Februaritur Uppsala-Stockholm
Lördagen 10 februari tog Martin och jag morgontåget till Uppsala. Vi chansade på att Fyrisån inte skulle ligga och tog istället buss 11 till Skarholmen på norra Ekoln. Ekoln låg som ett salsgolv med apelsinknottrig svart is. Istjockleken bedömdes i de flesta fall till 10-15 cm, men vinbrunnar med svagare isar och andra svagare partier finns, särskilt i inloppet till Skofjärden. Södra Skofjärden var turens jobbigaste passsage med motvind och något sämre isar. Efter denna tyngre sträcka var det efter en dryg timmes åkning dags för första fikapausen strax före Erikssund. Vid Erikssund passerade vi väster om det öppna vattnet, och möttes av uppretade markägare (?) som hävdade att allemansrätten inte gäller där och att man måste passera öster om det öppna vattnet. Vi ursäktade oss för att vi besvärat och fortsatte genom Håtunaviken mot Sigtunafjärden. Se upp för svaga områden på Håtunavikens västra sida c:a en till två kilometer söder om Erikssund, och håll istället den östra kanten. Sigtunafjärden och Skarven var sedan en njutning (c:a 15 cm is nästan genomgående), trots viss motvind. Vi fyllde på förråden igen vid en holme på västra Skarven (utmärkt rastplats i solen!), ungefär mitt för Rosersberg. De påfyllda energiförråden behövdes i motvinden ner mot Munkholmen. Munkholmen måste passeras på öster sida, det är öppet om man försöker gå den genare vägen väster om. Vi passerade det öppna vattnet söder om Munkholmen med ett tremeterskryp och fortsatte mot Ryssgraven. Efter landpassagen var sedan Görväln kanske turens bästa del, trots en del skravel i början, och det var bara att stå på ner till Lövholmen (gå inte för nära holmen, där finns svaga partier vid reningsverket (?) där) och en bit förbi Hummelmora. På Lövstafjärden bör dock stor försiktighet iakttas, vi fick snittsla oss fram genom att gå från östsidan över till Färingsösidan och sedan tillbaka igen mot Hässelby villastad. Vi smög innanför Lambarön, men vid värmeverket tvingades vi iland. Vi kunde kliva på igen vid badplatsen söder om Hässelby. Här går att åka nära land förbi Kanaanbadet och bort till Nockebybron, ev måste man ta några kortare promenader. Man bör dock vara observant, särskilt när man närmar sig bron. Vi fortsatte på att varva promender och skridskoåkning efter Nockebybron till Smedslätten, där vi gav upp på grund av mörker. Vi såg i alla fall stadens ljus, och var mäkta nöjda med vår dag, trots att vi inte riktigt nådde fram till Stadshuskajen.
Lördagen 10 februari tog Martin och jag morgontåget till Uppsala. Vi chansade på att Fyrisån inte skulle ligga och tog istället buss 11 till Skarholmen på norra Ekoln. Ekoln låg som ett salsgolv med apelsinknottrig svart is. Istjockleken bedömdes i de flesta fall till 10-15 cm, men vinbrunnar med svagare isar och andra svagare partier finns, särskilt i inloppet till Skofjärden. Södra Skofjärden var turens jobbigaste passsage med motvind och något sämre isar. Efter denna tyngre sträcka var det efter en dryg timmes åkning dags för första fikapausen strax före Erikssund. Vid Erikssund passerade vi väster om det öppna vattnet, och möttes av uppretade markägare (?) som hävdade att allemansrätten inte gäller där och att man måste passera öster om det öppna vattnet. Vi ursäktade oss för att vi besvärat och fortsatte genom Håtunaviken mot Sigtunafjärden. Se upp för svaga områden på Håtunavikens västra sida c:a en till två kilometer söder om Erikssund, och håll istället den östra kanten. Sigtunafjärden och Skarven var sedan en njutning (c:a 15 cm is nästan genomgående), trots viss motvind. Vi fyllde på förråden igen vid en holme på västra Skarven (utmärkt rastplats i solen!), ungefär mitt för Rosersberg. De påfyllda energiförråden behövdes i motvinden ner mot Munkholmen. Munkholmen måste passeras på öster sida, det är öppet om man försöker gå den genare vägen väster om. Vi passerade det öppna vattnet söder om Munkholmen med ett tremeterskryp och fortsatte mot Ryssgraven. Efter landpassagen var sedan Görväln kanske turens bästa del, trots en del skravel i början, och det var bara att stå på ner till Lövholmen (gå inte för nära holmen, där finns svaga partier vid reningsverket (?) där) och en bit förbi Hummelmora. På Lövstafjärden bör dock stor försiktighet iakttas, vi fick snittsla oss fram genom att gå från östsidan över till Färingsösidan och sedan tillbaka igen mot Hässelby villastad. Vi smög innanför Lambarön, men vid värmeverket tvingades vi iland. Vi kunde kliva på igen vid badplatsen söder om Hässelby. Här går att åka nära land förbi Kanaanbadet och bort till Nockebybron, ev måste man ta några kortare promenader. Man bör dock vara observant, särskilt när man närmar sig bron. Vi fortsatte på att varva promender och skridskoåkning efter Nockebybron till Smedslätten, där vi gav upp på grund av mörker. Vi såg i alla fall stadens ljus, och var mäkta nöjda med vår dag, trots att vi inte riktigt nådde fram till Stadshuskajen.
