Ytterligare en Björn väckt

Re:

Nordesjö; sa:

Jag blir så trött på folk som häver ur sig saker med andemeningen att "stockholmare ska inte blanda sig i saker, för de sitter bara på sina arslen i gråa hus och har bara sett älgar i gamla stans souvenirbutiker".

Begrip att de som kallas "stockholmare" till 80 % kommer direkt från resten av Sverige och är precis som folk är i resten av Sverige.
Begrip att antalet förbannat kompetenta jägare, uppvuxna mitt ute i landets björntätaste skogar är rätt stort även i storstan.
Jag kan på rak arm bara i min egen närmaste kompiskrets komma på tre personer som "jobbar med ekonomi framför en dator och gillar att ströva i jävligt najsa områden" och - hör och häpna - har levt med jakt som något helt naturligt sen barnsben.
Så bara för att de inte bor kvar i Norrland, Dalarna och Småland ska de hålla käft?

Lustigt nog tvingas de just hålla käft när det ska diskuteras rovdjur med de inskränkta rovdjurshatarna därhemma (som knappt vågar gå utomhus om det gått en varg över sjöisen), och beklagar sig över att "Hä löns int´ förklar´ för den som int´ begrip"

Själv blir jag sugen på att påstå att det är de intelligentaste landsbygdsmänniskorna som kommer till storstan, och att det påverkar inställningen till rovdjur. Men det skulle jag aldrig våga eftersom jag är en politisk korrekt stockholmare.

/Martin, med rötter i Dalarnas björnskogar, Västergötlands älgmarker och Zimbabwes bush (men int' fan hjälp' de')

Klicka för att se resterande...

Det handlar väl ganska lite om var man har sina rötter...
Oavsett om stockholmaren begriper eller inte så handlar det väl ändå om att det inte är de som bor inom tättbebyggt område kring storstäderna i södra sverige som måste leva med konsekvenserna av den rovdjurspolitik vi har idag. Samtidigt är det dessa som står för en ansenlig del av opinionen.

Men jag vågar nog ändå påstå att andelen stockholmare som stämmer in på beskrivningen "jävligt kompententa jägare med rovdjurskontakter som vardag" inte är så stor som du vill göra gällande...

Om det är som du (inte?) säger att benägenheten att vilja flytta till storstan är ett mått på intelligens är jag nog stendum, fast det vill jag inte riktigt tro på.

Re: Re:

Tarra; sa:

Oavsett om stockholmaren begriper eller inte så handlar det väl ändå om att det inte är de som bor inom tättbebyggt område kring storstäderna i södra sverige som måste leva med konsekvenserna av den rovdjurspolitik vi har idag. Samtidigt är det dessa som står för en ansenlig del av opinionen.

Klicka för att se resterande...

Hade hoppats att låta bli att lägga mig i den här tråden...

Tarra, betänk att 25% av Sveriges befolkning bor i Stockholm. Lägg till Malmö, Göteborg och några till städer som Norrköping, Uppsala, Umeå, Västerås m.fl. Stadsborna blir betydligt fler än hälften av Sveriges befolkning av naturliga skäl. Det är väl självklart att vi då står för "en ansenlig del av opinionen"!

Det är bara trams att påstå att stadsbor inte får ha åsikter om jakt, fiske, rovdjurspolitik, jordbruksfrågor och glesbygdsutveckling med hänvisning till att vi inte bor där. Vi stadsbor (tillsammans med glesbygdsbor) utnyttjar landsbygden till oerhört mycket: livsmedelsförsörjning, rekreation, kraftproduktion, virkesproduktion, etc etc. Vi alla utnyttjar våra städer till en djäkla massa: industriproduktion, tjänsteproduktion, adminstration, rekreation etc etc. Det är dags att inse att vi inte är uppdelade i stadsbor och landsbygdsbor! Indelningen är falsk och gynnar bara dem som av olika anledningar vill driva sin egen privata agenda.

På samma sätt som alla i Sverige har rätt att ha åsikter om utvecklingen i landets städer har vi alla rätt att ha åsikter om utvecklingen i glesbygderna.

Motsättningen stad/land är enbart skapade av dem som har att vinna på denna uppdelning. Låt oss inte acceptera detta. Vi är alla svenskar.

Stadan; sa:

Motsättningen stad/land är enbart skapade av dem som har att vinna på denna uppdelning. Låt oss inte acceptera detta. Vi är alla svenskar.

Klicka för att se resterande...

Håller nog inte med i detta fall. Motsättningarna är reella och består i att de som bor bland rovdjur inte vill ha dem där, medan de som inte bor bland rovdjur, i större utsträckning, vill ha dem kvar.

Det kan sedan diskuteras om rovdjurs-skräcken är motiverad och huruvida man egentligen oroar sig för barnens säkerhet på väg till skolan eller om det egentligen handlar om en konkurrent till det vilt man vant sig att hämta hem som en ekonomisk resurs från skogarna runt knuten. Rovdjursvurmaren ej hemmahörande i glesbygd tenderar se problemet på ett något annat sätt. Rovdjuret betraktas som en resurs i det att det tillför en upplevelse av vildmark de gånger områdena besöks, en upplevelse denne är villig att betala för.

Vi har att göra med enkla ekonomiska konflikter, vilka med fördel löses av det politiska systemet. Som det ser ut i Sverige har, tack och lov, miljö- och naturrörelsen en starkare ställning än i exempelvis Norge, vilket föranlett ett mer rikt rovdjursliv i Sverige. Starka krafter står emellertid emot. t.ex samer och jägarförbundet.

Heja naturnissarna!

tjonsson; sa:

Motsättningarna är reella och består i att de som bor bland rovdjur inte vill ha dem där, medan de som inte bor bland rovdjur, i större utsträckning, vill ha dem kvar.

Klicka för att se resterande...

Nej. Det är ju rovdjursmotståndarna (ofta jägare, men självklart inte alla jägare) både i stad och på landsbygd som vinner på att denna skenmotsättning underblåses. De glesbygdsbor som inte är rovdjursmotståndare vill/vågar inte uttala detta för att det kan leda till lokala konfliker som är mycket jobbigare än vad den skulle bli en större ort.

De är långt ifrån alla som bor bland rovdjur som inte vill ha dem där. Men deras budskap har inget nyhetsvärde!

Ett analogt exempel som visar hur bisarrt detta resonemang är: Stockholmare vill gärna ha mer resurser till polisen i länet. Skulle vi utesluta landsbygdsbor från den nationella diskussionen om medelstilldelning till polisen????? Det blir ju helt vansinnigt. Självklart får alla svenskar ha åsikter om stadsutvecklingen. Och landsbygdsutvecklingen.

Därför ska vi inte acceptera denna uppdelning.

Bra inlägg allihop!

Det är naturligtvis helt riktigt att glesbygden får leva med en rovdjurspolitik som bestäms på demokratiskt sätt för hela landet. Det är ett problem med demokratin i sig – vilka får vara med och bestämma. Jämför med vägbyggande i städerna – nog sjutton blir det protester från de som ligger närmast den nya vägen medan de som bor på en närliggande gata tycker det är utmärkt (flyttar vägen till den närliggande gatan så byter folk plötsligt åsikt). Vilka ska i det fallet få vara med och bestämma (gata A eller B – eller A+B)?

Jag tror visst det spelar stor roll var man har sina rötter, men också var man bor, vilka intressen man har och inte minst vilken inställning man har i grunden (jaktbyte/gossiga djur). Toleransen mot saker som påverkar en själv är nog en viktig punkt – skall det störande bort (vare sig det är rovdjur, vägar, grannar eller annat) för man inte kan göra precis som förr eller väljer man att anpassa sig till något som bara är (inte uppleva det som värst störande)?

Vore det enkla ekonomiska konflikter tror jag det hade varit löst för länge sedan – det är knappast mycket extra per stadsbo det skulle kosta att ha ett synnerligen generöst kompensationssystem. Min personliga åsikt är att det ligger på ett känslomässigt plan (eller grundläggande inställningar). Och därmed blir svårlöst.

Frågan är om tv-programmet, som hävdade att en stor del av problemet faktiskt ligger i att glesbygden tycker stockholmarna bestämmer för mycket, hade en del av svaret?