Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-14 14:33
från
smux
: Det går säkert bra. Jag började introducera min egen dotter vid fjällen och vandring när hon var i tonåren, och nu många år senare och vuxen är hon till min glädje min främsta vandringskompis på längre vandringar i fjällen och vi har gjort många fina och minnesvärda turer tillsammans. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-13 19:40
från
Karolina P
: Jag sitter här helt häpen över att du inte ”räds det våta”. Själv kan jag gå långa omvägar för att slippa behöva vada fram i väta. Stenar - helt okej. Uppförsbackar - inga problem. Myrar - varför då??? Det måste ha varit en fantastisk vandring. (Och ta det lugnt, med en sådan eldsjäl som du till mamma så kommer dottern med glädje följa med dig ut och vandra! Sitter här nöjd nyss hemkommen efter årets andra vandring, den som dottern önskade sig i födelsedagspresent till åttaårsdagen...) |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-11 16:06
från
dHANScan
: Så fint med en repris, tack, Av Rapadalen känner jag endast korta delar, men från Bielavallda österut ger många minnen. Stenskravlet mellan Nienndo och Vuovres inte minst, så är det bra med tipps om att hitta utanom, som redan har beskrivits. Må vara l-å-n-g tid för mamman och treårigen inte att ses, men hon skal nog få smak för att vandra i fjällen |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-08 12:16
från
Håkan Friberg
: Det är en unik text du skrivit om ett till stor del unikt vägval - den första i sitt slag på Utsidan, gissar jag. Varje del av din vandring har förstås gjorts tidigare, men sammankopplat till en och samma vandring? Det är SÅ imponerande hur du hanterar dina motgångar (om du ens ser dem som motgångar?) och hur du medvetet skapar nya: Vad som helst för att få känna sig ensam. INGENTING skulle få mig att vandra i dina fotspår. Och det var visst en del av målet med din beskrivning - att avskräcka! Du lyckades! ;-) Tack för en mycket spännande text. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-08 08:02
från
scandiaca
: Ja regn och dis kan vara väldigt vackert, och gör landskapet så mycket intressantare, även om det förstås är trevligt med sol också ibland, och att slippa vara blöt och kall. En ganska tuff, men spännande färd som slutade bra och säkert gav en hel del erfarenhet och lärdomar. Tack! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-08 07:44
från
Onesport
: Tack för en fantastisk berättelse om en fantastisk vandring. Precis som du gör jag mig ibland en del omak för att inte gå "där man ska", dels för ensamheten men även för att jag ibland kan få en oförklarlig och barnsligt stor lust att gå och titta just där andra säger att det är besvärligt. Det jag beundrar är hur du tycks omfamna svår terräng och dåligt väder redan när du är på plats. Själv kan jag ibland inte riktigt uppskatta svårigheterna förrän en tid efteråt, men jag läser och försöker lära mig :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-09-06 22:55
från
fowwe
: Sent omsider läser jag denna berättelse för andra gången och tycker den är personlig, tuff, självständig - helt enkelt jättebra, Hanna! Det överbefolkade Sarek får sig en känga, fast förstås mest de som överbefolkar parken. Den där vägen över Snávvávágge är ett kapitel för sig. Om jag minns rätt så var det Edvin Nilsson som pläderade för den. Den gamla samestigen går nere vid älven, runtom Låddebákte. Den vägen gillar jag och där har jag aldrig mött någon även om en och annan går där. Härligt att se dina fina foton. Det första formligen dryper av regnskogskänsla och fotona från stigen ner från Snávvávágge framkallar lite svindel. Kul också att du fick se trampspår av björn. Att misstänka - med all rätt - att vissa av gångarna i gräset är gjorda av Nalle kan få somliga att sova dåligt på natten. Men det gjorde nog inte du. Betydligt värre är det att se skräp, stenkonstruktioner och annat som människor lämnar efter sig. Mycket bra att du skriver tydligt om det. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-06 21:54
från
OBD
: ".....för någon som inte är särskilt atletisk men ganska envis." Låter som en beskrivning av mig. :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-06 18:52
från
Sempervirens
: Tack för en fin och inlevelsefull Sarekskildring, den väcker verkligen vandringslusten! Vackra bilder, de blir som du skriver bara bättre av gråvädret. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-06 17:28
från
OBD
: Tack ska du ha! Sista delen av din vandringsberättelse var lika välskriven som de tidigare och med fina bilder som i hög grad förbättrar berättelsen. "Nienndo. ...... lockade in mig med småblöt, småsnårig, småblockig, milslång flack och Sluggás siluett framför mig...." Man kan uppenbarligen lockas av oika saker. :-) Jag får nästan intrycket av hela din vandring att du söker dig till våta, snåriga och något svårframkomliga områden. Är det pga att risken att möta andra vandrare där är mindre? ;-) Det där att komma in i ett slags meditativt tillstånd känner jag igen. Det har jag gjort några gånger och tycker faktiskt att det är ganska befriande. Din sista mening gillar jag, "Ensam på min vandring, men glad över att träffa likasinnade." |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-06 15:45
från
Bandersson
: Jag tänker så här. Du skriver – ”Bara besvärligt. Kilometer efter kilometer. Den fysiska tröttheten och inte minst den mentala tröttheten när besvärligheterna aldrig lättade, övergick snart i ett meditativt tillstånd. Rätt som det var kom jag på mig själv att njuta. Fokus flyttades inåt.”. Jag har gått (nästan) din sträcka några gånger men inte själv. Utan min färdkamrat skulle det ha varit lite tungt. Att ha någon att prata, sjunga och ”stå ut med” gör allt så mycket lättare. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Sarek (del 4/4) |
2020-09-06 12:25
från
smux
: Har med stort nöje och intresse följt din vandringsberättelse. Vackert och levande skrivet illustrerat med fina bilder. Just din senaste etapp känner jag alltför väl igen, och 2017 trasslade vi oss igenom området från Nienndo till Vouvres i dugggregn. Ingen upplevelse vi gärna gör igen. När vi gick in från Suorva året efter försökte jag studera området på distans och tyckte det såg lättare ut att gå vid sjön 802. Nu i somras gick vi från andra hållet, dvs från Vouvres mot Suorva och testade den passagen som var helt odramatisk. Så även om det kan tyckas vara en omväg att runda blockterrängen så långt norrut så tror jag man vinner tid och energi på att fortsätta norrut efter Nienndo och runda mot Slugga precis på norra stranden av sjön 802. Sluggajåhkkå rinner i en djup ravin i området men var i augusti oproblematisk att vada. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-17 08:20
från
Onesport
: Grymt bra, tack Blev nästan full i skratt när jag läste hur du sprang för att säkra en tältplats, så sent som för ett par veckor sedan skuttade jag som en stenget upp i Latnjavággi för att ingen skulle ta tältplatsen i Harpasset, helt irrationellt egentligen men det var ju skönt att jag inte är ensam... ...och toalettstenarna, det är tråkigt, var vid Frippes fall under ovan nämnda tur och stötte på oönskade spår av människor, och jag kan bara instämma med dig, gå någonstans där det INTE är bekvämt, fin utsikt etc. etc. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-08-17 08:05
från
Onesport
: Från klarhet till klarhet, hinner inte med mer beröm just nu, måste läsa nästa del... :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-08-17 08:02
från
Onesport
: Fantastiskt bra! Då jag själv de senaste åren nästan enbart ägnat mig åt ensamvandring måste jag säga att du verkligen fångar den där upplevelsen av att pendla mellan trygghet och tvivel gällande navigation, vad och annat. Sarek - jag måste också dit, har bara nosat i utkanterna och har, precis som du, funderat på hur få ihop ekvationen med vikt, längd på vandringen osv. Inser att jag måste ha bättre koll på Utsidans bloggar, har levt i tron att det mer var korta, kärnfulla inlägg men inser nu att det finns en skatt av reseberättelser... Tack. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-14 17:44
från
avslutat_medlemskap_2012
: Jo det är just ensamheten i naturen som lockar och det är just därför jag ej någonsin går på en markerad led fast det händer att jag korsar en led. Det är sällan jag möter någon annan än något vilt djur som är lika nyfiken som jag. Men som sagt vi är ju olika några vill söka ensamheten och somliga vill gå i grupp med mera och jag hoppas att alla blir nöjda och glada över sin tur. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-14 10:44
från
avslutat_medlemskap_2012
: Det var en författare som även ondgjorde sig att folk hade hittat till just hans ställe på fjället och han klaga över allt och inget över detta. Jag skulle vilja säga istället ut och upplev fjället till så många som möjligt och det säger jag även till många. Det är och vara ute som man förstår naturen och det har jag gort i ca 50 år nu och gör så fortfarande. Det finns garanterat plats till alla i vår fjällvärld! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-10 14:53
från
Bandersson
: Det är klart att du ska gå i nedre Njoatsosvágge. Där kommer du inte att träffa på några människor men väl andra ”varelser”. Och Sjielmágårttje kommer snart att finnas på topografiska kartan. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 12:52
från
Bandersson
: Det är härligt att läsa din beskrivning, speciellt om din ”folkskygghet”. Jag förstår precis vad du menar, jag är likadan. Men du går ju längs efter ett av de mest välbesökta stråken i Sarek… Har det blivit mer folk med åren? Själv minns jag 70-talet efter att Edvin Nilsson hade gett ut sin bok om Sarek. Då vimlade det av folk på den väg du har gått. 1986 efter Tjernobyl blev det nästa tomt i Sarek ett tag då de flesta utländska vandrare försvann. När det gäller just Sarek har det kanske funnits en tanke att problem med nedskräpning ska vara självkorrigerande. Ungefär som att vem som helst inte går där utan att vara väl förberedd både till kropp och själ och ha den kunskap och visar den hänsyn du efterlyser. Men så tror jag aldrig att det har varit eller kommer att bli men jag är lite mer optimistisk än vad du är när det gäller just Sarek. Om nedskräpningen håller sig inom rimliga gränser kanske det inte är så farligt? Jag menar, det finns ju andra varelser som också bajsar där. Mer bekymmersamt tycker jag att det finns bortglömda områden i Sarek där hotet är av allvarligare art som exempelvis nedre Njoatsosvágge. Där skulle det behövas kommunikationssatsningar och för den delen också fler vandrare som skapar känsloband med detta område. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 10:41
från
OBD
: Härlig beskrivning. Branten ner från Snávvávágge tyckte jag var tillräckligt obekväm i torrt väder. Skulle absolut inte vilja gå där i lervälling. Innstämmer helt i dina avslutande punkter. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 07:42
från
brigas
: Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser din text,framförallt med bajsstenarna. En stor, åtminstone delvis, kultsten ovan Skierfe hade nyttjats likt en antik toa av ett antal personer vid ett av mina besök i området. Och dessa eldstäder med rökt surbjörk som folk envisas med. Popularitet fördärvar,när man längs en led ständigt konfronteras med ”alla andra”,som tar ens tänkta viloställen. Hajpen över fjällvandring lär ju accelerera allt mer,och kräver snart kvotering,och åtminstone ordentlig utbildning i fjäll-och naturvett. Jag vill ju gärna i framtiden kunna vandra dessa sträckor än en gång,och likt då inte stöta på alltför mycket folk. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-08-03 22:41
från
Nuel
: Hade jag kunnat välja skulle vi också gått i slutet av augusti, men jag kunde inte styra min semester så det var detta eller inget. Jag var väl medveten om höga vattenflöden innan vi gav oss av, men vaden är mindre besvärliga när man är fler jmf m när man går ensam. För oss var Lulep värst pga ca 10 armar att vada och ingen överblick pga hög vide överallt. Kanske värst för min make som bar 9-åringen över alla vad och således gjorde dem 3 ggr vardera. Myggen var däremot helt hanterbar. Snavvavagge var även vårt lågvattenmärke med motvind, kyla och regn (och mycket folk). Nedgången tyckte barnen bara var skoj, medans jag och maken halkade oss fram och prisade videns djupa förändring i marken när vi klängde oss fast i växtligheten. Det vad som jag gruvade mig för mest på vår tur var Tjåggnårisjokken, men där låg en stabil snöbrygga. Det som oväntat blev vårt stora hinder var istället rodden över Alggajavrre (vid Alkavare kapell) där vi fick vänta en hel dag på att vinden skulle mojna då det blåste så hårt att det inte ens gick att ta sig ut från stranden med båten och jag oroade mig för att vi skulle missa vår helikopter från Staloluokta. Men allt gick som planerat och vi hade gott om tid på oss, 11 dagar för hela turen, vilket jag tror är en förutsättning när man går med barn. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-08-03 21:16
från
Nuel
: Tack för din fina beskrivning av vandring i Rapadalen som gjorde att jag tillsammans med min man vågade ta med våra barn dit nu i juli (de är 9 och 11 år). Din beskrivning gjorde att jag tyckte det var lättare än förväntat att vandra från Nammatj och uppåt i dalen. Vi hade väldigt blöta förhållanden med idogt regn och höga vattenflöden men det bidrog än mer till den djungellika stämningen som min barn älskade. I nedre delen av Rapadalen, dvs öster om Lulep Vassjajokken mötte vi inte en själ och det var magiskt! Återigen stort tack för din levande beskrivning och bra råd! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-07-13 05:04
från
hansnydahl
: "Närkontakt av tredje graden", känns det som när jag läser din inlevelsefyllda berättelse. Tyvärr har jag inte gått nere i Rapadalen öster om Låddebákte - bara stått uppe på berg som Vájggántjåhkkå och Dielmmá och tittat ner. Trots att din inspiration smittar av sig så kommer jag nog att "fega ur" och välja den övre vägen genom Rapadalen. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-27 12:12
från
scandiaca
: Din skildring är så levande så jag vet inte om jag nånsin kommer att vandra Rapadalen... :-D Skämt åsido så blir nog en eventuell framtida vandring snarare i väl valda delar av den. Jag måste ju dessutom filma vaden och annat elände! :P Ser fram emot del 3! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-22 15:40
från
fowwe
: Hanna, det här var roligt att läsa! Precis som fler skriver så är du en mycket duktig sarekskildrare. Du får Sarek att framstå som en sådan där bekantskap som först lockar med underbart fascinerande äventyr för att i nästa stund visa sig vara det mest opålitliga och svekfulla sällskap man kan tänka sig. Och ännu värre - utan minsta hänsyn till att du redan från början velat stå på Sareks sida och att du förberett dig extremt noga. Man kan bli djupt sårad i själen av mindre. Och så Svirjakanalen. Ja, jag tycker ditt foto visar just den. Om det efter den inte fanns någon ytterligare, betydande kanal så blir jag ännu mer övertygad. Det är intressant det du skriver att den inte är tydlig på kartan. De gånger jag har följt strandstigen så har den plötsligt bara varit där. Och så har man ett problem att lösa som som man bara varit halvt förberedd på. Men vid lyckliga tillfällen är det bara att gå över utan större svårighet. Det där med att Svirjakanalen skulle flytta på sig har jag aldrig hört. Men helt otänkbart är det inte även om det väl inte inträffar ofta. Däremot tycks det vara klart att Alep Vássjájågåsj har en del skumt för sig, den du kallar "sista Alep-fåran". Jag tror att den fåran är relativt modern och att hela Alepjokken förr i tiden höll sig nästan helt till huvudfåran. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 12:50
från
smux
: Underbar och inte minst illustrativ både i ord och bild av en sträcka i Sarek jag ännu inte utforskat. Ger mersmak och definitivt vandringsabstinens i hemarbetets trista vardag så här i corona tider. Ser fram mot nästa del av din berättelse. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 10:18
från
ulindh
: Så fin berättelse, du skriver fängslande och medryckande! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 08:55
från
OBD
: Oj vilken vandring! Att vara "dalkrypare" kan sannerligen medföra strapatser. Själv har jag nere i dalen bara vadat Alep Vássjájågåsj. Hade tur med lågt vattenstånd. Du hade ju flera vad. Och "med en fot på varje sida och tyngdpunkten i mitten" känns inte som någon höjdare precis. Och trots allt tar du dig tid och ork att rigga upp kameran för fina och illustrativa "selfies". Tack ska du ha! Ser nu fram mot att läsa din del 3 av deta äventyr. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 08:19
från
Håkan Friberg
: Så underbart roligt att läsa! Du är en fantastisk Sarekskildrare. Längtar efter fortsättningen. /Håkan |
|
