Så hur var det då? Hur blev det? Hur kändes det? Hur gick det? Som ni säkert förstår har jag fått massor av frågor efter hemkomst och flera av er har jag redan pratat med. Såväl under vandringen som efteråt har jag funderat på hur jag ska presentera det hela och berätta för er om vandringen. Ett långt sammanfattande inlägg eller ett flertal som behandlar olika aspekter av resan? Jag funderar också på att publicera dag för dag, ord för ord, mina dagboksanteckningar från vandringen och bilder från respektive dag därtill. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu så du som läser detta får gärna kommentera inlägget här nedan och föreslå vad du helst skulle vilja läsa så kanske jag kan bestämma mig så småningom också... Jag börjar dock med ett inlägg som beskriver det hela i stort. Häng med! 

Vad kommer denna vandring föra med sig? Vad kommer den göra med mig? Kommer den bli någorlunda vad jag föreställer mig eller kommer hela tillvaron att trilla över ända? Jag är som sagt förberedd för allt. Eller, ja, nästan allt. Vad jag inte är förberedd på är hur jag kommer hantera det hela och reagera mentalt. Ja, jag har vandrat långt förut, men inte så här långt och definitivt inte ensam. Hur blir det efter tre dagar söder om Kvikkjokk utan att ha sett en levande själ? Hur klarar jag sex dagars ihållande regn från alla håll kombinerat med starka vindar? Bryts jag ner av frost på tältet, dimma som ger noll och ingen sikt och snöfall över Tjäktjapasset? Vem finner jag i den här grinige gubben när vidderna öppnar sig, solen skiner, himlen är blå och en fjällräv står spänd vid jokken? Kan jag hålla mig när de nyfikna renarna vill äta frukost ihop med mig eller när Kungsörnens skri ekar mellan klippväggarna i Rapadalen? Vad vaknar i mig om en hökuggla spanar in mig från en sten på andra sidan ljungheden? Det kan hända så mycket och det kommer bli så bra.