Varför Solo?

[Yakherden]

Har inte läst nån rejält dissekerande tråd i ämnet på utsidan än, så därför startar jag en.

Jag tillhör den där delen av klätterpopulationen som får sjuka fjärilar i magen bara av att se Klarström göra alla de klassiska 6minusarna i Bohus solo i Crackoholic.
Ryktet gör även gällande att han fick lov att göra kruxet på Mallorol x antal ggr, bara för att få juste foto.
Jag är absolut inte ute efter att döma någon, det vill jag göra klart direkt.
Inte heller vill jag veta om man tycker det är rätt eller fel att soloklättra, eftersom det borde få vara upp till var och en.
Men jag är nyfiken på det psykologiska resonemanget man som klättrare, solo-dito eller ej, för kring företeelsen.

Frågan gäller både is och Klippa (sorry, bouldrare, ni kör ju alltid solo)

Alltså:

Soloklättrar du?

Varför?

Vad driver dig?

Måste man vara likgiltig inför döden för att göra det?


om Nej:

Varför inte?

Vad är du rädd för?

 

[luktafotogen]

Antar att du menar frisoloklättring. När jag var yngre friklättrade jag en del mest i rekreationssyfte. Hade nog kunnat göra det och gör det nu också så länge det känns säkert. En viss frihetskänsla att klättra naken. Dean Potter resonerar väl som så att han är så pass bra att säkerheten sitter i kroppen. För min del är det nog likadant men bara att jag går ner så mycket i ambitionsnivå att det knappt kanske skulle kallas för klättring.

 

[Yakherden]

Det är väl där grejen ligger, inte i graden man frisolar: Du vet ju att du fixar grad 3,4,5 kanske tillochmed 6 frisolo, för att du klättrar 8r i vanliga fall. (Du=anybody)
Men faktorn att ett grepp släpper eller att foten sliter finns ju där.
Är man då 10-15 meter upp, är den naturliga konsekvensen av ett fall döden.
Vid varje fall.

Hur tacklar man det?

 

[Bettega]

Jag vill minnas att ämnet diskuterats tidigare i en tråd där Spacemonky tillfört en del synpunkter.

länk:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=22936&highlight=dark

 

[embl]

Om man bor i Göteborg och klättrar på Landvetterklippan finns det en led längst till höger som heter Ko över sarek, 5c+, sport. Första säkringen hittar man ca 10 meter upp. Då hittar man täta borrbultar intill en perfekt handjamspricka. Jag gjorde leden igår för första gången och tyckte det var sjukt läbbigt när juggen skakade till (satt lös) åtta meter upp. Jag slog inte ihjäl mig som tur var, men jag är väldigt glad att jag gjorde leden.

Att klättra frisolo är väl som att ha sex utan kondom, det kan gå åt helvete, men det är lite skönare än med rep.

 

[tompa_m]

Säg inte det, det är många som tycker att lite rep förhöjer sexupplevelsen

 

[avslutad201208]

Det är väl där grejen ligger, inte i graden man frisolar: Du vet ju att du fixar grad 3,4,5 kanske tillochmed 6 frisolo, för att du klättrar 8r i vanliga fall. (Du=anybody)
Men faktorn att ett grepp släpper eller att foten sliter finns ju där.
Är man då 10-15 meter upp, är den naturliga konsekvensen av ett fall döden.
Vid varje fall.

Hur tacklar man det?

Jag tycker nog visst att det till stor del handlar om graden man klättrar. Man kan slinta med foten i en trappa och bryta nacken om man är oförsiktig, eller snubbla till på en brant stig och falla över kanten till ett stup. Gäller bara att hålla sig inom trygga gränser av sin egen förmåga.

Är uppvuxen vid Kullaberg och har tillbringat oerhört mycket tid bland klipporna där sedan barnsben, ofta med fiskespöet i högsta hugg. Många av våra fiskeplatser kommer man bara åt om man klättrar lite, motsvarande grad 3-4. Innan jag började med klättring på allvar reflekterade man inte ens över sådant. Det handlade ju bara om att ta sig ner (och upp) dit man kunde.

 

[kjpil]

Det finns ju många vandringsleder där diverse olika människor går, där ett felsteg kan få dödlig utgång. Den populära leden till Fannaråki i Jotunheimen har jag för mig har sådana passager, och är lösare än många klättringsleder. Är väl egentligen inte konstigare att en klättrare går en för sig enkel led frisolo än att en vandrare passerar ett "farligt" ställe. Vissa vad t.ex. tycker jag är mycket opålitligare än vad vissa klätterleder är. Ytterst få vandrare som repsäkrar vad..

Hur vanligt är det att folk förolyckas vid frisolo på för dem mycket enkel klättring?

De flesta som sysslar med längre klätterturer i alpin miljö antar jag ofta går utan rep då det känns säkert? Rep tar tid..

 

[luktafotogen]

Det var lite det jag var inne på. Min instruktör och försteman i Höga Tatra klättrade 20m mellan säkringarna. När jag ifrågasatte varför sa han att det var som att vara ute på promenad. Ett ganska bra svar. Graden låg kring Svensk 4 så knappt en utmaning för mig heller. Så är man ju bergsbestigare och inte bergsklättrare.

 

[Yakherden]

M. Självklart verkar det förhålla sig så att om man har god marginal tekniskt sett, så är det vare sig svårt eller farligt.
Det är bara den lilla detaljen att om det oförutsedda händer, som det ibland gör inom klättring, att en fot sticker, eller ett grepp lossnar på den där trean, och man faller, så dör man.
Inte bara slår sig jättejättemycket, utan dör. Dödens bleka död.

Jag undrar nog lite hur man förlikar sig med den tanken, innan man sticker iväg.

Lite samma som när man ger sig av på sitt första basehopp i wingsuit.
"Går det åt helvete nu, dör jag. Och det känns rätt okej."

Återigen, det är av nyfikenhet, inte i avsikt att döma någon som galen.
Kanske kan man få nåt bra mentaltips att tillämpa på repsäkrade leder, vad vet jag.

 

[luktafotogen]

Man gör rycktest i alla grepp och belastar dem sedan mindre än rycktestet. Likaså med alla placeringar. Allt ska sitta som ett smäck. De flesta kör bil och jag citerar åter från försvarets bok Soldf fordon: Om du får sladd har du antingen kört för fort eller gjort en felmanöver. Det är många som dör just på grund av detta. Vid soloklättring finns det inget utrymme för såna misstag.

 

[kjpil]

Det är bara den lilla detaljen att om det oförutsedda händer, som det ibland gör inom klättring, att en fot sticker, eller ett grepp lossnar på den där trean, och man faller, så dör man.

Varför tror du att det skulle hända något oförutsett med sådan konsekvens för någon som soloklättrar? För mig låter det alltför teoretiskt i förhållande till hur många som soloklättrar och hur svårt det verkar vara att hitta rapporter om olyckor i sammanhanget.