Hur många naturreservat vill vi ha?

Jag är själv intresserad av naturen och gillar att vistas i den. Jag tycker också att den har ett egenvärde; det är inte bara i den mån den kan vara ett idrottsredskap eller "playground" för mig som den är värdefull.

Jag kan också konstatera att det finns mycket skogsmark och glesbefolkad mark i Sverige. Samt att den största delen av skogen är en ganska planerad odlingsyta. På gott och ont.

Jag kan inse att av Sveriges 9 miljoner invånare har alla ett väldigt olika stort naturintresse, och med olika mål och värderingar.

Jag kan också inse att det skydd som ett reservat erbjuder bara kan vara effektivt om det respekteras av alla som frekventerar området. I den mån det bara påverkar de som redan är "frälsta" gör det ingen större skillnad. Utan reservatsskyddet skulle då samma personer vara varsamma ändå.

Kanske är det alltså viktigare att påverka (eller utvärdera) den breda majoritetens attityd i frågan istället för att på snabbaste väg arbeta för att det blir till fler reservat, kanske rent av genom olika lobbyverksamhet och svågerpolitik där man låter ändamålen helga medlen (och t o m medlen helga ändamålen...).

Jag har i dagarna fått ett relativt propagandistiskt brev från Svenska Naturskyddsföreningen där jag uppfattar att brevskrivaren tydligt har en viss uppfattning i frågan. Jag avser att besvara brevet, som egentligen är ett upprop om bidrag till arbetet med att skapa reservat. Jag kanske även längre fram i tråden återkommer till brevet, men i huvudsak vore det ju intressant att höra lite olika syn på saken.

Jag förstår naturligtvis att de som frekventerar ustsidan.se inte är ett representativt tvärsnitt av svenska befolkningen, men det finns ju ändå en intressant blandning av människor här som har olika system med sitt friluftsintresse - där vi ändå har gemensamt att våra aktiviteter är beroende av skog och natur.

Vad tycker du om reservat?
Finns det för få?
Är det vettiga restriktioner?
Är restriktionerna väl anpassade till de olika reservatens skyddsvärden?
Har "folk" koll på läget?
Har vi ett gemensamt homogent intresse av reservaten?
Är det en lagom avvägning mellan naturreservaten och nationalparkerna i utformning och förekomst?
(Ställer jag för många frågor?)
osv.
 
Mezzner; sa:
Vad tycker du om reservat?
Finns det för få?
Är det vettiga restriktioner?
Är restriktionerna väl anpassade till de olika reservatens skyddsvärden?
Har "folk" koll på läget?
Har vi ett gemensamt homogent intresse av reservaten?
Är det en lagom avvägning mellan naturreservaten och nationalparkerna i utformning och förekomst?
(Ställer jag för många frågor?)
osv.

Personligen är jag för fler reservat och nationalparker. Ett av de mer ångestframkallande tankarna jag haft på senare tid är de förestående utbyggnaden av vattenkraften. Bland annat har Vojmån funnits som prospekt hos Vattenfall. Problematiken här är att vattenkraft räknas till förnyelsebara energikällor och kraftbolagen erhåller en ej försumbar subvention per kilowatt-timme för sådana energikällor, vilket gör att utbyggnad är intressant.

Att politiskt skydda våra strömmande vatten och undvika fler Sourva-dammar tycker jag borde stå högt på dagordningen. Men som inläggsförfattaren ovan även diskuterar tillhör jag förmodligen en icke representativ del av befolkningen och mina åsikter ter sig extrema i sammanhanget.

Detta för diskussionen till en mer principiell nivå och den sista frågan i inlägget adresseras. Hur hitta den samhällsekonomiskt optimala nivån på reservat och nationalparker? Teoretiskt kan visas att ett optimalt tillhandahållade av en kollektiv vara (där ett naturreservat kan ses som ett specialfall) ska avpassas så att den samlade betalningsviljan sätts i relation till kostnaden. Då det gäller att utvärdera detta är kostnaden oftast ett ringa problem. För ett område produktiv skogsmark kan till exempel marknadsvärdet av timret beaktas, förlorade arbetstillfällen osv. Betydligt knepigare är det att utröna individers preferenser.

Att lita till att alla individer bidrar med resurser som de finner motsvarar deras preferenser är tyvärr inte tillräckligt. Spelteori kan visa att s.k. free-riding uppstår i dessa fall, dvs vissa individer litar till att andra betalar så att deras föredragna nivå uppnås. Att vidare lita till att den politiska processen aggregerar alla individers preferenser perfekt och därför på statlig väg kommer att tillhandahålla en optimal nivå på den kollektiva varan motsägs av andra teoretiska resultat.

Ursäkta den nationalekonomiska föreläsningen ovan, men sammanfattningsvis kan slutsatsen sägas vara att vi befinner oss i en icke-optimal värld där den politiska marknaden är avgörande för vilka preferenser som blir mest tillgodosedda, varför den areal naturreservat och nationalparker vi har i vårt land förmodligen inte är samhällsekonomiskt optimal. Sett från min utgångspunkt är den för liten, men för Sverige som helhet krävs en del utredningsresurser för att komma fram till ett klart svar.
 
Mezzner; sa:
Jag kan också inse att det skydd som ett reservat erbjuder bara kan vara effektivt om det respekteras av alla som frekventerar området. I den mån det bara påverkar de som redan är "frälsta" gör det ingen större skillnad. Utan reservatsskyddet skulle då samma personer vara varsamma ändå.

Reservatsbildning handlar nog oftast om att skydda ett område från skogsbruk, avverkningar, eller annan markanvändning som riskerar att förstöra de naturvärden som legat till grund för reservatsbildningen. Eller för all del att se till att en viss markanvändning fortgår trots att den kanske inte är lönsam, tex bete, för att behålla naturvärdena. För fjällreservaten/nationalparkerna är bilden kanske en aning annorlunda iofs.

/Andreas
 
Det finnns ju olika skäl till bildandet av reservat; i huvudsak gäller antingen att skydda flora eller fauna som är särskilt skyddsvärd (hotad) eller att reservera rekreations möjligheter för omkringboende.
Eller en kombination.

För varje reservat gäller sedan olika restriktioner, och någon annan får gärna säga om det är så att avverkningsskydd eller exploatering genom byggnation är de vanligaste restriktionen.
Som regel verkar det vara en kombination av restriktioner vilket ofta verkar bero på att ett antal relativt oberoende särintressen kommit till tals och då tagit för sig.

Snarlika skyddsvärden brukar kunna leda till väldigt olika restriktioner, och det är mycket svårt att se att en klar linje för hur restriktionerna utformas. Nya rön påverkar säkert nya reservatsbestämmelser, men väldigt sällan verkar tidigare befintliga bestämmelser revideras till de nya rönen.

(Jag beklagar den lite teoretiserande tonen i den här tråden; jag inser personligen att jag själv har en del begränsningar när det gäller att vara "tydlig" och lättläst...)
 
Mezzner; sa:
(Jag beklagar den lite teoretiserande tonen i den här tråden; jag inser personligen att jag själv har en del begränsningar när det gäller att vara "tydlig" och lättläst...)

Förlåt.

Men för att konkretisera problemet kan vi kanske diskutera en typ av reservat. Jag föreslår att vi börjar med viktiga naturvärden som involverar strömmande vatten. Behöver vi skydda mer älvar/åar/bäckar eller bör vi bygga ut och producera mer vattenkraft?
 
Jag har personliga "särintressen" i en av de ytterst få helt outbyggda vattensystemen (Kaitum/Kalix-älv). Det är inte ekonomiska intressen, utan personliga affektions- och rekreationsintressen.

Dock tycker jag förstås att eftersom de outbyggda älvarna är så få (i Europa), så är det i "allas" intresse att bevara dem.

Jag kan emellertid konstatera att inte ens nationalparksskyddet är starkt nog när det finns statliga eknomiska/politiska intressen. Det går att få tillstånd för det mesta även i en nationalpark, så frågan är om det är reservatsbildning som ska rädda älvarna.

Själv tycker jag kanske att det viktigaste (och svåraste) är att få en allmän opinion om detta, och få folk att inse att vi inte kan ta en fortsatt ökad eller ens lika stor elproduktion för given i framtiden. Först när folk inser att detta är viktigt och att man skapat en egen åsikt, där man kommit fram till vad den egna komforten är värd - och vad den kostar - kan man väl räkna med att hållbara beslut tas.

Det kanske inte är beslut som du och jag gillar, men demokrati är demokrati. Detsamma gäller ju antagligen på lägre nivå. Om det skapas reservat som inte är någorlunda efterfrågade så respekteras de inte heller och då gör de en ganska begränsad nytta.
 
Jag har inte sett det brev du hänvisar till, men jag förstår ändå inte vad det är du retar dig på?

Det finns i huvudsak två typer av reservat. Reservat nära tätorter mest skyddade för rekreation och reservat (nära eller långt från tätorter) som är skyddade för att de har en unik fauna och/eller flora.

Det finns en klar brist på pengar att inköpa mark för att skydda främst den senare kategorin av reservat. Stora naturvärden går därför förlorade, vare sig det är stora ekosystem som din kära älv, eller en liten begränsad naturbiotop för att skydda enstaka arter.

Dessa marker skyddas mycket sällan utan reservatsbildning. Att tro på att någon allmän opinionsbildning skulle vara någon lösning eller goodwill från t ex markägare (t ex skogsbolag) tycker jag verkar lite blåögt.

Att sedan skyddet inte alltid är 100% vare sig för nationalparker eller naturreservat är skälvklart tragiskt. Men detta är ju inget skäl till att inte försöka göra det bästa skydd för känsliga marker som går.

Om du inte vill eller har råd att nappa på något från naturskyddsföreningen kan du väl lägga ner energi på något annat än att reta dig på någon som försöker göra något.
 
Jag förstår båda era synpunkter. På ett sätt är det svårt att se hur man kan ifrågasätta privata initiativ att bidra till fler skyddade områden i Sverige (t.ex. SNF:s satsning). Givet äganderätten är det fritt fram att skydda hur mycket skog du vill bara du betalar marknadspris för den. Å andra sidan kan det vara frustrerande att behöva vidta åtgärder på egen hand för att uppnå statligt satta miljömål, som fallet är med till exempel skyddandet av skogen.

Staten har nämligen avsatt 900 000 ha skog för att skyddas innan 2010. Detta går emellertid för långsamt och vissa län har med nuvarande skyddstakt mer än 30 år kvar till att uppnå målet.

http://www.snf.se/verksamhet/skog/skyddad-skog-granskning2004.htm#
 
Gidde; sa:
Jag har inte sett det brev du hänvisar till, men jag förstår ändå inte vad det är du retar dig på?

Det finns i huvudsak två typer av reservat. Reservat nära tätorter mest skyddade för rekreation och reservat (nära eller långt från tätorter) som är skyddade för att de har en unik fauna och/eller flora.

Det finns en klar brist på pengar att inköpa mark för att skydda främst den senare kategorin av reservat. Stora naturvärden går därför förlorade, vare sig det är stora ekosystem som din kära älv, eller en liten begränsad naturbiotop för att skydda enstaka arter.

Dessa marker skyddas mycket sällan utan reservatsbildning. Att tro på att någon allmän opinionsbildning skulle vara någon lösning eller goodwill från t ex markägare (t ex skogsbolag) tycker jag verkar lite blåögt.

Att sedan skyddet inte alltid är 100% vare sig för nationalparker eller naturreservat är skälvklart tragiskt. Men detta är ju inget skäl till att inte försöka göra det bästa skydd för känsliga marker som går.

Om du inte vill eller har råd att nappa på något från naturskyddsföreningen kan du väl lägga ner energi på något annat än att reta dig på någon som försöker göra något.

Det är lätt att förstå vilken inställning du har. Tydligen misslyckades jag dock med att kommunicera min egen. Jag ställde i första hand frågor och huvudsyftet var inte att utrycka en ståndpunkt.

Jag UNDRAR uppriktigt hur stor förankringen är - samt för vilken omfattning man (t ex du) vill skapa reservat.
Jag tycker tvärtemot dig, tydligen, att det är långsiktigt blåögt att s a s till varje pris och oavsett "folkviljan" att skapa reservat av mesta möjliga arealer. Därmed inte sagt att jag har en uppfattning om en slags gräns för antalet naturreservat.

Jag är mycket medveten om de två syften som ska ligga till grund för bildandet av reservat, men när jag har läst om reservaten i min närhet (typiskt tätbebyggelse-nära reservat) så är det nästan alltid en kombination av lite skyddsvärd flora och i någon mån så att rekreationsmöjligheten ska säkras.

Brevet borde kanske inte rescenseras utan författarens medverkan, men bl a var budskapet att all skog som inte är reservat (däribland "din skog") när som helst kan sågas ned. Detta skulle då vara en bevekelsegrund för att i princip all skog borde skyddas (?).

DET tycker jag är blåögt.

Jag är f ö själv skogsägare, men den skogsmarken ligger runt nämnda älv, och växer så långsamt så att det vore (i mina ögon) förödande att avverka. Det är dessutom ett rätt enkelt beslut att låta bli, eftersom det inte är särskilt lönsamt att avverka sådan skog. Om den marken borde vara naturreservat, med de oftast relativt omfattande restriktioner som kan gälla tycker jag dock är tveksamt. I alla avseenden man hindrar folk att "rekreationsexploatera" skogen, så förlorar man ju alltid en hel del i form av att naturrekreation och friluftsliv ofta leder till medvetenhet om naturvärden och på längre sikt intresse och förståelse för ekologi och bevarande av naturvärden.
[Ändrat av Mezzner 2005-06-02 kl 09:02]
 
Mezzner; sa:
Om den marken borde vara naturreservat, med de oftast relativt omfattande restriktioner som kan gälla tycker jag dock är tveksamt. I alla avseenden man hindrar folk att "rekreationsexploatera" skogen, så förlorar man ju alltid en hel del i form av att naturrekreation och friluftsliv ofta leder till medvetenhet om naturvärden och på längre sikt intresse och förståelse för ekologi och bevarande av naturvärden.
När jag får tid ska jag skriva ett längre svar, Mezzner. Men du tycks vara inne på att reservat ofta stänger ute människor, det finns det faktiskt inga belägg för. I regeringens skrivelse "en ny naturvårdspolitik" från 2002 http://www.regeringen.se/sb/d/700/a/5226 lyfts tvärtom friluftsliv och rekreation fram som en viktig del av naturvårdspolitiken.

De flesta reservat har tillträde för friluftliv som en viktig ingrediens. Att det inte alltid innefattar alla aktiviteter, såsom klättring och stora orienteringstävlingar, tycker jag inte är något att sura över. Det är väl en bra princip att det finns tillträde så länge som andra arter också får plats. Det finns inte ett enda reservat som du inte har tillträde till i Sverige.

Om du är sur för att vissa reservat har restriktioner mot klättring kan du väl skriva det rakt ut, så kan vi diskutera klättring. Är det verkligen ett allmänt intresse att i de flesta reservat ge tillträde till klättrare som ger en stor lokal påverkan, t.ex. via rensning och fasta ledmarkeringar? Reservaten skyddas med statliga pengar för att skydda biologisk mångfald och främja friluftslivet. Var går gränsen i de fåtal fall då dessa intressen krockar?

Totalt sätt har Sverige en liten andel naturskyddad areal. Ca 10%, nedan fjällen ca 4%. Jämför med t.ex. utvecklingslandet Costa Rica med 25%.

/Staffan
 
Mezzner; sa:
Vad tycker du om reservat?
Finns det för få?
Är det vettiga restriktioner?
Är restriktionerna väl anpassade till de olika reservatens skyddsvärden?
Har "folk" koll på läget?
Har vi ett gemensamt homogent intresse av reservaten?
Är det en lagom avvägning mellan naturreservaten och nationalparkerna i utformning och förekomst?
(Ställer jag för många frågor?)
osv.
1-2) Det finns alldeles för få reservat och för få lite större. Framförallt skogar med hög produktionsförmåga, lövskogar, våtmarker och marina miljöer råder det brist på.
3) Restriktionerna är oftast vettiga, i de fall de är moderna. En del reservat har ganska gamla föreskrifter, som idag kan behöva skrivas om.
4) Om folk har koll på läget har jag ingen aning om. Oftast är det väl skyltat vid reservaten, man får väl hoppas att folk är läskunniga.
5) Det gemensamma intresset, dvs intresset för staten (oss alla) är skydd av biologisk mångfald och tillträde för friluftslivet. Dessa går oftast att kombinera. För några grupper, som vill t.ex. kunna åka motorcykel, ha orienteringstävlingar med 10 000 pers, klättra med rensning och ledmarkeringar, eller annan aktivitet som ger lämnar mer än fotspår, blir det en intressekonflikt i vissa fall. Men kom ihåg att det är mellan det privata och det allmänna intressena, och reservat bildas med allmänna medel.
6) Naturreservat och nationalparker har olika syften och bevarandemål. Därför är det svårt att diskutera en avvägning mellan dem.

/Staffan
 
Det är väl en fråga om avvägning mellan olika intressen. Skogen är ju alltjämt en viktig inkomstkälla här i landet. Kan vara lite kinkigt att få politiskt stöd för att omvandla ekonomiskt högproduktiv skogsmark till naturreservet. Lättare i så fall med mindre ekonomiskt produktiva områden, högt belägna stenslätter exempelvis där det bara drar runt några beniga renar och en och annan utsliten turist.

Sen har ju miljörörelsen inbyggda motsättningar mellan sina olika miljöintressen, globala mål för utsläpp av växthusgaser mot utbyggnaden av vindsnurror på grunda, skyddsvärda fiskebankar exempelvis.

Vet inte om jag svarade på nån av dina frågor Anders. ;)
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.