Bloggar > Naturbloggen

Naturbloggen

Tre dagar, tre vänner och tre berg

Här följer en återblick från en kort tur till Kebnekaise med några vänner Augusti 2014.

140801

Efter bilkörning från Umeå och lunchbesök hos Hugos i Kiruna ankom vi Nikkaluokta vid 16-tiden och gjorde oss klara för inmarsch mot Kebnekaise. Vädret var fantastiskt och jag valde att gå i shorts och t-shirt. Den varma sommaren verkade ha torkat ut myggen som knappt fanns på plats.

Vy mot Tjeurolako

Efter några myrar öppnade landskapet upp sig vid sjön Ladtjojavri. Försökte pruta lite på ett tänkt båtpaket med T & R men kaptenen passade istället på att snacka ner mig med glimten i ögat. Man hörde visst aldrig något från alla som vänt osv...

Ladtjojavri

Vi fick vänta en stund på båtavgången, men i detta väder så var varje minut en ren njutning. Verkligen full båtlast! Försök att räkna ut hur mycket båten drog in en dag som denna, skapade hissnande summor.

Guodekvàrri

Den avkopplande båtturen tog alltför fort slut och så var det efterhand dags att börja en lättare stigning upp mot bron över jokken från Tarfala. Tankar om att vi kanske inte skulle komma fram till vårt tänkta basläger efter fjällstationen, började cirkulera i gruppen. Den överpackade 50 literssäcken, modell dam(?), ackopanjerad av ett par gnisslande foppatofflor nederst, började ta ut sin rätt på Nisse.

Basecamp

Vi bet dock ihop och kunde slå upp det knallröda Hilleberg Anjan, som Anders stod för, runt halv tio med underbar utsikt.

Morgonen därpå bjöd på härligt morgonljus över en storslagen natur. Det var tydligt att det redan nu var full aktivitet längs leden. Efter en lugn frukost lämnade vi tältet och satte kurs mot Västra leden.

Nisse och Anders mycket förväntningsfulla

Jokken där Västra och Östra leden skiljs åt

Anders spanar mot toppen

Nisse hade visat sig som återfödd med sin lättpackade ryggsäck denna förmiddag och satte upp ett rasande tempo längs Kittelbäcken. Pågående antibiotikakur för Anders gav ett dragspel i vandringssällskapet som vi tidigt valde att acceptera.

Uppe på Vierranvarri(1720m) hade vi dock återsamlats och jag la på lite skavsårsplåster. Mina Meindelkängor var oresonliga uppför och kommer aldrig någonsin att få delta på någon topptur mer. Den långa stigningen längs Kebnekaises sydsida var inte särskilt motiverande att beskåda från detta berg.

Kebnekaises sydsida

Timmarna gick och höjdmetrarna med dem. Lunch vid en av toppstugorna och sedan spänd förväntan på toppglaciärens beskaffenhet.

Nisse lyckades låna till sig ett par stegjärn medan jag och Anders krafsade oss uppför den hårda och barsmälta glaciären.

Nisse på Kebnekaises sydtopp 2101m

 Storglaciären t v och Björlings glaciär t h

Jag kunde inte riktigt släppa Tolpagornis siluett och bestämde mig för att försöka bestiga den på tillbakavägen om krafter fanns. När jag stod på toppen av Vierranvarri för andra gången denna dag tog jag beslutet.

Vy mot Tolpagorni 1662m från Vierranvarri 1720m

Efter trängseln på Kebnekaise var det en underbar konstrast att vara själv. Utsikten ner mot Singivagge, på väg upp längs Tolpagornis stenrygg, var slående.

Ett spegelblankt Singijavri

Kall vind kröp upp från Laddjuvagge när jag tog de sista stegen upp över krönet på Tolpagorni. Vilken kontrast att byta oändligt stenskravel mot milsvid vy över svenska fjällmarker!

Blev sittande tyst en lång stund. Ringde något samtal till pappa och började sedan fundera var mina kamrater befann sig. Nisse hade jag lokaliserat på avstånd från uppstigningen av Tolpagorni då han kämpade sig nedför Vierranvarris stenbrant.

Ser du "mannen i mitten"?

Från toppen kunde jag se att det fortfarande pågick stor aktivitet på Kebnekaises sydtopp. Klockan var nu runt 17.

Sydtoppen sedd från Tolpagornis västsida

Björlings glaciär slickar sig ner fjällsidan

Fick efterhand mobilkontakt med Nisse som redan var framme vid baslägret. Han hade inte sett till Anders sedan nedstigningen från Kebnekaise. Då jag såg Anders rygg långt nere i Kitteldalen blev jag lättad. Han hade visst suttit länge i Kaffedalen och bara njutit. Jag bjöd honom på en stor bit chokladkaka och nötter, då han för längesedan tömt sitt energiförråd. Nu hade vi klarat det!

Kok-tricket med Bullens pilsnerkorv

Natten bjöd på regn och vind, men de enda dropparna som nådde mitt ansikte var väckningen från Nisse. Jag var inte alls lika morgonpigg som mina kamrater denna dag. Nu var det bara en lång återmarsch som väntade. 

Tältrivning

Lättare ryggsäckar, tyngre ben

Nu återstod bara många kilometer till Nikkaluokta och småprat. Båten skulle vi få vänta 15-20min på, så jag valde att snåla och tjura på lite. Fick i alla fall njuta av Anders och Nisses fjällkryssning på avstånd.

"Ett skepp kommer lastat"

Hur många vandrare har inte stått här före oss? Tunga eller lätta ben, beror nog på vilken riktning stegen tar från denna port. Att jag skulle passera här året efter visste jag inte då. Att ryggsäcken kunde bli så mycket lättare visste jag inte då heller. Kanske är det dags för en ny tur i Kebnekaisefjällen 2018? Har du någon plan i detta område i sommar?

Postat 2018-03-24 13:44 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in