Funäsfjällens 60 toppar - 1-10

De 10 första topparna av projektet att bestiga Funäsfjällens 60 toppar.

Av: Minna Kinnunen

Tidigare skrev jag inledningen för mitt projekt att bestiga Funäsfjällens 60 toppar, här kommer de första 10 topparna.

1/60 - Hamrafjället 1138 möh (2004-06-26)

Jag är fotograf och det var faktiskt foto som var en stor drivkraft för mig att börja vandra. Det vackraste ställen finns sällan vid bilvägar! Så i 2004, efter att ha studerar kartor för en lång tid, hittade jag ett par fjälltoppar som kändes helt rimliga för en nybörjare - kort vandring och populära turer, vilket betyder att jag kommer troligen inte vara helt ensam däruppe ändå. Veckan efter midsommaren var det dags, och den 26:e juni 2004 tog jag mig upp Hamrafjället. Det jag bäst minns från turen var att jag tyckte att det var blåsigt, men jag lärde mig fort att det är normalläget på fjälltopparna.

2/60 - Stor-Mittåkläppen 1212 möh (2004-06-27)

Stor-Mittåkläppen är ett av områdets mest populära fjäll, inte minst tack vare våffelserveringen vid foten av fjället, Djupdalsvallen. Jag kan för övrigt varmt rekommendera Djupdalsvallens våfflor, jag lovar att de är de godaste ni har smakat! Stor-Mittåkläppen är dessutom ett fantastiskt fint blomsterfjäll (vid sidan om Hamrafjället), vilket funkade bra för mig då jag också gillar att fota blommor. Så där kröp jag på toppen av Stor-Mittåkläppen med kameran i handen och tog sikte på en gullspira, när en man kom till mig och frågade om jag behövde hjälp. Vi började prata, upptäckte att vi delar blomster- och fotointresse, och det har blivit ett antal blomster- och fototurer sen dess!

Den berömda profilen Stor-Mittåkläppen

3/60 - Dunsjöfjället V:a 1278 möh (2004-09-10)

Det var en ren slump att jag besteg Dunsjöfjället Västra. Jag hade som mål att kolla Dunsjöfjällsskrevan i Ljungdalen, men när jag väl var däruppe, tyckte jag att den närmaste fjälltoppen var ganska nära så jag gick dit. Men det visade sig vara en sån här falsk topp, för när jag kom upp, såg jag att det fanns en högre topp bakom. Det såg inte så farligt ut heller, så då gick jag dit. Och samma sak hände igen, tills jag stod på toppen, utan att ens veta vad det var för ett fjäll!

4/60 - Ånnfjället 1301 möh (2005-06-20)

I 2005 hade jag ingen aning om vilken stor roll Ånnfjället skulle spela i mitt liv senare. Jag har bestigit Ånnfjället otaliga gånger sen dess, och jag kan faktiskt se toppen från mitt köksfönster. Bara en sån sak! Men i 2005 var Ånnfjället bara en fjälltopp bland andra som kändes snäll nog för en nervös solovandrare. Med sina 1301 m är Ånnfjället ganska imponerande, men det är lättvandrat och ett av områdets absolut mest intressanta fjäll med en säregen profil. Inte att undra på att det är mitt favoritfjäll!

Ånnfjället

5/60 - Stor-Axhögen 1322 möh (2006-06-29)

I 2006 hade jag äntligen fått veta om 60 toppar, så då började jag medvetet att välja toppar från listan (det är bara tur att jag hade redan gjort några toppar som hörde till). Några av topparna kändes helt omöjliga och jag gav dem inte en tanke, men ganska många tyckte jag var ändå realistiska och siktade på att göra 25 av dem. Det var några toppar som jag på den tiden inte vågade göra ensam, men bara jag hade sällskap så skulle det gå bra. För Stor-Axhögen var det min syster - som inte hade någon erfarenhet om vandring överhuvudtaget! Att då bestiga ett fjäll som Stor-Axhögen, som är en ganska lång vandring utanför stigar, känns nu efteråt som en helt galen idé. Men jag verkligen trodde att min syster var mer van, och när jag förstod att hon inte hade erfarenhet var vi redan halvvägs upp. Det var bara att fortsätta, och hon kämpade tappert i blöta lånekängor genom regn och vind och vi gjorde det!

Jag var rädd för att hon aldrig skulle vilja vandra igen. Men hon tyckte inte alls illa om upplevelsen, utan hon är fortfarande jättepigg på fjällturer varje gång hon kommer på besök.

2007 blev det en paus i projektet då jag valde ett helt annat tema för min semester på sommaren. Men september 2007 var viktig - jag gjorde min första övernattningstur. Visserligen bara till Helags fjällstation och tillbaka, men ändå. Nånstans måste man börja!

6/60 - Svansjökläppen 1125 möh (2008-07-03)

Att komma till kalfjället betyder inte alltid att du måste jobba hårt i en brant uppförsbacke. Det finns alternativ - lift eller bil. Till Svansjökläppen finns det en väg, du kan parkera vid foten av fjället och då är det en kort bit att gå upp. Men den här vägen kan vara lite otrevlig, ärligt talat tycker jag att det är pinsamt att den inte är bättre med tanke på att det är en betalväg. Jag hade en liten Yaris i 2008 och körde upp med hjärtat i halsgropen. Numera har jag en fyrhjulsdrift och blir förvånad varje gång jag ser vanliga bilar på parkeringen. Själva toppturen däremot, inga svårigheter där, jag har sett små barn göra turen.

Svansjökläppen blev den enda 60 toppar -toppen i 2008, men september 2008 var en annan viktig milstolpe. Jag gjorde Jämtlandstriangeln och fick se Sylarna från nära håll. Sylarna har en dramatisk profil som skiljer sig mycket från övriga fjäll i området. Förutom Helags, naturligtvis. Men Sylarna har spelat en stor roll i min utveckling som vandrare många gånger sedan det första besöket, så fjällmassivet ligger nära till mitt hjärta.

7/60 - Beritkläppen 1080 möh (2010-07-15)

Som sagt, min syster var pepp på fjällturer trots den lite överdimensionerade första turen fyra år tidigare. Jag hade dock lärt mig läxan och ville inte utsätta henne för nånting lika besvärligt igen, så nu gick vi upp Beritkläppen som är en superlätt tur från Kariknallens våffelstuga i Bruksvallarna. Vem orkar inte med en liten topptur efter en våffla?

8/60 - Ösjökläppen 1085 möh (2010-07-31)

Jag började känna mig mer och mer hemma i fjällen, så jag var redo att göra lite längre vandringar på egen hand. Ösjökläppen och Ösjövålen ligger väldigt nära varandra, så det var naturligt att göra dem på en och samma tur. Man kan ta liften upp till kalfjället i Ramundberget och så har man en trevlig promenad till Össjöstugan. Från Össjöstugan går det upp, med Ösjökläppen till vänster och Ösjövålen till höger.

Jag gjorde Ösjökläppen först, och hittade till min stora förtjusning ett stort område med fjällnejlika. Nära till toppen förstod jag varför - det fanns en gammal gruva (provbrytning) däruppe, och fjällnejlikan trivdes tack vare koppar i marken.

Fjällnejlika

9/60 - Ösjövålen 1070 möh (2010-07-31)

Om jag tyckte att det var roligt med fjällnejlikor på Ösjökläppen så var det minst lika roligt med alla renhorn jag hittade! Jag har kommit fram till att renhorn är lite som gäspningar, att tappa renhorn smittar sig. Många gånger vandrar jag utan att se ett enda renhorn. Andra gånger hittar jag massor. Men det är sällan jag hittar bara ett.

Jag hade läst att det finns en källa vid Össjöstugan, så jag kollade den på väg tillbaka. Jag hade aldrig sett nånting liknande - vattnet var helt otroligt klart och på botten såg jag hur vattnet bubblade upp. Det smakade ingenting, alltså absolut ingenting. Bara rent vatten!

En liten pöl på Össjökläppen med Össjövålens mjuka former i bakgrunden och Skarsfjället längst bak

10/60 - Svalåkläppen 1020 möh (2010-08-01)

Jag har några åsikter om vilka toppar som borde och borde inte höra till 60 toppar. Det retar mig enormt att t.ex. Grönvålen finns med, då den anges som 999 möh på vissa kartor. Samtidigt som det finns andra toppar på över 1000 m som inte är med, toppar som skulle vara mycket mer intressanta än nån liten kulle mitt i ingenstans. Och så finns det toppar som knappt ens är toppar. Som Svalåkläppen. Jag kunde inte ens avgöra vad som var toppen, utan gick omkring på platån och hoppades på att jag råkade gå över den högsta punkten. Men våfflan på Kariknallen var god, så det är aldrig fel att komma upp hit!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-05-29 08:29   OBD
Kul att läsa och med en viss igenkänningsfaktor. :-)
Jag har varit några gånger i Funäsdalen och Bruksvallarna så flera av topparna har jag besökt. Ånnfjället är fint och är ju lätt att "bestiga".
Jag gillar dina bilder och tack för länken till din blogg där det finns mer att läsa och många fina bilder.
 
Svar 2019-05-29 21:24   Minna Kinnunen
Tack snälla! :) Ja det är kanske inte så mycket bestigning som krävs för många av topparna, särskilt såna som Svalåkläppen ovan som knappt ens ha en topp... ;) Men det är alltid fint när man kommer upp, oavsett var det är! Hoppas att min blogg inspirerar dig att komma tillbaka till Funäsfjällen, som du ser så finns det mycket mer att upptäcka!
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.