! Förhoppningsvis får ni nästa vecka läsa något skrivet av Gustav själv.

God natt!

Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator 

När relaxvandringen blir ett baskerprov

Efter toppturen på Island Peak började Gustav, guiden och bärarna knata upp mot Mount Everests basläger (BC) på Khumbuglaciären. På väg till baslägret gick de över grushögen Kala Pattar men vände ner mot BC cirka hundra meter från toppen. Utsikten från berget var helt makalös och bjöd på grymma vyer över hela Everestmassivet. Väl i BC blev Gustav och guiden inbjudna på fika.

Från Everests basläger har Gustav nu vandrat ett par dagar i väldigt dåligt väder. Han har lyckats få både skavsår och en riktigt jobbig förkylning. Igår nådde han och guiden byn Lukla där vandringen enligt planeringen skulle tagit slut. Men eftersom molnen legat så lågt över byn de senaste dagarna, och vädret fortfarande är förskräckligt dåligt, har flygplatsen i Lukla varit helt stängd. Just nu sitter alltså väldigt många frustrerade klättrare och vandrare i Lukla och väntar på sitt flyg som troligtvis inte kommer kunna avgå förrän om flera dagar.

Alternativet till att sitta och vänta in flyget är en tuff vandring mot Katmandu. Vandringen till Jiri tar vanligtvis cirka 7 dagar och går över flera höga pass. Eftersom väderprognosen inte visar några lyckor i ovädret innan måndag kommer Gustav och guiden tvingas vandra hela vägen ner till Jiri på tre dygn, varifrån de måste ta bussen till Katmandu.

Om bara ett par dagar går Gustavs flyg till Sverige, och på söndag går visumet ut. Tur att Gustav har ett förflutet som militär, för nu börjar baskerprovet!

Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator 

"Lugnet efter stormen" - relaxvandring återstår!

Klättringen på Island Peak börade tidigt igår morse nepalesisk tid. Toppturen var lite svårare än förra veckans tur på Mera Peak och inleddes med en brant uppförslutande backe. Efter en sträcka med klurig "scrambling" (lättare klättring) kom Gustav och gänget från Adventure Lovers in på ett brantare snöfält som snart ledde upp till en 150 meter hög snövägg. Där var det dags att koppla in sig och använda de fasta repen.

Efter en ansträngande klättring stod de på bergets toppkam. Därifrån väntade en kamvandring liknande den mellan Kebnekaises syd- och nordtopp, men med en utsikt som slår Sveriges tak med hästlängder. Väl uppe på den 6189 meter höga toppen av Island Peak stod Gustav inför en spektakulär utsikt över bland annat Lhotse, Makalu, Ama Dablam och Cho Oyu.

Att få stå inför den utsikten på 6189 meter över havet blev för Gustav en påminnelse om att det här äventyret börjar lida mot sitt slut. Han har under de senaste månaderna skaffat sig större erfarenheter av riktigt hög höjd och många minnen för livet. Dessutom har han haft en grymt rolig resa! Det är för Gustav en lyckad expedition!

Fortsättningsvis väntar en veckas "relaxvandring" - först upp till Mount Everests basläger (BC), och därefter ner till Lukla.


Ett par bilder från de senaste dagarna:

Gustav klättrar över Amphu Lapsa-passet, strax söder om Island Peak.

En nöjd Gustav på toppen av Island peak - 6189 meter över havet

Kolla in var Gustav är - klicka HÄR!

Äventyrliga höstlovshälsningar från de lite bergigare delarna av Spanien!

Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator