Mount Ararats snöklädda topp skymtas långt borta.
Foto: Gustav med mobilkameran
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Framme i Dogubayazit!
Idag fick kilometerräknaren på cykelstyret äntligen ticka upp i de av Google uppskattade 1563 kilometerna från Istanbul till turens första etappmål. Mätaren stannade slutligen på 157,6 mil när Gustav för ett par timmar sedan gled in i staden Dogubayazit. Då var det bara att pusta ut, även om dagens cykelsträcka varit relativt lätt och framförallt energigivande. Mount Ararats snöklädda topp tornade sent omsider upp sig vid horisonten strax efter ett backkrön på 2025 meter över havet. En riktig "energy booster"!
Dåliga vägar = träningsvärk?
Mörkret har lagt sig och strömmen gått på det lilla kebabhaket i staden Horasan Gustav tänkt äta middag på. Ur högtalarna hörs kvällens böneutrop som enligt tradition infaller efter solens nedgång. Dagens cykling har varit lugn men gett värk i både muskler och leder.
Gustav lämnade vid lunchtid storstaden Erzurum och tog sig ut på landsbygden. Anledningen till den sena starten var det faktum att Gustav hade lite svårt att slita sig från att titta på svenska videoklipp på YouTube. Hemlängtan? Skulle inte tro det! En dags trampande genom de lite fattigare delarna av Turkiet har nu slutat i ett större samhälle.
Svart badvatten
Dagens sträcka har gått genom vackra dalar och över bergspass högre än Kebnekaise. Efter förmiddagens andra punktering kände Gustav att de punkteringsfria däcken verkligen inte fyllde sin funktion. Efter dagens fjärde punktering blev han riktigt less. Som tur var vände lyckan framåt eftermiddagen och Gustav hamnade i en tre mil lång nedförsbacke. Då gick det undan! Nu har han unnat sig ett hotellrum med badkar i staden Erzincan. Förändringarna i sin hudfärg som Gustav sett de senaste veckorna visade sig efter badet inte alls vara någon fin solbränna. Resultatet av skrubbningen blev ett väldigt smutsigt badkar men en ovanligt ren Gustav!
Punkteringar och militäreskort
Två punkteringar mitt i öknen och en livsfarlig mörkercykling på kvällskvisten gjorde förra fredagen till en besvärlig cykeldag. De dåliga grusvägarna och Gustavs uppenbarligen väldigt ömtåliga cykeldäck tycktes inte vara en så särskilt bra kombination. Väl i Tosya efter 111 kilometer i sadeln var utmattningen total.
Morgonen dagen efter var däcket helt fullt med luft, precis som kvällen innan. Helt fantastiskt! Gustav beslutade sig för att glatt tacka, ta emot och börja cykla nedför. Han hann inte mer än tre kilometer innan han fick stanna igen och klistra på en massa lagningslappar. Efter ett par timmar var däcken "hela" och först då kunde Gustav sätta sig på sadeln och trampa vidare mot Osmanick. Även denna dag slutade med några kilometers cyklande i mörker.
"Brant backe om 150 meter..."
Ovanstående information kunde Gustav läsa på en skylt i närheten av staden Düzce i norra Turkiet igår. Något som däremot inte nämndes var backens längd. Tio kilometer, 900 höjdmeter och två och en halv timme senare var utmattningen total. Att cykla i trettio graders värme är inte alltid så roligt, och ännu mindre roligt blir det när det behöver göras i uppförsbacke. Tur var däremot att han slapp regn den dagen, något han däremot inte gjorde i tisdags. Då blev Gore-Tex-jackan, hällregnet och 30 graders värme en väldigt blöt kombination på både in- och utsidan.
Förutom outhärdlig värme och långa uppförsbackar har cyklingen hittills varit riktigt lyckad. Han har till och med hunnit med att bli stoppad på gatan och blivit erbjuden lunch av en trevlig engelsktalande herre, som sedan skrev ned sitt nummer och erbjöd sina tjänster som frivillig tolk. En riktigt bra kontakt för resten av resan!
