Varför denna oro...?

Raskesven sa:

Jag lägger som princip alltid upp mina vandringar så jag färdas genom relativt otillgängliga områden. Håller ofta långt under några 3 km/timmen genom exempelvis blockterräng, som jag får jobba för att ta mig igenom. Varför? För att belöningen när jag väl funnit ett smultronställe i moraset och slagit mig ner där blir desto större, och sannolikheten är obefintlig att andra människor ska komma strövande.

Något väldigt lätt uppnått uppskattas sällan lika mycket som något man fått jobba för. Vill man bli fin får man lida pin Men är det "macho"? Macho har för mig klangen av en skrävlande typ som anstränger sig att verka väldigt manlig, men som bara är ett skrävel. Det är mina associationer runt uttrycket.

Raskesven

Klicka för att se resterande...

Raskesven, din inställning till friluftsliv är inte heller vad jag skulle kalla macho. Macho blir det lätt när man börjar spela på och övervärdera ideal som traditionellt tillskrivits den manliga könsrollen som t ex styrka och mod och implicit eller explicit framhäver just sådana ideal som manliga.

Detta kan vara en varning för alla män som anser macho vara något ideal. Djingis Kahn's arvtagare går kurs för att lära sig leva med kvinnor och familj. "– Ungkarlar lever som kungar men dör som hundar" SvD - Mongoliets män i bakvattnet

Att vistas ute i skog och fjäll har lärt mig en känsla av ödmjukhet, en stilla undran om jag får ta mig fram genom denna skog, upp på fjället eller om något kommer som visar mig en annan väg. Jag håller mig inte längre till färdplaner eftersom jag låter naturen och vägvisare styra min vandring, det finns inget att bevisa längre, inget att kämpa för eller emot ... bara följa med. Men jag har försökt nå MINA mål och det tar lång tid att lära sig att målet bara är just var jag befinner mig. Alldeles för ofta är det framför datorn .... måste jag skaffa mig bil för att komma ut i skogen ??

Min erfarenhet generellt sätt är att man ställer frågor för att få bekräftelse på sina egna idéer. Gällande forum så är det ju en bra grej för man slipper skämmas som man gör när man frågar den där erfarna killen i butiken.

tassemark sa:

Ska bli intressant hur det blir med Nordkalotten 365, ett norskt tv-program om ett års färder norr om polcirkeln i Norge, Sverige och Finland, av och med Lars Monsen.

För de som har hängt med turdagboken på http://nrk.no/monsen/ verkar det lovande. Hoppas det kommer till Sverige eller så får man hänga med på NRKs utmärkta nättv (för den med tillräcklig bandbredd)

(Att sen några norrmän upphöjer honom till machokarl är en annan sak, i hans böcker är det mycket grupppsykologi och delning av ansvar inom turgruppen, liksom betoning på säkerhetstänkande)

Klicka för att se resterande...

Jo, jag uppskattar också Monsen, och länken jag la in tidigare var väl mer på skämt. Dock tycker jag nog också att han är en del i 'expeditioniferingen' av dagens friluftsliv - det han gör ligger ju ganska långt från en opretentiös femdagarstur på kungsleden eller jämtlandstriangeln där jag gladeligen kan rekommendera de flesta att ge sig ut utan att köpa en massa specialutrustning.
Andra exempel på detta är de program man kunnat se på SVT det senaste året om exempelvis bestigning av Kebnekaise, där deltagarna 'hamnar' på Tuolpas kraterkam och idkar höghöjdstältning för att nå sydtoppen! Här på utsidan tycker jag nog dock att nivån är ganska balanserad med enstaka utstick åt olika håll vad gäller överdriven eller underdriven säkerhet.

/Pär

nermander sa:

Om "sunt förnuft" fungerade skulle folk ha mössa på vintern....

Klicka för att se resterande...

Nja det är ju inte alla som har något att skydda...
//J

majjen sa:

Jo G, och det VET du ju.

Klicka för att se resterande...

klippen sa:

Det är nog nödvändigt för åtminstone mitt välbefinnande det är, för mig, inte eventuellt ökade risker som driver mig. Det är känslan och sökandet att än en gång få exakt samma känsla av allts sammanhang som jag en gång fick när jag väcktes av storlomens rop en morgon när jag sov lutad mot en tall på hällorna vid Storselsforsens södra strand. Och jag vet att den känslan kan komma när som helst igen men bara ute i markerna, kanske när jag från kajaken ser en havsörn över Valloxen. Eller när jag ser Helags växa fram bakom Storådörrfjället för vart steg jag tar. Kanske efter att ha ränt Storsnasen på telisar. Eller när jag i Gesunden fångat många präktiga abborrar. Kanske när jag i tältet ligger och lyssnar på smålommar som kacklande flyger från fiskevattnet till häckningsloken.

Klicka för att se resterande...

Jo men samma här. Jag skulle inte må bra utan de upplevelserna. Jag skulle för den delen inte må bra utan musik, god mat och bra böcker. För att inte tala om sådana saker som vänskap och kärlek.

Men det är ju inte LIVSNÖDVÄNDIGT. Om man hårdrar det så skulle en sur typ kunna ifrågasätta "nyttan" med allt detta. I synnerhet om det innebär risker.

Är det ett problem? Nä inte så länge det bara rör mig själv. Men (och det är detta "men" som dyker upp i bakgrunden gång på gång) när någon annan förväntas ha fjäll- eller sjöräddning till hands så är det inte längre bara en fråga för mig själv.
Och för min personliga del så känner jag alltid ett visst ansvar för någon som frågat mig till råds. Därför är jag försiktigare å andras vägnar än jag skulle vara själv.


Ja ja det har blev ett långt resonemang. I verkligeheten är det ju enkelt. Låt oss leva så vi mår bra, utan att förstöra för andra. Låt oss dela med oss av egna erfarenheter, men komma ihåg att andra kanske itne är ute efter samma saker som vi.

majjen sa:

Lite handlar det om att "ha gjort det" också, eller...?

Klicka för att se resterande...

Självklart!

Machomän tar kalkylerade risker.

I diskussion blir världen svartvit men det man bråkar om är precis gråskalan.

Öhrnell;323802 sa:

Det är så otroligt politiskt inkorrekt att inte vara överbeskyddande att det är skrämmande.

Klicka för att se resterande...

Jag tycker att det varierar. I min bekantskapskrets finns det båda sorterna. Vi försöker själva odla en förnuftsbaserad inställning till uppfödande av barn och foster, och det är inget som folk rynkar på näsan åt. Det är till exempel onyttigare att låta bli att äta fisk än att äta fel fisk, så vi (= den gravida hustrun) äter fisk. Och ost. Men vi undviker Mums-mums...
Likadant anser jag att det är bättre att låta sonen (1,5 år) springa ut i havet och vurpa så att han dyker under vattnet än att hålla honom borta från alla vattendrag, eller ständigt hålla i honom så att han går genom livet med händerna över huvudet. Och inte helt oväntat är han en baddare på att bada och kommer antagligen att lära sig simma fem år tidigare än jag gjorde det*. Förtroende ger självförtroende.
"Har man en gång vält en Billyhylla med Nationalencyklopedin över sig så tar man det nog lugnare sen"

*En typisk "ge sina barn det man själv missade"-grej alltså... men det är kanske en annan sjukdom.

brigas sa:

jag tränade hårt,sprang,vindsurfade,gick upp på Keb,drack vodka och blev påverkad,drack martini,öl.,provrökte cigarrill,åkte slalom,åkte längd till två dar innan,badade i badhus.
Grabben som föddes måste betecknas som ett normalt friskt barn ändå.

Klicka för att se resterande...

Nu gör du missen att blanda ihop statistik med individer.
Statistiskt sett är det ju väldigt dumt att röka och supa när man är gravid. Men det hindrar ju inte att det finns miljoner med barn som har blivit friska ändå. Och barn som har blivit skadade trots skötsamma föräldrar.


Macho-diskussionen:

millimeter sa:

Machomän tar kalkylerade risker.
I diskussion blir världen svartvit men det man bråkar om är precis gråskalan.

Klicka för att se resterande...

Precis. Och jag tycker som vanligt att det är helt meningslöst att prata manligt och kvinnligt som svartvita begrepp när även det är solklara gråskalor. Alla vettiga människor som vill uträtta saker tar kalkylerade risker. Det som gör en man till en bra man är oftast samma egenskaper som gör en kvinna till en bra kvinna. Bra människor, helt enkelt.
Macho och manlighet är oftast begrepp som osäkra män och arga kvinnor använder för att själv lägga beslag på, eller tillskriva andra, vissa egenskaper. Helt meningslöst och helt förödande för en kreativ diskussion.

paerl sa:

Jo, jag uppskattar också Monsen, och länken jag la in tidigare var väl mer på skämt. Dock tycker jag nog också att han är en del i 'expeditioniferingen' av dagens friluftsliv - det han gör ligger ju ganska långt från en opretentiös femdagarstur på kungsleden eller jämtlandstriangeln där jag gladeligen kan rekommendera de flesta att ge sig ut utan att köpa en massa specialutrustning.
Andra exempel på detta är de program man kunnat se på SVT det senaste året om exempelvis bestigning av Kebnekaise, där deltagarna 'hamnar' på Tuolpas kraterkam och idkar höghöjdstältning för att nå sydtoppen! Här på utsidan tycker jag nog dock att nivån är ganska balanserad med enstaka utstick åt olika håll vad gäller överdriven eller underdriven säkerhet.

/Pär

Klicka för att se resterande...

Jo jag förstod att det var ett skämt.

Generellt tycker jag inte det är fel med exponifiering av spektakulärt vildmarksliv, om det lockar folk att gå ut i markerna, på monsen-forumet verkar det som det är många som har upptäckt vildmarken runt "kroken", (femundsmarka och nordmarka är ju rätt närbeläget för oslobor och så vidare).

För den som gillar lite spektakulär vildmarksunderhållning rekomenderas det norska programmet 71 grader nord, http://www.tvnorge.no/programportaler/71_grader_nord/ , en äventyrsdokusåpa genom Norge på längden.

Lite lagom "macho"

Ooops !

Nu blev diskussionen lite spretig. Har säkert bidragit till detta genom dunkla funderingar...

Visst ska man fråga och varför inte på nätet? Det är säkert klokt. Inga problem med det. Men det finns en tendens att svaren, förutom säkerligen tekniskt korrekta, även förmedlar ett överdrivet allvar kring frågeställningar som jag personligen kan tycka egentligen är närmast bagatellartade.

Då kanske det bästa svaret, eller i alla fall en viktig del av svaret, vara att det nog inte är så mycket att bekymra sig över. Men det ser man rätt sällan...

Det kan ju ibland bli ganska drivna diskussioner kring vävars vattenpelare, GPS-mysterier och stighudskvaliteter (för att inte tala om den tilltagande gramporren). Personligen tycker jag att mycket av det där kan vara underhållande men när trådens upphovsman inleder med att deklarera sin okunskap och brist på erfarenhet, kan man ana att de tekniskt korrekta svaren nog är rätt avskräckanden.

Och jag vidhåller: den erfarenhet man skulle göra av en tur i shorts och jeansjacka med en stabil ICA-kasse över axeln är karaktärsdanande inom sporten . Och risken för att omkomma eller skada sig allvarligt är hanterbar och är inget skäl att avstå.

Då utgår jag givetvis från att ytterst få med nämnda utrustning försedda, skulle ge sig på att löpa tvärs glaciärer.

Så ge er iväg, bara. Det går säkert bra.

Lissas sa:

Och jag vidhåller: den erfarenhet man skulle göra av en tur i shorts och jeansjacka med en stabil ICA-kasse över axeln är karaktärsdanande inom sporten . Och risken för att omkomma eller skada sig allvarligt är hanterbar och är inget skäl att avstå.

Då utgår jag givetvis från att ytterst få med nämnda utrustning försedda, skulle ge sig på att löpa tvärs glaciärer.

Så ge er iväg, bara. Det går säkert bra.

Klicka för att se resterande...

Skulle nog tveka med att ge sådana råd, vem vill ha ett liv på sin händer?
Har hänt flera gånger att fjällräddning har fått hämta dåligt utrustade turister som hamnat i halvrisigt väder (för normalt utrustade), tycker fortfarande att fjällsäkerhetsrådets utrustningslistor och tips bör vara idealet, har man råd att åka till fjällen har man råd med regnkläder.

Sedan kan man ju definiera "en tur" olika, en stugtur förutsätter mindre packning, en tiodagars tur i Sarek t ex ska det mycket till att man klarar sig på en ica-kasse och jeansjacka med shorts.

Hur många nybörjare har tänkt sig inleda med en 10-dagars i Sarek...?

Upp med en hand.