Nödraket?
- Trådstartare ebh
- Start datum
Nödraketer???
Nödraketer beskrivs främst i paddlingslitteratur från tätbefolkade länder med aktiv kustövervakning (=Brittiska öarna). För surfövingar är det kanske OK längs en svensk surfkust med många andra surfare, strandvandrare etc.
Man ska antagligen vara mycket försiktig när man värderar småraketer i en stor och mycket glest befolkad skärgård. Det troliga är väl att även stora fallskjärmsbloss försvinner i denna glesbygd... Vanliga turpaddlare ska bör nog satsa sparpengarna på andra sökerhetslösningar.
Finns någon läsare som vet några fall där småraketer har fungerat i praktiken under svåra förhållanden?
/Lasse
Nödraketer beskrivs främst i paddlingslitteratur från tätbefolkade länder med aktiv kustövervakning (=Brittiska öarna). För surfövingar är det kanske OK längs en svensk surfkust med många andra surfare, strandvandrare etc.
Man ska antagligen vara mycket försiktig när man värderar småraketer i en stor och mycket glest befolkad skärgård. Det troliga är väl att även stora fallskjärmsbloss försvinner i denna glesbygd... Vanliga turpaddlare ska bör nog satsa sparpengarna på andra sökerhetslösningar.
Finns någon läsare som vet några fall där småraketer har fungerat i praktiken under svåra förhållanden?
/Lasse
Raket räddade nödställda
Hej Lasse,
Jag har funderat en del på det här med raketer och havspaddling. Tidigare har mitt funderande resulterat i att jag tyckt att det varit onödigt. I en segelbåt är fallskärmsraketer självklara och hör åtminstone i Finland till besiktningsutrustningen, men jag tror att dom är rätt sällsynta ombord på havskajaker i våra vatten.
Vintern 2002 var det ett par erfarna paddlare som kantrade utanför Mariehamn och räddades tack vare fungerande nödraketer. Läs mera på http://www.nyan.aland.fi/template8.con?iSelectedItem=7992&iArchive=1
Händelsen fick mig att tänka om. Jag tror att det blir raketer i år. Det skall i så fall vara ordentliga fallskärmsraketer som går tillräckligt högt och med en lystid på 30-40 sek.
Martin
Hej Lasse,
Jag har funderat en del på det här med raketer och havspaddling. Tidigare har mitt funderande resulterat i att jag tyckt att det varit onödigt. I en segelbåt är fallskärmsraketer självklara och hör åtminstone i Finland till besiktningsutrustningen, men jag tror att dom är rätt sällsynta ombord på havskajaker i våra vatten.
Vintern 2002 var det ett par erfarna paddlare som kantrade utanför Mariehamn och räddades tack vare fungerande nödraketer. Läs mera på http://www.nyan.aland.fi/template8.con?iSelectedItem=7992&iArchive=1
Händelsen fick mig att tänka om. Jag tror att det blir raketer i år. Det skall i så fall vara ordentliga fallskärmsraketer som går tillräckligt högt och med en lystid på 30-40 sek.
Martin
Svar till
Det var kul att få ett exempel på att raketer har fungerat. Jag har också för mej att det är vanligt att paddla i torrdräkt i Finland(?). Det är nog också bra om man ska ligga i ett tag.
Men tyvärr är det väl så att ska utrustning funka bra till havs eller i ytterskärgård så måste det vara grov kaliber (och hög kostnad, hög vikt...) dvs ganska stora fallskärmsraketer, vattentät VHF-radio, drivankare i storlek en kvadratmeter, fast monterad fotpump etc. Och jag törs inte tänka på vad en riktig torrdräkt eller räddningsdräkt skulle innebära.
De flesta inklusive undertecknad litar på goda kamrater i stället. Får hoppas att det fungerar. När man är ute ensam, får man paddla lite fegt.
Den främsta säkerhetsförbättrande åtgärden är förmodligen en väl fungerande incidentrapportering, så att vi får en bild av vad som händer på sjön, och vad som då fungerar eller inte.
/Lasse
http://www.paddlingsnyaadress.com
Det var kul att få ett exempel på att raketer har fungerat. Jag har också för mej att det är vanligt att paddla i torrdräkt i Finland(?). Det är nog också bra om man ska ligga i ett tag.
Men tyvärr är det väl så att ska utrustning funka bra till havs eller i ytterskärgård så måste det vara grov kaliber (och hög kostnad, hög vikt...) dvs ganska stora fallskärmsraketer, vattentät VHF-radio, drivankare i storlek en kvadratmeter, fast monterad fotpump etc. Och jag törs inte tänka på vad en riktig torrdräkt eller räddningsdräkt skulle innebära.
De flesta inklusive undertecknad litar på goda kamrater i stället. Får hoppas att det fungerar. När man är ute ensam, får man paddla lite fegt.
Den främsta säkerhetsförbättrande åtgärden är förmodligen en väl fungerande incidentrapportering, så att vi får en bild av vad som händer på sjön, och vad som då fungerar eller inte.
/Lasse
http://www.paddlingsnyaadress.com
Visst fungerar raketer
Lasse har förstås rätt i att den bästa hjälpen är gott förstånd och goda kamrater. Men visst fungerar raketer! Våra kuster är glest befolkade, men våra hav är inte glest trafikerade. En nödraket (och nu talar vi om fallskärmsljus som stiger till 300 meter) som avfyras i skymning/gryning eller nattetid blir nästan alltid sedd av någon sjöfarare. Och varje yrkessjöman värd namnet pejlar och rapporterar en sådan raket.
De mindre raketerna, signalskotten och handblossen har en annan funktion än att göra "första nödropet". De är utmärkta för att visa hjälpande fartyg eller flyg exakt var man finns. De är inte avsedda att avfyras förrän de hjälpande är i sikte.
Kombinationen VHF-radio/mobiltelefon och småraketer/handbloss ger bra möjligheter att kalla på hjälp och sedan visa precis var man finns.
I min långfärdslåda finns ett par fallskärmsljus. Vid kortare färder nöjer jag mig med att ha med VHF:en och/eller mobilen samt handbloss och signalstift (en enkel sort jag köpt hos Hjertmans).
Jag vill slå ett slag för vita handbloss, s.k. bluelights. Om det är något jag anser att man bör ha i beredskap när man färdas i tätt trafikerade vatten, så är det ett sådant. Att bli påkörd är ju ett ständigt hot för kajaker, betydligt sannolikare fara än att kantra och inte kunna ta sig upp. Ett vitt handbloss är ett helt oöverträffat sätt att kalla på andra båtars uppmärksamhet, vid allt utom klart dagsljus och solsken (de syns alltså bra även en mulen dag). Den båtföraren som håller på att köra på dig behöver inte ens vara nykter eller titta precis åt ditt håll - han ser ljuset ändå.
Handblossen (vita eller röda) är för övrigt utomordentliga nödtändare, när det ska göras upp eld. Får man inte fyr med handblosset, då är materialet inte brännbart!
Och så älskar man ju allt som smäller, ryker och luktar...
hälsningar
Jens
Lasse har förstås rätt i att den bästa hjälpen är gott förstånd och goda kamrater. Men visst fungerar raketer! Våra kuster är glest befolkade, men våra hav är inte glest trafikerade. En nödraket (och nu talar vi om fallskärmsljus som stiger till 300 meter) som avfyras i skymning/gryning eller nattetid blir nästan alltid sedd av någon sjöfarare. Och varje yrkessjöman värd namnet pejlar och rapporterar en sådan raket.
De mindre raketerna, signalskotten och handblossen har en annan funktion än att göra "första nödropet". De är utmärkta för att visa hjälpande fartyg eller flyg exakt var man finns. De är inte avsedda att avfyras förrän de hjälpande är i sikte.
Kombinationen VHF-radio/mobiltelefon och småraketer/handbloss ger bra möjligheter att kalla på hjälp och sedan visa precis var man finns.
I min långfärdslåda finns ett par fallskärmsljus. Vid kortare färder nöjer jag mig med att ha med VHF:en och/eller mobilen samt handbloss och signalstift (en enkel sort jag köpt hos Hjertmans).
Jag vill slå ett slag för vita handbloss, s.k. bluelights. Om det är något jag anser att man bör ha i beredskap när man färdas i tätt trafikerade vatten, så är det ett sådant. Att bli påkörd är ju ett ständigt hot för kajaker, betydligt sannolikare fara än att kantra och inte kunna ta sig upp. Ett vitt handbloss är ett helt oöverträffat sätt att kalla på andra båtars uppmärksamhet, vid allt utom klart dagsljus och solsken (de syns alltså bra även en mulen dag). Den båtföraren som håller på att köra på dig behöver inte ens vara nykter eller titta precis åt ditt håll - han ser ljuset ändå.
Handblossen (vita eller röda) är för övrigt utomordentliga nödtändare, när det ska göras upp eld. Får man inte fyr med handblosset, då är materialet inte brännbart!
Och så älskar man ju allt som smäller, ryker och luktar...
hälsningar
Jens
Goda kamrater är bäst
Lasse,
Det är klart att goda (och kunniga) kamrater är bästa säkerhetsutrustningen. I egenskap av glad pensionär blir det tyvärr en hel del ensampaddling för mig när dom goda kamraterna är på jobb. När vattnet är kallt (under 10) använder jag torrdräkt när jag paddlar ensam. Det handlar inte i första hand om feghet/dumdristighet. Det jag är rädd för är att av någon för mig hittills okänd anledning få en black-out och hamna i vattnet. Sånt har hänt. I en sådan situation är det sannolikt att rollen inte fungerar. Då skulle jag nog uppfatta torrdräkten som en rätt förmånlig livförsäkring. Av samma anledning blir det också raketer för min del i fortsättningen.
Martin
PS. Ditt kvadratmeterstora drivankare var väl ändå att ta i.
Lasse,
Det är klart att goda (och kunniga) kamrater är bästa säkerhetsutrustningen. I egenskap av glad pensionär blir det tyvärr en hel del ensampaddling för mig när dom goda kamraterna är på jobb. När vattnet är kallt (under 10) använder jag torrdräkt när jag paddlar ensam. Det handlar inte i första hand om feghet/dumdristighet. Det jag är rädd för är att av någon för mig hittills okänd anledning få en black-out och hamna i vattnet. Sånt har hänt. I en sådan situation är det sannolikt att rollen inte fungerar. Då skulle jag nog uppfatta torrdräkten som en rätt förmånlig livförsäkring. Av samma anledning blir det också raketer för min del i fortsättningen.
Martin
PS. Ditt kvadratmeterstora drivankare var väl ändå att ta i.
Svar till Redalg (Martin Glader)
Drivankaret?
Jag har själv bara testat de där små strutarna som rekommenderas i litteraturen, men inte fått dem att fungera (ytvattnet tycks driva i stort sett lika fort som kajaken). Och plötsligt ser jag Jens referera till sitt enligt uppgift kvadratmeterstora som fungerar.... Och då kan jag förstå att det fungerar, att man får ner ankaret i ett lugnare vattenskikt (själv har jag inte provat).
Se: http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=18899
Det är alltså ruskigt viktigt att alla bra-att-ha-prylar testas under realistiska förhållanden. Annat exempel :flottör/pump? Hur stor är sannolikheten att kunna klättra upp med flottör och krypa ner utan att slå runt igen (om det går hög sjö. Reenrty under vatten+uppbrytning med flottör vet jag däremot att det fungerar). Hur många händer behöver man för att hålla balansen i en vattenfyllld kajak (i hög sjö) och samtidigt pumpa och dessutom hålla ordning på kapellet?
/Lasse
Drivankaret?
Jag har själv bara testat de där små strutarna som rekommenderas i litteraturen, men inte fått dem att fungera (ytvattnet tycks driva i stort sett lika fort som kajaken). Och plötsligt ser jag Jens referera till sitt enligt uppgift kvadratmeterstora som fungerar.... Och då kan jag förstå att det fungerar, att man får ner ankaret i ett lugnare vattenskikt (själv har jag inte provat).
Se: http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=18899
Det är alltså ruskigt viktigt att alla bra-att-ha-prylar testas under realistiska förhållanden. Annat exempel :flottör/pump? Hur stor är sannolikheten att kunna klättra upp med flottör och krypa ner utan att slå runt igen (om det går hög sjö. Reenrty under vatten+uppbrytning med flottör vet jag däremot att det fungerar). Hur många händer behöver man för att hålla balansen i en vattenfyllld kajak (i hög sjö) och samtidigt pumpa och dessutom hålla ordning på kapellet?
/Lasse
Båtshopen
Nej Kalle, jag gjorde inte smygreklam... Vi säljer inte nödraketer eller bloss på Orust Kajak. Det gör däremot varenda båttillbehörsbutik.
De kostar en hel del. Men, som klassningssällskapet Det Norske Veritas lite kaxigt brukar säga:
"If you think safety is expensive, try an accident!"
För övrigt vill jag hålla med Lasse, det viktigaste är inte prylarna, utan den egna kunskapen och träningen. Oavsett vilka grejor man väjer att luta sig på, måste man kunna använda dem under skarpa förhållanden. Annars är prylarna bara dyr barlast.
hälsningar
Jens
[Ändrat av kajaken@yahoo.com 2003-04-10 kl 15:21]
Kalle E; sa:
Nej Kalle, jag gjorde inte smygreklam... Vi säljer inte nödraketer eller bloss på Orust Kajak. Det gör däremot varenda båttillbehörsbutik.
De kostar en hel del. Men, som klassningssällskapet Det Norske Veritas lite kaxigt brukar säga:
"If you think safety is expensive, try an accident!"
För övrigt vill jag hålla med Lasse, det viktigaste är inte prylarna, utan den egna kunskapen och träningen. Oavsett vilka grejor man väjer att luta sig på, måste man kunna använda dem under skarpa förhållanden. Annars är prylarna bara dyr barlast.
hälsningar
Jens
[Ändrat av kajaken@yahoo.com 2003-04-10 kl 15:21]
Re-entry med flottör
Det här blir en allmän diskussion om säkerhetsutrustning men låt gå. I början av min karriär som havskajakist hade jag övat att ta mig upp med flottör. Det var innan jag lärde mig att rolla någotsånär säkert och också innan jag övat re-entry under vatten (vilket är ett klart bättre alternativ än att vända kajaken på rätt köl först). Jag var ute i 10-12 m/s och tränade surfar, fick en broach och gick omkull (vilket jag också var beredd att göra). Jag paddlar i en Artisan Millennium som har en fästanordning för paddel med flottör bakom sittbrunnen. På så sätt får man en rätt stabil utriggare. Det jag lärde mig efter att ha gått runt på nytt efter en hög sjö vid första försöket var att HÅLLA RUMPAN VÄND MOT FLOTTÖRSIDAN när man vrider in sig i kajaken. Att sen hålla kajaken på rätt köl vid länspumpningen var lätt. Pumpandet däremot är förvånansvärt jobbigt.
Martin
Det här blir en allmän diskussion om säkerhetsutrustning men låt gå. I början av min karriär som havskajakist hade jag övat att ta mig upp med flottör. Det var innan jag lärde mig att rolla någotsånär säkert och också innan jag övat re-entry under vatten (vilket är ett klart bättre alternativ än att vända kajaken på rätt köl först). Jag var ute i 10-12 m/s och tränade surfar, fick en broach och gick omkull (vilket jag också var beredd att göra). Jag paddlar i en Artisan Millennium som har en fästanordning för paddel med flottör bakom sittbrunnen. På så sätt får man en rätt stabil utriggare. Det jag lärde mig efter att ha gått runt på nytt efter en hög sjö vid första försöket var att HÅLLA RUMPAN VÄND MOT FLOTTÖRSIDAN när man vrider in sig i kajaken. Att sen hålla kajaken på rätt köl vid länspumpningen var lätt. Pumpandet däremot är förvånansvärt jobbigt.
Martin
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.