Man hör väldigt ofta om ungdomar som sitter stilla framför TV:n och aldrig är ute och rör på sig. För mig med själen för ungdomar och äventyr skär det i hjärtat. Utan äventyrliga föräldrar och påtryckningar hemifrån händer sällan något.
Jag vill bara ge en hjälpande hand påväg in i ett aktivt uteliv. En hand som ibland kan vara helt essentiell för hur äventyret utformas. Nu har jag precis landat i Gällivare efter 12 äventyrliga dagar i Sareks nationalpark. Vädret var kanske inte på vår sida. Vi hade endast en regnfri dag.
Vi korsade 8 glaciärer, navigerade i total dimma på glaciär, fick praktisera ''self arest'', leta vägval, hitta tältplatser mitt ute i blockterräng m.m.
Det är väldigt kul att kunna vara en del i att öppna porten till äventyret och äventyraren. Det är sällan svårt, men ett stort kliv att ta. Utan mig kanske deras äventyr hade varit på en lägre nivå, men nu har dom istället fått ett äventyr för livet och en hobby som kommer finnas med in i framtiden.
För den yngste deltagaren, Julius (17 år) öppnades kontaktvägen här på utsidan. En enkel fråga om kamvandringen på Kebnekaise resulterade i att vi gjorde Sveriges tak Kebnekaises syd-nordtopp som 15-åring. I år åkte vi på ett fantastiskt äventyr till Alperna och han besteg sitt första 4000-meters berg. Vem kunde föreställa sig det, DÅ?
Jag är väldigt glad och tacksam för det lilla jag kan ge. Nu fortsätter turen upp till Kebnekaise igen.
Ha det!
Gustav
PS. Nu ligger dom små helt utslagna efter en 4-rätters på gasköket i Gällivare .DS
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Logga in för att kommentera
Läs mer i bloggen
Sjukt taggad!
I våras möttes jag av det tragiska beskedet att min vän och guide i Nepal Ankaji Sherpa förolyckats i lavinen på Mount Everest, som kostade 16 människor livet. Ankaji var en mycket varm och glädjefylld person, som fick alla att trivas.
Göran Kropp
För 10 år sedan, den 30 september 2002 kraschade Göran Kropp under en ''rutin klättring'' i USA. Våran största högalpina klättrare tystades, men jag har aldrig glömt hans äventyr! Det kommer alltid finnas äventyrare som klättrar svårare, snabbare m.m. men det kommer alltid finnas ett orginal.
Det finns ingen som kommer kunna klättra högre än Göran utan syrgas. Hans äventyr har inspirerat mig till mycket och han är den största förebilden inom svensk höghöjdsklättring. Jag är riktigt imponerad över hans äventyr och kommer aldrig glömma när jag såg hans dokumentär om Everest expeditionen som 11-åring.
Tack, Göran!
vad göra nu?
När man kommer hem efter en tur, kort som liten så är det som om man aldrig är mätt. Man börjar redan första dagarna att fundera på vad ska jag göra härnäst?
När man är mitt i det så tycker man alltid att det ska bli lite skönt att komma hem till vardagen, men när man kommit in i vardagen så längtar man alltid ut igen. Det beror inte på att man inte är nöjd med sin tillvaro utan att man alltid vill att något händer runt omkring än.
Nu har jag två säsonger med fotbollsträning för ungdomar att tatag i. Men vad blir nästa tur? Jag har grubblat lite på en långtur i bara Sarek (drygt 100 dagar) eller kanske en 8000-meters expedition. Fast jag vet inte riktigt vad jag är mest sugen på.
Fast vi lär höras här om mina tankar. Vi syns!
