Meter i sekund!
- Trådstartare aizing
- Start datum
Försöker gå i lä kanske....
Fyndigt ! Att jag inte tänkte på det.
Det är svårt att uppskatta hur mycket det blåser och de flesta har nog inte själva uppmätt vindstyrkan. Jag misstänker att man ofta uppger maxvärdet i väderprognosen, som ju ofta gäller en bra bit ut från kusten.
Enligt SMHI gäller följande för kustvädret: Prognoser görs för kustnära områden, upp till 10 nautiska mil (18,5 km) från kustlinjen, med tyngdpunkten lagd på kustnära områden inkl. ytterskärgård.
Enligt SMHI gäller följande för kustvädret: Prognoser görs för kustnära områden, upp till 10 nautiska mil (18,5 km) från kustlinjen, med tyngdpunkten lagd på kustnära områden inkl. ytterskärgård.
Jag har i alla fall läst om folk som paddlat i 18 sekundmeter. Ganska trovärdiga uppgiftslämnare.
Sen är det väl en annan sak hur stora vågorna var.
Jag undrar precis som TS, hur gör ni som paddlar i detta väder? Var går gränsen för en långturspackad havskajak där det inte längre går att paddla rakt mot vinden. Det går väl långsammare och långsammare antar jag. Men det måste väl finnas någon sorts gräns för vad som är rimligt. När motvinden håller kajaken still eller det går så långsamt eller är så tungt att paddling inte egentligen ger utdelning på kilometerräknaren.
thomas
Sen är det väl en annan sak hur stora vågorna var.
Jag undrar precis som TS, hur gör ni som paddlar i detta väder? Var går gränsen för en långturspackad havskajak där det inte längre går att paddla rakt mot vinden. Det går väl långsammare och långsammare antar jag. Men det måste väl finnas någon sorts gräns för vad som är rimligt. När motvinden håller kajaken still eller det går så långsamt eller är så tungt att paddling inte egentligen ger utdelning på kilometerräknaren.
thomas
20 knops vind är ca 10 m/s.
SMHI:s (och andra vädersajter) vindstyrka är ett medelvärde på 10 minuter och mäts på 10 meters höjd. Nere på kanotnivå är den klart lägre tack vare friktionen mot vatten/vågor. Ovanpå medelvinden kan man oftast räkna med byar som är 50% högre vindstyrka i men där skiljer det ofta på vindriktningen. Här på ostkusten så är västan jobbigare som kommer från land och vrider/varierar mer.
Olika paddlar är olika vindkänsliga. En gammal plattpaddel var jättejobbig redan vid 7-8 m/s. En annan plattpaddel fungerade bra även i högre vindstyrkor och min nya vingpaddel är det inga problem med i 13-14 m/s. En svårighet i hård motvind är att man måste orka trycka på i paddeltagen för att inte tappa farten totalt. Prova att öka frekvensen och med vingpaddel kanske man kan fuska lite och låta bladet vara i lite för långt bak även om man inte trycker då. När bägge bladen är i luften så är risken större att vinden gör något med paddeln...
Vindstyrkan är bara en faktor... vågbildningen är en annan. 10m/s kan vara mycket lättare på djupt öppet hav än i skärgård som består av små låga öar och grynnor. Allt som orsakar korssjö eller snabba variationer i vågformen kan göra det besvärligt. Har själv utan problem varit på rätt öppet vatten i 12m/s medelhastighet och 16m/s i vindbyarna men har upplevt föret som besvärligt på andra ställen trots lägre vindhastighet. Upp till 10m/s går rätt komfortabelt nästan på ställe som ställe men byter gärna till mindre paddelblad då vinden blåser ojämt. I motvind är det bara att paddla, men i andra vindriktningar blir det mer tekniskt då olika svepdrag och paddelstöd kommer till nytta.
Som redan nämnts är sjörapporternas vindhastighet ett medelvärde på 10 meters höjd, och man kan grovt räkna med att den är ca 30% lägre nere vid ytan (på grund av friktion). Så första frågan är om det vi pratar om SMHI:s vindrapport eller ett eget uppmätt värde!
Vidare är vinden normalt ett större problem än vågorna den ger upphov till. Man brukar räkna med att någonstans kring 16-17 m/s motvind är gränsen för vad även en stark och skicklig paddlare kan hålla stånd mot (på skyddat vatten där vågorna inte ställer till det). Blåser det mer åker man baklänges. Motvindspaddling är också en speciell teknik – somliga är mycket bra på det, andra inte. Det visar sig tydligt var gång en grupp hamnar i hård motvind.
Sidvind är problematisk i oskyddade vatten genom att man har full vindstyrka på vågtopparna och relativt lä i vågdalarna (till och med backvind på grund av turbulens om vågorna är stora). I sådana förhållande skulle jag inte vilja ha något annat än en smal grönlandspaddel (vinklade paddlar visar upp en stor bladyta för vinden att ta tag i). Men allra helst sitter jag i land och tittar på ;-).
Medvind känns lindrigare, genom att kajakens egen fart minskar den relativa vindhastigheten – detta har stor betydelse eftersom vindstyrkan (dvs den kraft vinden påverkar kajaken med) är proportionell mot kvadraten på vindhastigheten (dubblas vindhastigheten, i t ex en by, blir trycket på kajaken fyra gånger högre). Men i medvind och förrädiskt hög fart kommer istället risken att dras med av en brytande våg och tappa kontrollen över kajaken. Återigen sitter jag hellre iland och tittar på de magnifika vågorna.
I segling brukar det heta att i motvind tål båten mer än besättningen och risken att gå fram för hårt är liten, men i medvind tål besättningen mer än båten och det är lätt att lockas med i en destruktiv fartorgie. Något liknande gäller också för kajaker.
Blåser det uppemot 16-17 m/s kan jag tänka mig att ta mig fram mot vinden – irriterande sakta, mödosamt och allmänt jäkligt, men ändå rätt tryggt och utan större överraskningar. Medvind är kul i skyddade vatten där våghöjden inte överstiger metern och inte för länge (man blir trött av att koncentera sig på att inte tappa kontrollen), men jag avstår helst om det är vid en oskyddad kust. Fast någon timmes surflek vid en sandstrand är kul och nyttigt. Sidvind i 16 m/s – okej i våglä och med en smal ovinklad paddel. Men annars – nej tack, helst inte!
Vidare är vinden normalt ett större problem än vågorna den ger upphov till. Man brukar räkna med att någonstans kring 16-17 m/s motvind är gränsen för vad även en stark och skicklig paddlare kan hålla stånd mot (på skyddat vatten där vågorna inte ställer till det). Blåser det mer åker man baklänges. Motvindspaddling är också en speciell teknik – somliga är mycket bra på det, andra inte. Det visar sig tydligt var gång en grupp hamnar i hård motvind.
Sidvind är problematisk i oskyddade vatten genom att man har full vindstyrka på vågtopparna och relativt lä i vågdalarna (till och med backvind på grund av turbulens om vågorna är stora). I sådana förhållande skulle jag inte vilja ha något annat än en smal grönlandspaddel (vinklade paddlar visar upp en stor bladyta för vinden att ta tag i). Men allra helst sitter jag i land och tittar på ;-).
Medvind känns lindrigare, genom att kajakens egen fart minskar den relativa vindhastigheten – detta har stor betydelse eftersom vindstyrkan (dvs den kraft vinden påverkar kajaken med) är proportionell mot kvadraten på vindhastigheten (dubblas vindhastigheten, i t ex en by, blir trycket på kajaken fyra gånger högre). Men i medvind och förrädiskt hög fart kommer istället risken att dras med av en brytande våg och tappa kontrollen över kajaken. Återigen sitter jag hellre iland och tittar på de magnifika vågorna.
I segling brukar det heta att i motvind tål båten mer än besättningen och risken att gå fram för hårt är liten, men i medvind tål besättningen mer än båten och det är lätt att lockas med i en destruktiv fartorgie. Något liknande gäller också för kajaker.
Blåser det uppemot 16-17 m/s kan jag tänka mig att ta mig fram mot vinden – irriterande sakta, mödosamt och allmänt jäkligt, men ändå rätt tryggt och utan större överraskningar. Medvind är kul i skyddade vatten där våghöjden inte överstiger metern och inte för länge (man blir trött av att koncentera sig på att inte tappa kontrollen), men jag avstår helst om det är vid en oskyddad kust. Fast någon timmes surflek vid en sandstrand är kul och nyttigt. Sidvind i 16 m/s – okej i våglä och med en smal ovinklad paddel. Men annars – nej tack, helst inte!
Jag har varit ute när det blåst som värst både frivilligt och ofrivilligt och lite erfarenheter har jag fått av det som jag gärna delar med mig av.
För det första så är det en stor skillnad mellan hur olika kajaker uppför sig i sjön när det friskar i.
En stabil kajak är inte alltid lättare att hantera när det blåser och mycket vindfång/volym kan ställa till bekymmer liksom raka köllinjer bla bla (jag undviker detta ämne då det kan bli långt och mycket skrivet, men kort sagt så är det stor skillnad på hur olika modeller beter sig i lite starkare vind vilket kan vara värt att ha i tanken).
Största bekymret har för mig varit att hålla kvar i spaden. Förvisso föredrar jag min vridna 228 och inte de av experterna rekommenderade drivveden. Vid just medsjöpaddling ställer det till lite bekymmer för mig då jag gärna vill släppa greppet i den näve som är i luften och vid ett tillfälle så for paddeln näst intill ur näven för mig vid en vind by. Så stärkt av bistra erfarenheter har jag lärt mig att det är lämpligt att hålla stadigt i spaden och när jag varit ute i riktigt ruskväder så har det varit den största begränsningen dvs att orka hålla paddeln tillräckligt länge utan att få kramp i underarmarna. Dessutom så har jag lärt mig att skifta i teknik dvs koppla ett mycket bredare grepp och använda hela överkroppen samt dessutom krypa ihop lite för att minska den vindexponerade ytan. Och är det riktigt surt väder så är det ju inte frågan så mycket om paddling utan om konstant stöttning av kajaken. Så starka och kraftiga vindar går att hantera men inte hur länge som hälst innan krafterna tryter och omdömet sviktar och sedan har man inga krafter kvar till att nyttja till räddningsövningar.
Jag har även sätt de som har haft uppknäppta jackor på sig när de paddlat i kraftig vind, vilket gjort att de blåst upp som ballonger. Så även val av kläder kan vara på sin plats att fundera kring innan man skall i väg på tur i blåsten.
Oftast blir det ju att paddla i mot vinden hur eller hur då även om man skall tvärs över en överfart rent optiskt så fungerar det sällan praktiskt när det friskar i eftersom avdriften sköter sidoförflyttningen.
För att lösa problematiken med orken och vinden har jag lärt mig att paddla i mot vinden så länge som jag vet att jag har krafter nog till att ta mig tillbaka vart ifrån jag utgått och som tur är så är jag lyckligt lottad i att kunna paddla i de flesta riktningar där ifrån jag utgår och jag ger mig gärna ut när det blåser bara för att det är så förbaskat kul och lärorikt.
/Kåre
För det första så är det en stor skillnad mellan hur olika kajaker uppför sig i sjön när det friskar i.
En stabil kajak är inte alltid lättare att hantera när det blåser och mycket vindfång/volym kan ställa till bekymmer liksom raka köllinjer bla bla (jag undviker detta ämne då det kan bli långt och mycket skrivet, men kort sagt så är det stor skillnad på hur olika modeller beter sig i lite starkare vind vilket kan vara värt att ha i tanken).
Största bekymret har för mig varit att hålla kvar i spaden. Förvisso föredrar jag min vridna 228 och inte de av experterna rekommenderade drivveden. Vid just medsjöpaddling ställer det till lite bekymmer för mig då jag gärna vill släppa greppet i den näve som är i luften och vid ett tillfälle så for paddeln näst intill ur näven för mig vid en vind by. Så stärkt av bistra erfarenheter har jag lärt mig att det är lämpligt att hålla stadigt i spaden och när jag varit ute i riktigt ruskväder så har det varit den största begränsningen dvs att orka hålla paddeln tillräckligt länge utan att få kramp i underarmarna. Dessutom så har jag lärt mig att skifta i teknik dvs koppla ett mycket bredare grepp och använda hela överkroppen samt dessutom krypa ihop lite för att minska den vindexponerade ytan. Och är det riktigt surt väder så är det ju inte frågan så mycket om paddling utan om konstant stöttning av kajaken. Så starka och kraftiga vindar går att hantera men inte hur länge som hälst innan krafterna tryter och omdömet sviktar och sedan har man inga krafter kvar till att nyttja till räddningsövningar.
Jag har även sätt de som har haft uppknäppta jackor på sig när de paddlat i kraftig vind, vilket gjort att de blåst upp som ballonger. Så även val av kläder kan vara på sin plats att fundera kring innan man skall i väg på tur i blåsten.
Oftast blir det ju att paddla i mot vinden hur eller hur då även om man skall tvärs över en överfart rent optiskt så fungerar det sällan praktiskt när det friskar i eftersom avdriften sköter sidoförflyttningen.
För att lösa problematiken med orken och vinden har jag lärt mig att paddla i mot vinden så länge som jag vet att jag har krafter nog till att ta mig tillbaka vart ifrån jag utgått och som tur är så är jag lyckligt lottad i att kunna paddla i de flesta riktningar där ifrån jag utgår och jag ger mig gärna ut när det blåser bara för att det är så förbaskat kul och lärorikt.
/Kåre
Så började inlägget och sen nämndes aldrig vilken metod du använde själv, därför min fråga. Det var aldrig meningen att vara ironisk eller nåt.
Sen funderade jag på mina egna uppskattningar av vindstyrka. Vilken metod använder jag själv?
Efter lite funderande kom jag fram till att jag bedömde av erfarenhet (den jag har - tillräcklig eller otillräcklig) hur sjön såg ut i olika riktningar. Om det fanns någon annan med motsvarande eller bättre erfarenhet bollade jag min bedömning till honom/henne och ev justerade min bedömning.
I botten låg en del mätningar gjorda med en "plastburk" med mindre hål som vändes mot vinden och fick en skiva att stiga på en metallpinne. "Burken" vidgades uppåt (konisk). Ni vet säkert vad denna icke elektroniska mätare hette och vad precisionen var. Vi var barn som var ute och långseglade med kunnig morbror och mätningarna utfördes på någon klippa en bra bit ovanför vattnet. Min bedömningar bör väl därför kanske anses mer bygga på SMHI-värdet i så fall.
Jag instämmer med Kåre om detta med att hålla paddeln. Både att man får hålla i den hårdare och jag håller också ett bredare grepp. Försöker alltid ha ett blad vattnet och mala på utan paus.
Minns en hård motvindspaddling på sjön Viken där vi (i en K2:a) fick trycka på kontinuerligt för att inte driva bakåt. Vi var inte vana att köra så hårt helt utan pauser. Kanske en timme, kanske två, minns inte. Minns att vi var rejält trötta efteråt.
Blandar kanske ihop eller missförstår men vinkeln på paddeln är väl bara till för att minska luftmotståndet på bladet i luften. Vid rak motvind märker jag tydlig effekt av detta. När vinden ruskar i paddeln, är det vad jag upplever alltid byar/kast som har en något annan riktning.
Att små paddelblad är att föredra när det blåser har jag inga problem att förstå.
I min paddlings barndom hade vi träpaddlar som inte hade någon fix vinkel utan vi ställde in den själva på 90 grader och bedömde att där skulle paddeln utgöra minsta luftmotståndet.
Vi fick senare reda på att 90 grader var helt fel och det kunde ge oss skador. Vi var inte särskilt lyhörda för vad någon messerschmitt ("gubben tror att det är så jävla märkvärdigt att paddla bara för att han har en kanotaffär") tyckte, så vi körde med våra 90 grader.
thomas
Similar threads
Liknande trådar
| Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
|---|---|---|---|---|
|
|
Bästa kajaken - max 3 meter | Paddling allmänt | 9 | |
|
|
Kajaktips till köpsugen 2 meter lång paddlare... | Paddling allmänt | 15 |
