Lättpackningens historia?

Jag tänker bara på historier från min Pappa som är uppväxt i fjällen, dels hur hans bror bar en 4hästars båtmotor en hel dags vandring över kalfjället när dom skulle på fisketur, båt fanns vid sjön men inte vill man ju ro..

Men även hur om dom skulle sova ute så tog dom med en plast att sova under, inget snack om vare sig sovsäck tält eller liggunderlag..

Och båda dom exemplena kanske verkar olika men jag tycker dom pekar på samma sak.
Att man inte var så kräsna förr! ;)
 
Apropå båtmotor så kan jag inte låta bli att dela med mig av den här länken:
http://www.nfb.ca/hd/Nahanni/

Mitt i filmen visas hur han portagerar bl a en båtmotor samt plankor till en ny båt förbi Virginia Falls. Albert Faille var 73 år gammal när filmen gjordes. Jag hoppas att jag fixar ungefär hälften när jag är 73...

Det intressantaste med Chris Townsends artikel tycker jag är frågan: Det har alltid funnits lätta grejor, så varför används det så mycket tunga? Varför tenderar även lätta prylar att bli tyngre och tyngre med varje ny inkarnation?

Det känns svårt att hävda, med tanke på vad människor har gjort för turer med lätta prylar i alla tider, att det inte fungerar och att det skulle vara därför det är ovanligt.

Jörgen
 
Bärsystemen har blivit bättre vågar jag påstå, och därmed tyngre. sedan kanske säckarna har blivit större med åren. samt att det finns mer detaljer som väger mer. Ok, vissa kommer alltid att hävda att man bar lika bra för 30 år sedan men det tror jag i allmänhet är en myt. Inte i alla fall men i bra många. Sedan har väl materialen blivit tyngre eftersom utrustning nu skall tåla en himalaya expedition. Men det finns säkerligen flera faktorer. En annan faktor kanske är att om man kallar något för "ultralätt" så säljer det inte lika mycket vilket gör att tillverkarna föredrar tyngre grejer. Vad folk köper har ju trots allt betydelse för företagen.
 
Tyngre och bättre?

Citat: "Bärsystemen har blivit bättre vågar jag påstå, och därmed tyngre."

Jag är inte säker på att bättre utrustning behöver betyda att den blir tyngre. Trenden är väl den motsatta inom nästan alla områden t. ex bilar, skidor, el-verktyg etc. Kunderna är kanske offer för vilseledande marknadsföring om dom inte köper därför att det kallas "ultralätt". Ett kritiskt tänkande behövs nog både när man likställer tyngre utrustning med ökad kvalitet och även när man -som lättviktare- köper ultralätt utrustning bara för att den väger mindre.
 
Det har alltid funnits lätta grejor, så varför används det så mycket tunga?

Jag tycker frågan har diskuterats och besvarats om och om igen;

För det första används det knappast några tunga prylar överhuvudtaget i vandringssammanhang, utan bara olika lätta prylar. En "tung" pryl i mina ögon är en pryl där vikten knappast alls är en parameter, t.ex. ett tält av den typ som centraleuropeer använder på campingplatser, sånadär tvålågiga gaskök som paddlare ibland kan svänga sig med, eller den luftmadrass som jag kastar in i skuffen på bilen om jag vet att jag kommer att tälta bakom kofångaren..

Snackar vi däremot traditionell vandring, och de prylar som majoriteten av alla kånkar omkring på så är så gott som allt mer eller mindre "lätt", i den meningen att det är utrustning som tagits fram just för vandring och där vikten varit därför är en parameter. Därutöver är det en glidande skala, och jag kan se åtminstone tre anledningar till att någon väljer ett mindre lätt alternativ av en given utrustningsdetalj;

1. "Man tar vad man har, trots insikten", dvs man är väl medveten om att det finns lättare alternativ som erbjuder samma funktion, men av en eller annan anledning (t.ex. ekonomiska, miljötänk etc) så tar man vad man har i skrubben.

2. Man saknar kunskap och/eller erfarenhet om/av lättare alternativ. Här kan förstås böcker som Jörgens och forum som Utsidan bidra en hel del, men debatten visar väl rätt tydligt att det inte är så enkelt - eftersom vi har så olika krav och önskemål på våran utrustning, och dessutom upplever samma pryl så olika så måste man nog ofta prova sig fram själv för att se vad som funkar för en själv och ens egna äventyr.

3. Man prioriterar och efterfrågar annorlunda, dvs man väljer den pryl man väljer därför att den bara skenbart är ett tyngre alternativ - om alternativen inte erbjuder just mig den funktion just jag efterfrågar i ett visst sammanhang så är alternativet inget alternativ - i alla fall inget ekvivalet alternativ som kan värderas enbart utifrån utfallet på vågen.


Det är alltså allt som oftast rätt svårt att avgöra vilken pryl som är lättare och vilken som är tyngre, trots att det kan tyckas så enkelt som att lägga den på vågen! Jag tror att det ofta är där diskussionerna om lättpackning ballar ur - i en brist på ödmjukhet inför varandras varierande förutsättningar och önskemål?

Per
 
... Det är alltså allt som oftast rätt svårt att avgöra vilken pryl som är lättare och vilken som är tyngre, trots att det kan tyckas så enkelt som att lägga den på vågen! Jag tror att det ofta är där diskussionerna om lättpackning ballar ur - i en brist på ödmjukhet inför varandras varierande förutsättningar och önskemål?

Exakt.
Känslan för ett föremål kan ju väga upp den reella vikten. Kanske väljer man det tyngre alternativet för man gillar det mer. Vissa väljer gammal träbåt framför en ny av plast. :)
/daniel
 
Jag tycker frågan har diskuterats och besvarats om och om igen;

För det första används det knappast några tunga prylar överhuvudtaget i vandringssammanhang, utan bara olika lätta prylar. En "tung" pryl i mina ögon är en pryl där vikten knappast alls är en parameter, t.ex. ett tält av den typ som centraleuropeer använder på campingplatser, sånadär tvålågiga gaskök som paddlare ibland kan svänga sig med, eller den luftmadrass som jag kastar in i skuffen på bilen om jag vet att jag kommer att tälta bakom kofångaren..

Snackar vi däremot traditionell vandring, och de prylar som majoriteten av alla kånkar omkring på så är så gott som allt mer eller mindre "lätt", i den meningen att det är utrustning som tagits fram just för vandring och där vikten varit därför är en parameter. Därutöver är det en glidande skala, och jag kan se åtminstone tre anledningar till att någon väljer ett mindre lätt alternativ av en given utrustningsdetalj;

1. "Man tar vad man har, trots insikten", dvs man är väl medveten om att det finns lättare alternativ som erbjuder samma funktion, men av en eller annan anledning (t.ex. ekonomiska, miljötänk etc) så tar man vad man har i skrubben.

2. Man saknar kunskap och/eller erfarenhet om/av lättare alternativ. Här kan förstås böcker som Jörgens och forum som Utsidan bidra en hel del, men debatten visar väl rätt tydligt att det inte är så enkelt - eftersom vi har så olika krav och önskemål på våran utrustning, och dessutom upplever samma pryl så olika så måste man nog ofta prova sig fram själv för att se vad som funkar för en själv och ens egna äventyr.

3. Man prioriterar och efterfrågar annorlunda, dvs man väljer den pryl man väljer därför att den bara skenbart är ett tyngre alternativ - om alternativen inte erbjuder just mig den funktion just jag efterfrågar i ett visst sammanhang så är alternativet inget alternativ - i alla fall inget ekvivalet alternativ som kan värderas enbart utifrån utfallet på vågen.


Det är alltså allt som oftast rätt svårt att avgöra vilken pryl som är lättare och vilken som är tyngre, trots att det kan tyckas så enkelt som att lägga den på vågen! Jag tror att det ofta är där diskussionerna om lättpackning ballar ur - i en brist på ödmjukhet inför varandras varierande förutsättningar och önskemål?

Per

Jag skulle vilja betona punkt 2. Min bild är att frilufts-Sverige i mångt och mycket ignorerat vikten som en parameter fram till någon gång i mitten av 2000-talet. Visst, man har inte burit med sig gjutjärns-spisar, men då det kom ned till avgöranden på hektogram-nivå fanns det inte mycket till diskussion. I de flesta fall saknades dessutom information om vikter på olika varor i våra friluftsbutiker och personalen talade sällan eller aldrig om en produkts lätta vikt som en fördel.

Visst har det funnits individer som varit fullständigt informerade om vad saker och ting vägt (de kanske till och med vägde prylarna!). Men de var enligt min bild få och huvuddelen stoppade ned vad man ansåg sig behöva, lastade ryggsäcken på axlarna och accepterade slutvikten utan att ifrågasätta behovet av vissa utrustningsdetaljer, eller funderade på existensen av lättare prylar.

Någon gång i mitten av 2000-talet förändrades detta. Numer har en friluftsbutik med självaktning en egen våg. Tillverkare skyltar med vikten på sina produkter. Vikten har blivit en konkurrensfaktor.

Den vikt-rationelle svenske vandraren är helt enkelt ett förhållandevis sentida fenomen.
 
pris och efterfrågan styr också. Så länge det finns fler "icke lättvikts" produkter så kommer den stora massan att hålla sig till dem. Och då förblir lättviktsprodukterna en nisch, man ska inte glömma att en majoritet som handlar frilufts prylar aldrig är ute längre än några timmar i naturen. något som flera utelivs företag har insett.
 
Intressant historik. Jag misstänker att de artiklar som nämns i Townsends kria togs fram och salufördes för anspråkslösa projekt (jfr t ex med att Akto från början var tänkt som ett låglandstält!)
men att diverse äventyrare eller extremvandrare insåg möjligheterna för egen del. Inte så konstigt om den breda massan inte tog intryck.

Renässansen - får man väl kalla det - för lättviktsprylar kom väl genom allt det här tävlandet, även om en del produkter är/var parodi. Sen tror jag att många av oss pensionärer funderar över lösningar för att fortsätta ett aktivt friluftsliv trots att kroppen
så smått börjar säga ifrån. Jag själv har haft problem med båda hälsenefästena, med ryggen och mera tillfälligt med knäna. Vi är en rätt köpstark grupp, kanske den sista generation som haft råd att gå tidigare än 65 (jag var inte fullt 62, när jag slutade den 1/8 2006), så vi kan ha drivit marknaden en smula.

Apropå mer eller mindre lätta - många skaffar sig tung packning redan genom att ta med för många saker, snarare än för tunga. Och, förstås, då är det inte långt till tunga ryggsäckar. Minns en jeppe här på Utsidan som var så orolig för att inte få plats med allt att han funderade på en 120 liters.


Hur har lättsinnet slagit igenom i litteraturen? I Grundstens Sarekbok står fortfarande
att packningen lätt springer upp över 20 kg - utan hänvisning till turens längd!
I Jan Lundhags nya bok hittade jag inte efter bläddring samt sökning i innehållsförteckning
och register någon som helst diskussion om packningsvikt. Utom att han rekommenderade ett
visst skomärke - GISSA VILKET!
 
Hur har lättsinnet slagit igenom i litteraturen? I Grundstens Sarekbok står fortfarande
att packningen lätt springer upp över 20 kg - utan hänvisning till turens längd!
I Jan Lundhags nya bok hittade jag inte efter bläddring samt sökning i innehållsförteckning
och register någon som helst diskussion om packningsvikt. Utom att han rekommenderade ett
visst skomärke - GISSA VILKET!

Nu är ju Grundstens Sarekbok skriven i början av 90-talet om jag inte minns fel...

Jag tror peronligen inte att Grundsten menar 20 kg för en dagstur :) En Sarekvandring blir ju ofta en rätt lång tur och enbart maten för 10 dagar landar för mig på cirka 8 kg. Lägg till glaciärutrustning till detta, ta en normal basutrustning och du är snart uppe i 20 kg.

Man kan ju även misstänka att just herr Grundsten har med sig en del fotoutrustning som väger och tar plats.

Uffe
 
Jag skrev "fortfarande". Boken "På fjälltur:Sarek" är utgiven i mars 2010 och formuleringarna är vad jag kan se istortsett desamma som i den gamla Vandra Kungsleden 2
(den nya Vandra Kungsleden handlar bara om denna led).

I samma stycke
som de 20 kg:na talas om vad som
är nödvändigt (och dit hör varken glaciärdon eller fotoutrustning), i nästa sägs att glaciärutrustning dock öppnar spännande vägar. Det spelar nu inte så stor roll, ty min poäng är just frånvaron av precisering i fråga om både turlängd och anspråk. Det är helt enkelt inte så viktigt!

För min del, jag packar ju mest tunga grejer, har jag
räknat ut att en 14-dagarsvandring i fjällen skulle kräva en packning på tämligen exakt 20 kg
(vilket jag inte vill bära) - är Sarekvandringar i allmänhet så långa?
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
thureb Lättpackningens historia Lättpackning 2
Joakim Ambrosson Lättpackningens företrädare vs kritiker Lättpackning 43

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.