Jag ska för övrigt leda ett gymnasieprojekt i Alperna nästa sommar. Och genomföra en vandring i Sareks nationalpark för att inspirera flera ungdomar. Så är du mellan 15-18 år och intresserad av att hänga med till fjällen, så skicka ett mail.
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Solsemseter på Cho Oyu
Blev tidigare uppläxad här på utsidan angående begreppet "expedition". "forskningsresa" står det i svenska akademins ordbok och hur ska man tolka det? Min tolkning var att man kunde forska på sig själv, genom att testa nya utmaningar och försöka ta sig högre upp på bergen.
Jag nådde aldrig så högt som var målet med min expedition, så då måste jag omedelbart ta bort formuleringen "expedition" och istället kalla det misslyckad "idé", då jag ändå nådde 800 meter högre än min tidigare höjdnotering.
Nästa gång ska jag åka till Cho Oyu 8201 meter, men det kommer jag inte kalla för expedition utan “solsemester”. För en annan väldigt viktig del var tydligen, hur “hardcore” är äventyret? Så det räcker inte med forskningsresa, utan det ska vara något helt utöver det vanliga. Cho Oyu liksom Mount Everest är “trekking” toppar om än uppe i Dödens zon. Så solsemester ska vara nya titeln, för man är ju mer solbränd när man kommer hem härifrån än man är från Kreta eller Mallorca.
Men detta var bara vad jag blev uppläxad i.
Själv är jag lite mer flexibel vad gäller begreppet “expedition”. Jag hade med mig några ungdomar i 15-16 års åldern i år och förra året på Kebnekaise och vandrade över glaciärer, i sprickor och gjorde kamvandringen Sveriges tak. Jag kallar det vandring och andra klättring, en sak vi kan komma överrens om är, det var en otrolig upplevelse för dessa ungdomarna. Första gången på ett “stort” äventyr, ja kanske en liten “mini expedition”, (men det får jag inte säga).
Koordinator på Keb, gasad på Damavand, bortgift i Iran, kontrollerad i Kina och torterad i Nepal
En 142 dagars expedition, idé, semester eller vardagsvandring är över. Vad ni så väljer att kalla det ligger i eran fantasi. Ett äventyr var det, som nådde 6476 meter, en tillräcklig förberedelse inför en 8000 meters expedition.
Dom sista dagarna har bjudit på kaos. Att behöva snabbvandra från Lukla och utåt, över tre högpass och ner i dalarna på två dygn har varit riktigt slitsamt. Enligt guiden, som varit fem gånger på Everest, var det en av dom tuffaste vandringarna han varit på. Att hemresan från Kathmandu blev 12 timmar sen och tog 48 timmar gjorde inte saken lättare.
Sista rycket genom Himalaya
Vandringen från flygkaosets Lukla till den lite lugnare byn Jiri är äntligen över. Gustav befinner sig i Katmandu efter sammanlagt 25 timmars intensiv "småjoggs-vandring" i kuperad nepalesisk terräng. Till skillnad från en vanlig svensk vandringsled går lederna i dessa delar av Nepal antingen väldigt brant uppför eller i knäknäckande lutning nedför. Gustavs guide erkände efter vandringen att han själv aldrig tidigare varit med om en så grymt jobbig tur. Nu är de båda tämligen utmattade!
De 25 timmarna längs sträckan Lukla - Jiri lade Gustav och guiden ut över två intensiva dagar och en natts vandring. Från start till mål tog vandringen totalt 52 timmar. De lyckades slutligen lifta några mil med en överfull och nästan sardinburksliknande buss från sista bergspasset längs leden till Jiri. Den hårresande bussfärden fick Gustav att många stunder ångra sitt kanske lite lata beslut att stiga på bussen i första taget. Längs de leriga och sliriga serpentinvägarna i Nepal vinglar sig bussarna fram, bara ett par decimiter från vad som många gånger verkar vara hundratals meter djupa avgrunder.
När relaxvandringen blir ett baskerprov
Efter toppturen på Island Peak började Gustav, guiden och bärarna knata upp mot Mount Everests basläger (BC) på Khumbuglaciären. På väg till baslägret gick de över grushögen Kala Pattar men vände ner mot BC cirka hundra meter från toppen. Utsikten från berget var helt makalös och bjöd på grymma vyer över hela Everestmassivet. Väl i BC blev Gustav och guiden inbjudna på fika.
Från Everests basläger har Gustav nu vandrat ett par dagar i väldigt dåligt väder. Han har lyckats få både skavsår och en riktigt jobbig förkylning. Igår nådde han och guiden byn Lukla där vandringen enligt planeringen skulle tagit slut. Men eftersom molnen legat så lågt över byn de senaste dagarna, och vädret fortfarande är förskräckligt dåligt, har flygplatsen i Lukla varit helt stängd. Just nu sitter alltså väldigt många frustrerade klättrare och vandrare i Lukla och väntar på sitt flyg som troligtvis inte kommer kunna avgå förrän om flera dagar.
