Vem avgör bedriften?

achtminus sa:

Rangordning av prestationer kan enbart rätt bedömas av likar. Vad är det som är konstigt med det?

Klicka för att se resterande...

Tja vad är "rätt" bedömning?

Det finns prestationer som imponerar på likar och det finns prestationer som imponerar på allmänheten. (och en del som imponerar på bådadera)

Att kalla den ena rangordningen fel och den andra rätt är rätt vanskligt. Bättre att helt enkelt hålla isär vad man menar.

Det har väl i alla tider varit ett stort nöje att diskutera vilken prestation som är "störst" eller vilka klättrare som är "bäst". Det är väl ganska harmlöst då var och en har frihet att själv sätta kriterierna på vad som är "störst" respektive "bäst".

Det finns väl vidare typ inga förutsättningar att man kan komma fram till vilka som är "likar" hellre.

(Till och med så är det ju om man är petig omöjligt för nån att göra rangordningar som "like". Man kan ju bara vara kompetent på en viss nivå, medan en rangordning per definition avser flera nivåer...)

Jag kan ju också tänka mig att det finns de som är armchairadventurers som är väldigt mycket bättre pålästa än utövare, så att de utifrån detta kan göra en mer korrekt rangordning.

Jag förbehåller mig dessutom naturligtvis rätten att vara olika imponerad av personer som klarar av saker som ligger långt över min egen förmåga, även om det många gånger känns väldigt abstrakt att föreställa sig vissa bedrifter.

Sen kan jag ju hålla med om att det är orimligt att t ex ha synpunkter på om en led borde vara 8a+ eller 8b om man själv har ett pers på 5a...

Men bara att det är orimligt, brukar väl aldrig hindra nån från att ha synpunter och åsikter ;-).

seon sa:

Det har väl i alla tider varit ett stort nöje att diskutera vilken prestation som är "störst" eller vilka klättrare som är "bäst". Det är väl ganska harmlöst då var och en har frihet att själv sätta kriterierna på vad som är "störst" respektive "bäst".

Klicka för att se resterande...

Kort, enkelt och bra uttryckt...

E9climbing sa:

Dvs det ar viss skillnad om Pelle gor Shivling och bloggar om det och nagon som har Agent, PR-konsult coh annan publicistisk infrastruktur.

Klicka för att se resterande...

För mig är det inte så.

För mig är själva klättringen och viljan att väcka uppmärksamhet väsenskilda saker. Berget är lika brant för Mediekåte-Mats som för Blyge-Bengt. På berget möter de samma verklighet och prestationen är densamma.

Att Mediekåte-Mats efteråt gör allt vad han kan för att slå mynt av sina äventyr saknar betydelse för mig. Om sedan någon betraktare tycker att Mediekåte-Mats får för mycket uppmärksamhet i förhållande till äventyrligheten i sina bravader och stör sig på detta, ja då är det väl betraktarens problem att reda ut?

Det finns ju plats för alla sorter, varför hacka på någon?

mvh

Anders - Fotöljäventyrare

andersmossing sa:

För mig är det inte så.

Att Mediekåte-Mats efteråt gör allt vad han kan för att slå mynt av sina äventyr saknar betydelse för mig. Om sedan någon betraktare tycker att Mediekåte-Mats får för mycket uppmärksamhet i förhållande till äventyrligheten i sina bravader och stör sig på detta, ja då är det väl betraktarens problem att reda ut?

Det finns ju plats för alla sorter, varför hacka på någon?

mvh

Anders - Fotöljäventyrare

Klicka för att se resterande...

Precis vad jag menar. Om FS kan och vill tjäna pengar på sina äventyr så är det väl upp till honom och hans polare. Den som stör sig över det faktum att FS drar publik till sina föreläsningar kan ju alltid stanna hemma och fortsätta sin bittra jämförelsekamp med sina polare. Så här är det överallt i samhället. En "äkta" teaterskådespelare tycker att kolleger som gör reklamfilm säljer sig.... Trams.

Alla är vi äventyrare i viss mening. Om man sen kallar somliga för mediakåta eller låtsasäventyrare spelar mindre roll. Man ska nog tänka till både en och två gånger innan man markerar för omgivningen vem som står överst i rang, ty ordningen bestäms av subjektiva kriterier. Olika för alla.

det viktigaste ar val att man ar nojd med vad man gor sedan far val omvrarlden tycka vad den vill. Men den som valjer att vara mediekat far sa klart leva med offentlighetens baksida.

E9climbing sa:

det viktigaste ar val att man ar nojd med vad man gor sedan far val omvrarlden tycka vad den vill. Men den som valjer att vara mediekat far sa klart leva med offentlighetens baksida.

Klicka för att se resterande...

Exakt.
Så om trådskaparen i en annan tråd blir dissad för att han vill gå uppför mt elbrus, då kan man säga att dissaren är en fjant.


...eller har trådskaparen blivit en mediakåt äventyrare i och med inlägget på utsidan.

Jag vill nog påstå att dagens äventyrare får se sig rejält slagna av de riktiga äventyrarna som utforskade världen för 100 år sedan. Ta till exempel Amundsen, Nordenskjöld och grabbarna som inte hade tillgång till satellittelefon så han kunde ringa efter hjälp när det strulade till sig. De hade inte tillgång till dagens superduper material till exempel moderna skidor, lätta pulkor och lätta tält.

Visst, de gav sig oftast inte ut själva på sina turer utan det rörde sig om stora expeditioner. Det var väl så att det krävdes 3 st bärare för att bära alla pengar som skulle betalas ut i lön till de som hjälpte till vid bestigningen av Everest.

* Under Nordenskjölds vistelse på Snow Hill Island krossades fartyget den 12 februari 1903 i Weddellhavets ismassor och sjönk 25 mil från Pouletön. Manskapet vandrade 16 dagar över isen och kom till Pauletön där de byggde provisoriska stenhus med sina slädar som tak. Ett år senare blev de hittade av Nordenskjöld. Eftersom Argentina hade försett expeditionen med proviant och förnödenheter mot att en argentinsk officer, Lieutenant José M. Sobral fick följa med, skickade de, då inget hördes av expeditionen, ut skeppet Uruguay, under befäl av Julian Irizar för att leta efter dem. Samtliga expeditionsmedlemmar återfanns trötta men välbehållna och följde med tillbaka.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Otto_Nordenskjöld

Man förstår att dåtidens äventyrare var betydligt tuffare än dagens som bara beställer en helikopter när det blir jobbigt.

E9climbing sa:

det viktigaste ar val att man ar nojd med vad man gor sedan far val omvrarlden tycka vad den vill. Men den som valjer att vara mediekat far sa klart leva med offentlighetens baksida.

Klicka för att se resterande...

Kanske det, och vissa väljer att utgöra denna offentlighetens baksida....

andersmossing sa:

För mig är det inte så.

För mig är själva klättringen och viljan att väcka uppmärksamhet väsenskilda saker. Berget är lika brant för Mediekåte-Mats som för Blyge-Bengt. På berget möter de samma verklighet och prestationen är densamma.

Att Mediekåte-Mats efteråt gör allt vad han kan för att slå mynt av sina äventyr saknar betydelse för mig. Om sedan någon betraktare tycker att Mediekåte-Mats får för mycket uppmärksamhet i förhållande till äventyrligheten i sina bravader och stör sig på detta, ja då är det väl betraktarens problem att reda ut?

Det finns ju plats för alla sorter, varför hacka på någon?

mvh

Anders - Fotöljäventyrare

Klicka för att se resterande...

Om Mats och Bengt gör samma led så kan ovanstående resonemang stämma. Nu finns det väl exempel på att Mats i många fall har större resurser till sitt förfogande och att förutsättningarna och därmed prestationen kanske ändå inte är lika.

Dessutom är det ju så att medier och sponsorer inte fattar eller bryr sig om att värdera faktorer som att olika leder är olika svåra. I media så smäller en Everestbestigning via normalvägen lika högt som en bestigning av West Face. Denna insikt styr ibland Mats val av led.

seon sa:

I media så smäller en Everestbestigning via normalvägen lika högt som en bestigning av West Face. Denna insikt styr ibland Mats val av led.

Klicka för att se resterande...

Och mitt val. Allt beror ju till syvende och sist på våra egna ambitioner. Om mats vill stå på toppen för att se utsikten så gör han rätt i att ta den lättaste vägen dit. Om han sen väljer att visa sina blodiga skavsår i tv för att om möjligt sälja ett par böcker om sitt äventyr så är det ok för mig. Om vägen dit var själva målet så förstår jag den som väljer den tuffare leden. Han kan ju också sälja böcker om sitt äventyr. Det som stör mig är att den senare klättraren oftare än Mats fyller minst halva sin berättelse med historier om hur alla andra "amatörer" på berget skitar ner och förstör. Egentligen handlar det väl om att Mats tar udden av de andras prestationer och glorian i den självgode risktagaren får en vass törn.

Summa summarium: skit i hur folk gör när de tar del av naturen. Alla sätt är bra.