Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Mera High Camp?
Gustav och gänget från Adventure Lovers är fortfarande i krokarna kring Hinku-dalen i Himalaya. Jag själv har inte hört från dem på ett par dagar men gissar att de imorgon ska genomföra toppturen på Mera Peak (om de följt och jag tolkat planeringen rätt). Gustavs SPOT verkar inte heller vilja sända några GPS-koordinater, men enligt schemat ska de alltså nu sitta i Mera High Camp (5800 m.ö.h.) och i natt påbörja toppattacken. Det hela hänger ju självklart också på väder och vind - precis som allt annat här i världen.
Bland riktigt höga berg
Gustav har nu påbörjat sin vandring i Himalaya bland några av världens högsta bergstoppar. Under resten av oktober och början av november ska han hinna med att bestiga både Island Peak, Mera Peak och besöka Mount Everests basläger i Nepal innan han åker tillbaka till Sverige.
Tisdagens inflygning till bergsbyn Lukla från Katmandu var en oförglömlig upplevelse för Gustav. Han fick för första gången en spektakulär vy över de kända topparna Makalu, Lhotse och självaste Mount Everest. Nu är han helt lyrisk över allt vackert och spännande Himalaya har att erbjuda. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk när man pratar med honom över telefon.
Turkiets tak - nästa!
Klockan sju i måndags morse packades den lilla minibussen tillhörande Gustavs vandringsguide Burhan fullproppad med väskor och rullade sakta men säkert ut från staden Dogubayazit i Turkiet. Gustav och resten av topptursgruppen fick skjuts ända upp till 2200 m.ö.h. varifrån de för egen maskin fick knata de sista tusen höjdmetrarna till Base Camp på 3200 meter över havet. Hittills har allt varit lugnt och Gustav haft en riktigt härlig vandring. Gruppen består av en salig blandning människor, och med i packningen finns för vissa både musikinstrument och skjutvapen, medan Gustav unnar sig ett par kalsonger och en liten näsflöjt i jackans innerficka.
Bilder från Dogubayazit. Bilden till vänster visar Ararat i bakgrunden.
Om någon timme ger sig Gustav och gänget av från Camp 1 på 4107 m.ö.h. mot toppen av Turkiets högsta berg - Mount Ararat (. Vädret har växlat rejält, precis som det brukar i bergen, och allt från strålande solsken och trettio graders värme till åska och kraftigt snöfall (på lite högre höjd) har stötts på. Nu hoppas Gustav på blue sky under dagens sista sträcka till toppen!
Cykeln på flyget!
De två senaste veckorna i Göteborg har varit lugna, energigivande och till stor del präglats av lokala äventyr i vackra Bohuslän. Ett par dagars arbete på Vann har också hunnits med, men höjdpunkterna för Gustav under dessa två veckor har tveklöst varit träningarna och matcherna med grymma Qviding P98. Ett kärt återseende!
Efter dessa två veckor på havsnivå och hemmaplan är det alltså snart dags för Gustav att återigen sätta sig på planet. Imorgon ger han sig av, men denna gång med sin kära cykel i bagaget och destinationen Istanbul i Turkiet (även om Istanbul är långt ifrån Gustavs slutdestination). Hans ursprungliga plan har varit att trampa från Istanbul till Teheran, en plan som i dagsläget hänger på säkerhetssituationen. Tanken är i alla fall att både Turkiets och Irans högsta berg, Ararat och Demavend på 5137 respektive 5671 meter över havet, ska bestigas. Hur det går får ni som vanligt reda på här på bloggen.
Äntligen i Kina!
Gränsen vid Irkeshtampasset består av fyra sektioner. Först åker man igenom en militärzon hos Kirgizistan, sedan lämnar man Kirgizistan. Därefter åker man in i en neutralzon, och till sist står man i Kina. En diplomat och tidsoptimist i Osh estimerade tidsåtgången vid gränskontrollen till mellan 1 och 2 timmar, 20 minuter om man hade tur. Efter 6 timmars väntan och 8 passvisningar vid Irkeshtampasset nådde Gustav och Johan slutligen Kina och Kashgar city i måndags. Tänk så fel man kan ha! Men så räknade man heller inte med att gränskontrollanterna skulle stänga ner kalaset och ta långlunch mitt på dagen. Som tur var blev taxiresan genom det mäktiga bergs- och ökenlandskapet mellan Irkeshtam och Kashgar som plåster på såret för den långa väntan.
I Kashgar city stötte de på precis samma problem med som i Osh. Nästan ingen information på engelska fanns att tillgå! Trots detta lyckades de få kontakt med en nästan misstänktsamt trevlig researrangör som kunde hjälpa till med de klättertillstånd som behövdes. I morse gav de sig äntligen av mot 4500 m.ö.h. och Muztagh Ata base camp. Där börjar acklimatiseringen!
