Vandringskompisar

[prospicientia]

Hej! Jag är en trettionioårig man från Helsingborg som vandrar från Smygehuk till Kinnaroddden. Finns det någon som skulle ha lust att göra mig sällskap en bit eller som jag kan bo hos på färden?

 

[prospicientia]

Just nu befinner jag mig i Närke. Jag når Örebro om någon dag.

 

[prospicientia]

Är på vandrarhem i Örebro nu. Men lite ensamt.

 

[prospicientia]

I Mora nu. Blev febersjuk och vilade upp mig lite i Leksand. Idag känns det som att det är på bättringsvägen.

 

[prospicientia]

Min vän som skulle vandra med mig i augusti har fått nytt jobb och hinner inte vandra med mig en vecka i augusti. Känns som ett stort hål i magen. Nu ger jag snart upp och åker hem. Allt är meningslöst ändå.

Jag befinner mig några kilometer norr om Rossön i Ångermanland. Några kul grejer har hänt. Har bland annat matat en räv med jordnötsbågar. ) Men träffa en tjej blir svårt. Känns meningslöst allting. Jag behöver i alla fall folk att vandra med om jag ska orka kämpa vidare. Men det visste jag ju redan före vandringen att det skulle bli svårt. Min trygghet var att jag hade den veckan med honom och några dagar med en tjejvän. Vet inte hur det blir med henne. Jag har tappat motivationen att kämpa vidare, i alla fall.

 

[prospicientia]

http://www.skd.se/2017/06/04/pa-aventyrlig-vandring-genom-sverige/

 

[DoktorGlas]

Kämpa på! Du kommer att ångra dig om du ger upp. Häftig grej du gör.

Synd att du inte får nåt napp om sällskap dock.

 

[prospicientia]

Kämpa på! Du kommer att ångra dig om du ger upp. Häftig grej du gör.

Synd att du inte får nåt napp om sällskap dock.

Tack, men det funkar ju inte om inte han kommer upp. Jag åt inte frukost förrän en stund sen när solen körde ut mig ur tältet. Stuck här. Vet inte vad jag ska göra. Och min andra vän som skulle komma upp svarar inte på veckor ibland. ( Vill ha besked.

 

[DoktorGlas]

Äsch, vill du sova på dagarna så gör det och gå på natten. Det är ju svalare och nu är det ju ljust nog dygnet runt.

P.S. Jag åt också nyss frukost. 24-timmarsdygn är för mesar!

 

[oldtimer]

Dippar i humöret/vandringslusten måste man räkna med när man går så långt. Men har du faktiskt blivit grundligt trött på det hela och inte har någon motivation kvar, så ser i alla fal inte jag varför du ska plåga dig o vantrivas dag efter dag, vecka efter vecka. Avbryt och åk hem om du känner för det! Det är ingen skam att tröttna på en sak och/eller konstatera att ens antaganden om och förväntningar på äventyret inte var helt med verkligheten överensstämmande. Det du gjort så långt är en rejäl prestation och du har säkert upplevt mycket och fått nya insikter om dig själv.

 

[prospicientia]

Äsch, vill du sova på dagarna så gör det och gå på natten. Det är ju svalare och nu är det ju ljust nog dygnet runt.

P.S. Jag åt också nyss frukost. 24-timmarsdygn är för mesar!

Jag är stuck här. Kommer ingen vart. Myggen är hemska och har inget myggmedel. Solen körde ut mig ur tältet.... Jag vandrar inte ensam i väglöst land sen. Så...återstår om min andra vän kommer upp eller om jag får till en träff i Lycksele.

 

[prospicientia]

Dippar i humöret/vandringslusten måste man räkna med när man går så långt. Men har du faktiskt blivit grundligt trött på det hela och inte har någon motivation kvar, så ser i alla fal inte jag varför du ska plåga dig o vantrivas dag efter dag, vecka efter vecka. Avbryt och åk hem om du känner för det! Det är ingen skam att tröttna på en sak och/eller konstatera att ens antaganden om och förväntningar på äventyret inte var helt med verkligheten överensstämmande. Det du gjort så långt är en rejäl prestation och du har säkert upplevt mycket och fått nya insikter om dig själv.

Jag behövde tryggheten att vandra med honom, helt enkelt. Nu är den moroten borta. Jag visste redan från början att jag skulle ge upp någon av mina vänner inte kunde. Men hon kan kanske? Men vem följer med mig i fjällen sen?

Jag gav upp vandrandet år 2004 efter ha tröttnat på att alltid gå själv. Så tog jag upp min gamla dröm för några år sedan efter att ändå ha misslyckats med allting annat. Varför hindra mig själv från att realisera mina drömmar, för att jag är ensam? Jag hade då tryggheten att han skulle gå med mig en vecka och första dagen och hon några dagar på högsommaren. Då hade jag tillförsikt att jag kanske kunde göra någon annan följe någon dag senare också.

När jag nu gått såhär långt känner jag än starkare att jag verkligen behöver en vän med mig en vecka uppe i fjällen. Nu känns det inte längre som jag har någon motivation. Kanske om hon kommer upp, vilket hon sagt. Men ofta kommer jobb och förpliktelser emellan. Och det flyr jag ju från. Jag vill vara fri, men jag kan inte känna mig fri när jag känner mig ensam. Jag behöver dela på livet med någon eller några.