Under min Sarektur denna sommar försökte ett tyskt par vada Tjånårisjågåsj uppe i ravien där vattenhastigheten var betydande. Jag vinkade till dem utan respons. Nästa dag samtalar jag med paret i Pastavágge, de skulle aldrig göra om något liknande fick jag höra. Killen hade varit i Sarek tidigare, så nybörjare var han inte.
Jag uppfattade att de ville "gå för sig själva", jag (solo) och ett gäng smålänningar vadade samtidigt jåkken.
Givetvis har nationaliteten ingen som helst betydelse, för misstag/missbedömningar har vi alla gjort och kommer att fortsätta att göra.
Roligare var då det gäng skåningar som i glatt humör skulle bestiga Helags i tveksamt väder.
Jag låg i mitt tält nedanför och avvaktade om jag också skulle till topps, när en glad man med nedkavlade stövlar iförd shorts och t-shirt på ett överlägset sätt påpekade vädrets obetydelse för honom, kraftkarl.
Duggregnet var ett faktum och åskan låg i luften när jag bestämde mig för att bege mig upp mot toppen.
När jag nått 1600 metersnivån var vädret så dåligt att det var meningslöst för mig att fortsätta (feg?). Blåsten, regnet tillsammans med åskan blev för mycket.
Då kom jag och tänka på den muntra skåningen! Han hade det nog inte så trevligt där uppe i sina shorts.
Själv har jag gjort några minnesvärda blunders som fått mig att tänka på säkerheten och självkännedomen. Antagligen är dessa små episoder nödvändiga för utvecklandet av en god självkännedom förutom ren empirisk erfarenhet då.
Värst var då mitt tafatta försök till en kamvandring med ramryggsäck över Kittelfjäll, kunde ha kostat mig livet!
Jag uppfattade att de ville "gå för sig själva", jag (solo) och ett gäng smålänningar vadade samtidigt jåkken.
Givetvis har nationaliteten ingen som helst betydelse, för misstag/missbedömningar har vi alla gjort och kommer att fortsätta att göra.
Roligare var då det gäng skåningar som i glatt humör skulle bestiga Helags i tveksamt väder.
Jag låg i mitt tält nedanför och avvaktade om jag också skulle till topps, när en glad man med nedkavlade stövlar iförd shorts och t-shirt på ett överlägset sätt påpekade vädrets obetydelse för honom, kraftkarl.
Duggregnet var ett faktum och åskan låg i luften när jag bestämde mig för att bege mig upp mot toppen.
När jag nått 1600 metersnivån var vädret så dåligt att det var meningslöst för mig att fortsätta (feg?). Blåsten, regnet tillsammans med åskan blev för mycket.
Då kom jag och tänka på den muntra skåningen! Han hade det nog inte så trevligt där uppe i sina shorts.
Själv har jag gjort några minnesvärda blunders som fått mig att tänka på säkerheten och självkännedomen. Antagligen är dessa små episoder nödvändiga för utvecklandet av en god självkännedom förutom ren empirisk erfarenhet då.
Värst var då mitt tafatta försök till en kamvandring med ramryggsäck över Kittelfjäll, kunde ha kostat mig livet!
