Vandringar i en av Sareks vildaste dalgångar. Ett samarbetsprojekt av Hans Fowelin och Björn Andersson.

Denna blogg ägnas helt och hållet Njoatsosvágge. Vi - bandersson (Björn Andersson) och fowwe (Hans Fowelin) – kunde inte motstå frestelsen och utmaningen att utforska och dokumentera en av de minst kända delarna av Sarek. Efter ett och ett halvt års arbete presenterar vi denna blogg. Vår förhoppning är att du får vara med om en trevlig och inspirerande läsning vare sig du själv kommer att gå i detta fantastiska landskap eller inte.

Vi vill rikta ett särskilt tack till Utsidans redaktion som har gett oss möjlighet att skapa denna speciallösning. De har visat stort intresse för vårt projekt – utan deras hjälp skulle det inte ha blivit någon blogg.

Användarnamn: hanban

Intressen:

Mer på profilsidan


2015:
Januari

2014:
December

Njoatsosvágge – vattenfallens dal

Har du gått i övre Njoatsosvágge har du säkert sett Luoppalgårttje. Det är fallet som kommer från Lulep Njoatsosjávrre.

Luoppalgårttje strax nedanför Lulep Njoatsosjávrre. Foto 1978.

Min syster (Björns) nedanför Luobalgårttje 1986.Min syster (Björns) nedanför Luoppalgårttje 1978.

Men Njoatsosjåhkå innehåller fler överraskningar. En sak som hela tiden har slagit oss är hur bortglömd eller osynlig nedre Njoatsosvágge är i den moderna skildringen av Sarek. Ändå finns det källor på de mest överraskande platser. I Nordisk familjebok från 1917 http://runeberg.org/nfce/0407.html står att läsa:

Detta var den tid då riksdagen bröt ut Stora Sjöfallet från nationalparken för att från 1919 börja bygga Suorvadammen. Tänk er att man också hade byggt ”spärrdammen” i Njoatsosvágge. Så blev det inte, Sarek finns kvar och kvar finns också vattenfallen i Njoatsosvágge.

Sjielmágårttje

Den som går i nedre Njoatsosvágge får se en makalös plats – Sjielmágårttje.

Slutet eller början på Sjielmágårttjes kanjon från västra sidan.

Nedanför klipporna har Njoatsosjåhkå ett kanjonliknande parti med flera bassänger efter varandra.

Kanjonen.

Sjielmágårttje - en osannolik plats att vila vid.

Precis ovanför kanjonen. Vattnet rinner ned i den översta bassängen.

Vállásjgårttje

De sista fallen ger snarare intryck av en lång, trång och stenig fors.

Nedre delen av Vállásjgårttje.

Fallet i Vállásjgårttje – foto från 1982.

Ett bortglömt Njoatsosvágge?

Vi har beskrivit nedre Njoatsosvágge som bortglömt. Det är sagt ur vårt fjällvandrarperspektiv - det är naturligtvis inte sant. Skälet till att vi i sista minuten började få ett grepp om vattenfallen i Njoatsosvágge hade sin upprinnelse i Yngve Ryds lilla skrift: Ryd, Y. (1999). Renmjölkning och mjölkvallar : Jåhkågasska sameby : Jokkmokks socken, Jokkmokks kommun, Lappland, Norrbottens län : Dokumentation/intervjuer (Byggnadsantikvarisk rapport / Ájtte, 1999:10). Jokkmokk: Ájtte.

Där berättas.

”Det hände också att man körde båtar med härkar på vårens skarföre. Båtarna var byggda i byarna efter sjöarna öster om Kvikkjokk. En båt blev kvar i Njoatsosvágge. Man skulle dra upp den på höstvintern till Badjelánnda. Men det var så isigt i Sjielmmá att man bekade, backen är brant. Karlarna tvingades lämna båten, till våren hade den snöat över och så blev den kvar. Resterna syntes länge.”

Detta Sjielmmá förbryllade oss. Var fanns det? Hans hittade Själmakårtje på gamla generalstabskartor - på Sähkoks sydsluttning. Men "kårtje" betyder ju vattenfall! Först då förstod vi med hjälp av beskrivningen i Nordisk uppslagsbok att vattenfallet måste vara Sjielmágårttje. Då föll allt på plats.

Det är felaktigt utsatt på kartan, vi är "kolonisatörerna" av Sarek som tror oss veta något om platser som tillhör en samisk kultur sedan lång, lång tid tillbaka. En samisk kultur vars berättelser och tradition kanske riskerar att gå förlorad. Då kan vi prata om det bortglömda Njoatsosvágge.

Kommentar 190317. Kanske någon uppmärksammat att vi ändrat stavningen på Luoppalgårttje, både i denna text och i avsnittet "Njoatsostit...". Istället för "dubbel-b" är det nu "dubbel-p", vilket vi fått veta är den korrekta stavningen. Namnet finns dock inte utsatt (än) på den tryckta fjällkartan. Ordet luoppal kan bl a betyda att ett vattendrag utvidgar sig och blir lugnt, och det är precis vad som händer med Njoatsosjåhkå före fallet. /H

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-01-04 18:52   OBD
"Kolonisatörer" eller ej. Jag tycker ni är fjällvandrare men tillika kulturarbetare. Tack ska ni ha!
 
Svar 2015-01-04 19:12   hanban
Tack för de vänliga orden. Vi återkommer lite senare med några försök att sätta in Njoatsosvagge i samisk historia. /BA
 
2015-01-05 08:20   undvall
Hej igen. Fortsätter gårdagens lilla diskussion på det här inlägget då jag inte vet om ni även kollar på de "gamla". Mycket imponerande tempo på inläggen som alltid är lika intressanta för övrigt :-)

Angående lavinfaran upp till Luottalako från Njoatsovaggesidan torde den vara mycket liten i princip oavsett de yttre förhållandena. Den generella tumregeln säger ju att det ska luta mer än 30 grader för att en lavin ska kunna gå och jag skulle vilja påstå att det är klart mindre brant i backen upp från dalen. Då känns den "klassiska" nedfarten genom Noajdevagge klart lurigare. Har skidat nedför den vid ett tillfälle och man passerade ett 10-tal lavinkäglor på vägen ner.

Men å andra sidan, hur stor är risken att man ska bli överkörd av en lavin som spontant går uppe på berget när man själv är längst ner i dalen? Oavsett om man skidar genom Noajdevagge eller Njoatsovagge alltså. Skulle gissa att resan upp till fjällen är ett betydligt större vågspel, i alla fall om man åker bil. Och det brukar ju inte stoppa alltför många :-)

Nej då är dåligt väder en klart större risk. Om man till exempel hade befunnit sig mitt uppe på Louttolako under den där rejäla snöstormen som både jag och Fowwe upplevde i vintras hade situationen kunnat bli klart knepig. Ett sönderblåst tält senare och man kan hålla sig för skratt.

Ett litet annat tips för övrigt. Gillar man naturtypen orörd och ytterst sällan besökt fjällnära urskog är även de inre delarna är Sjaunja ett mycket trevligt utflyktsmål. Även här kan man med fördel skida fram på vintern. Finns områden stora som typ halva Sarek som i princip inga besöker oavsett tid på året :-)

/ Stefan
 
Svar 2015-01-05 23:46   hanban
Jodå, vi kollar. Man får meddelande om nya kommentarer som skrivs så det går att hålla koll på.
Fint med synpunkter om det där med laviner. Jag brukar för säkerhets skull ta det försiktigt även vid något flackare lutningar än 30 grader - men det beror på min blygsamma erfarenhet av snö. Trafiken är förvisso en fara vi ständigt och frivilligt utsätter oss för.
Sjaunja har jag inte besökt sedan 1970-talet, och då var det bara i dess utkanter. Bra med en påminnelse. Här får man säkert uppleva stor avskildhet. Sarek känns nog befolkat i jämförelse. /H
 
2015-01-05 20:23   dHANScan
Härligt att ni lär oss namnen på Njoatsosvággevattenfallen. De står ju inte på (alla) fjällkartan (jag har endast lite äldre där de inte nämns)
Asplunda i Änok står endast på mit gamla kart (<1990) men inte på det nya (ca 2001). Så man förstår varför folk i tråden frågar om Asplunda.
I princip känner jag endast till övre del av vággen, från Luobbalgårtje-forsen uppåt. Desutom lite på sträckan Bálgatjåhkå till Ruopsokjåhkå.
Det ger smak på att komma hit pånytt med allt det ni berättar
 
Svar 2015-01-06 00:01   hanban
Det här med Asplunda var bra att du påpekade, Hans. Jag ser att det inte finns med på min Calazo-karta (bara en liten svart fyrkant som markerar en byggnad precis väster om sjön Stuor Tsågak). Däremot på alla mina utgåvor från Lantmäteriet. Myndighetens karttjänst på webben har också med namnet.
Namnet på ett av vattenfallen, Vállásjgårttje, finns faktiskt med i väldigt liten text på fjällkartorna, åtminstone de jag har tillgång till. Hade varit roligt om de andra två hade kommit med också. Men det är många av de samiska namnen som fallit bort, och därmed mycket av historien i samband med dem. Kanske de kan återkomma? /H
 
2018-03-11 17:25   hansnydahl
Mycket intressant! Det ser ut som om man skulle kunna göra en hel "fotoartikel" om bara Njoatjosvágge. Det är en av få platser i - eller i närheten av - Sarek jag inte besökt.
 
Svar 2018-03-12 23:32   hanban
"En hel fotoartikel" - visst skulle man kunna göra det! Och det finns mer att ta fram om Njoatsosvágge än det som Björn och jag hittills skrivit om. Förhoppningsvis kommer ett par nya artiklar om sådant som förefaller vara mycket litet känt idag.
Men det allra bästa är förstås att själv besöka dalen. En viktig anledning till att nedre delen är så lite besökt är sannolikt det hinder som Standárjåhkå utgör. Tidvis är den svår att komma över, ibland rentav omöjlig. /HF
 
Svar 2018-03-13 08:23   hansnydahl
Jag tittade i går på Standárjåhkås inlopp i Gamájåhkå genom att använda Lantmäteriets flygfoton i största skalan - se bildlänk. Tycker det ser möjligt ut att vada på markerat ställe, men det verkar vara sandbotten och det händer att sanden är lös så att man riskerar att sjunka ned, så säker kan man inte vara.

https://photos.app.goo.gl/AG5TRLC6P3c6Qi4B3

Om man går i andra halvan av augusti borde vattenmängden ha avtagit. I annat fall får man följa jokken 6 km uppströms till sjöarna på Pårekslätten, där den delar upp sig. Det ser ut att vara 47 km att gå från Kvikkjokk genom hela Njoatsosvágge och fram till Padjelanta. Om man ska fotografera får man nog räkna med 4 dagars vandring. Om man även ska få översiktsbilder bör man gå tillbaka genom Jiegnavágge, korsa Luohttoláhko och gå över Sähkok och Pårekslätten. Gick stora delar av den "tillbakavägen" 1997. Man kan då få översiktsbilder längs vägen. En sväng upp till 1504 på Tsähkkok vore heller inte fel. En sådan rundtur borde ta 9 eller 10 dagar. Man får väl lägga till någon dag för att man ska ha tid att vänta in fotoväder.

Tyvärr saknar jag era kunskaper om området. Om vandringen blir av så får jag väl här och där hänvisa till det ni redan skrivit, om ni går med på det. Kontaktar dig i så fall när jag "har något att komma med".
 
Svar 2018-03-18 00:49   hanban
Jag har tittat på den bildlänk du skickat. Fotot visar ett område jag inte besökt. Jag kan inte säga om det är ett bra ställe att korsa Standárjåhkå på.
Däremot är det inte alltid mycket vatten i jokken, och det finns någon Utsiding som inte tyckte den var svår när hon gick över. Vid lågvatten och vid medelnivå bör det vara fullt möjligt på det ställe jag använt, dvs innan jokken rinner ut i sankmarkerna.
Du får förstås gärna hänvisa till det vi skrivit, men hör gärna av dig i så fall.
/HF
 

Läs mer i bloggen

Njoatjostit - att färdas sakta i varandras fotspår

”Ett ställe där renarna gör stigar i snön på våren är i dalgången Njoatsosvágge, den har fått sitt namn efter dessa renstigar. Det kallas njoatjostit när renarna färdas sakta och gör en stig på hård snö. Ordet kan också användas när det är barmark.

På sommaren är dalen grön, men på våren när renarna vandrar västerut är den vit och det är just inget bete där. Någon barfläck kan finnas men det är mest sten som tinar fram. När renarna lämnar Alep Sjielmmá i öständan av Njoatsosvágge så vandrar de därför direkt genom hela dalen till väständan utan att stanna. Då går de efter varandra i en rad så att det blir en stig.”

Hoten mot Njoatsosvágge

Det är stora naturvärden som står på spel i Njoatsosvágge (inklusive Änok). Dalgången innehåller en ovanligt rik samling av de naturtyper som finns i fjällen, och dessa avlöser varandra på ett sätt som är intressant och tilltalande för besökaren. Änoks delta, som är under kontinuerlig förändring, tillfogar en naturtyp som inte är vanligt förekommande ens i fjällvärlden. Detta deltaland, med sitt meandrande lopp och sina inneslutna myrar och vattensamlingar, måste få utvecklas efter de villkor som landskapet självt skapar.

Som helhet betraktad är denna dalgång, från Kvikkjokk upp till Njoatsosvágges högt belägna ände i nordväst, ett innehållsrikt stycke natur som har få motsvarigheter i vårt land. Exploatering måste undvikas, vare sig denna gäller malmbrytning eller skogsavverkning. Landskapet måste få behålla sitt storslagna och orörda utseende och växt- och djurlivet få finnas kvar. 

Skogen och djuren i nedre Njoatsosvágge

Njoatsosvágge är inte bara en ovanligt lång fjälldal, den stiger också med hela 600 höjdmeter. Den stora höjdskillnaden medför att många av fjällens naturtyper finns representerade. Barrskog och myr i dalgångens södra del, följt av vide- och björkskog i dess mellersta delar. Högst upp i nordväst finner man ris- och gräshed. Alltsammans kantas av de många bergens grässluttningar, blockterräng och skyhöga klippor. Få dalgångar i regionen kan uppvisa allt detta. Tillfogar man dalens fortsättning i Änok så får man med ett omfångsrikt deltaland vars meandrande lopp är en magnifik avslutning på vattenvägarna från de omgivande fjällen.

I nedre Njoatsosvágge är det, förutom jokken, kanske mest barrskogen man lägger märke till. Det är både gran- och tallskog, men tallen dominerar. Det första intrycket kan upplevas dystert eftersom man ser många döda träd. Det är stående torrakor eller omkullfallna träd i olika stadier av förmultning. Träden är draperade med svarta, hängande lavar som ytterligare förstärker intrycket av gammal, döende skog.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.