Bispberg

Ted, helt rätt, det är aldrig läge för "radhusanarkism" om vi vill skapa förtroende. Vi måste antagligen acceptera vissa inskränkningar ibland, men då vill jag att de förbud för klättring som införs ska göra det på basis av äkta naturskydd, inte tyckande, åsikter och estetiska överväganden som t.ex. att "borrbultar är fult". Åsikter går inte att belägga objektivt, och det finna ingenting som säger att en åsikt är mer rätt än en annan, men så är inte fallet med t.ex. närvaron av rödlistade lavar.
I fallet med Bispberg förekom dock under utredningen så mycket subjektivitet att det är omöjligt för mig att tro, att beslutet om klätterförbud är grundat enbart i omsorg om naturen. Där förekom exempelvis "sakkunniga" utlåtanden från åtskilliga personer som aldrig varit i Bispberg, men som ändå uttalade sig tvärsäkert om klättringens negativa inverkan på naturen där. Sådana uttalanden kom t.ex. från Artdatabanken i Uppsala och från Världsnaturfonden. WWF kan glömma bidrag från mig efter det. Det fanns andra experter som uttalade sig mer nyanserat, t.ex. Göran Thor, en moss- och lavexpert, men i de fall dessa utlåtanden skickades in från Klätterförbundet tycktes de väga lätt i jämförelse med de mer kategoriska varianterna.
Vid tiden för klätterförbudets införande i Bispberg hade där klättrats i nästan 30 år, och tämligen intensivt den senaste 10-15-årsperioden. Det faktum att där då fortfarande fanns skyddsvärda växter (och de enda namngivna sådana fanns alltså nedanför berget där det fortfarande är fritt att röra sig - detta trots att en inventering av lavfloran på berget genomförts med assistans från klättrare) kan man ju tycka skvallrar om att klättringen inte kan ha haft en speciellt negativ inverkan på växtligheten.
Själv saknar jag klättringen i Bispberg något helt otroligt. För er som aldrig klättrat där kan jag citera professorn i juridik, Torgny Håstad, som i ett inlägg till länsstyrelsen skrev att "ett klätterförbud i Bispberg skulle slå lika hårt mot svensk klättring som ett skridskoförbud på Mälaren och i Stockholms skärgård skulle slå mot svensk långfärdsskridskoåkning".
Kanske en lätt överdrift, men det säger ändå rätt mycket om vad vi förlorat, åtminstone när det gäller lätta och medelsvåra flerreplängdsturer, dvs grad 3-5. Var utanför fjällvärlden i Sverige hittar vi sådana förutom i Bispberg? Rösås och Stugun, men inte på så värst många andra ställen, i varje fall inte med samma exponering och ihållandegrad, och i vart fall inte i mellansverige. Tragiskt.

Var på accessmötet i Gbg

Jag tror de nämnde att det varit "anarki-klättrare" på Bispberg som fått böta fem-siffriga belopp. Uppenbarligen är det någon som ringer om de ser klättrare.

Så det är ett dyrt nöje att klättra där, även om du inte vill stötta den lokala klubbens arbete eller underlätta för accessarbetet i övriga Riket.

Jag håller helt med Per om att klätterförbudet i Bispberg är fattat på mycket lösa grunder och att naturskyddet är ett svepskäl för helt andra konlflikter. Detta spelar ingen roll längre eftersom vi har lämnat Bispberg bakom oss som sagt.

I nuläget bör vi vara mycket mer oroliga för Hykieberget där naturreservatet med största sannolikhet kommer utökas inom några år. Detta innebär att även de väggar som idag ligger utanför reservatet riskerar att beläggas med klätterförbud, när detta inträffar vill vi vara i så bra förhandlingsposition som möjligt.

Och beträffande det som Duracellkaninen skrev om tjuvklättrarna på Bispberg så fick de böta 12 000 per skalle för detta. Vid en tjuvklättring några år tidigare stod det en polishelikopter och hoovra ovanför väggen samt en kommitté bybor nedanför. Den lilla byn Klacken ligger precis nedanför berget och de ser och hör allt som händer på berget. För ett antal år sedan hade till och med fågelklubben en bemannad "vaktkur" nedanför berget för att hålla koll på falkarna. Under häckningsperiod har halva berget varit avspärrat med polisband vissa år.

Bemannad vaktkur och polis med helikopter ni hör ju själva hur sjukt det later. Klart man ska bryta mot lagen om man finner det moraliskt riktigt. Har inte polisen viktigare saker att syssla med? Nu far jag lust att aka 300 mil bara for att retas med bonden.

Visst är det görsjukt

Problemet är att det är klättrarna som tappar tillstånd att klättra och får betala böter. Och det beror på att vi inte följer lagen - inte på att sjuklingarna gör som de gör.

Vi måste ta ansvar för att vi gör rätt. Sjuklingarna är en förklaring, men ingen ursäkt för ett beslut att bryta förbudet mot klättring.

Åk gärna dit, följ alla regler noga och dokumentera om sjuklingarna sätter upp skyltar med tillträde förbjudet. Kolla med Dalarnas Klätterklubb så kan de kolla med myndigheterna om de verkligen har tillstånd till det....

PC har en viktig poäng i att beslutet verkar fattat i godtycke det gör det än rimligare att lata individen bestämma om han eller hon vill lyda lagen. Problematiken ligger i att det som en person anser vara rätt för sig kan skada andra individers tillträde till andra berg.

Just i fallet Bisberg sa tycker jag att det ar för bra för att lämna bakom sig. Det kan aldrig vara rätt att lata sig besegras av mydigheter som sysslar med övergrepp. Jag har inte klattrat i Sverige pa 14 ar men det känns som att det är länstyrelsen som bestammer och inte klättrarna. Om man nu försökt uppträda civilicerat i Bisberg utan att det ger nagot tycker jag att man ska prova en ny strategi. Mass invation av klättrare. Vad ska dom gora?

Känns som om det skulle sitta fint med ett "uppdrag granskning" om naturreservat och särintressen...

Konsten är bara att få det vinklat på rätt sätt

Jag håller inte med om att man ska prova civil olydnand och se vad som händer i Bispberg.

Dock är det så att det mesta inom förhandlingsteknik handlar om att ge och ta.

Om t ex SKF uteslutande ger i form av att vara tillmötesgående, och genom att utveckla en ansvarsfull accesspolicy - uteslutande i det avseendet att man gör det även när man går på pumpen så är det sannolikt inte en effektiv metod, utan direkt fel.
Man måste alltid reagera, förhandling är interaktivt, och när motparten kör över en MÅSTE man straffa. (Jag skulle gå så långt som att påstå att det är vetenskapligt bevisat - även om jag inte på rak arm kan ange referenser.)
Ett problem är förstås att man inte har med samma motpart att göra från fall till fall, varför det kan få negativa konsekvenser i andra fall än de som är uppe på bordet om man låter vissa ärenden haverera. Dessutom är det ju viss risk att vissa förlopp är tämligen irreversibla - varför det hela tiden är ett högt spel. Det är det dock oavsett vilken strategi man använder. Att förhandla med myndigheter är dessutom att förhandla i ett ganska jobbigt underläge.

Fast den dagen all klättring är förbjuden har man ju en "bra" situation - då kan man strunta i alla restriktioner utan risk att förlora nåt annat än de påföljder som sker i de fall man ertappas. Fast man får ju hoppas att vi inte någonsin hamnar i den situationen...

Exakt , det är upp till dig om du vill betala böterna. Problemet är att det förstör för övriga klätter-Sverige.

Det ÄR Länsstyrelsen som bestämmer INTE klättrarna. Om jag har förstått dem som jobbat med det här fallet rätt, så är ett av skälen till att det gick som det gick att klättrarna inte i tid förstod allvaret i detta. När man väl började agera professionellt var det i praktiken för sent.

Den nya strategin är att respektera beslutet, agera professionellt och visa att man är en seriös motpart. Det kan öppna för en diskussion om sakskäl om ett antal år.

Vad gör de om klättrarna massinvarderar? Brukar kallas att statuera exempel.

Det kommer säkert att innebära att Dalarnas Klätterklubb utesluts ur samrådsprocessen beträffande alla berg i Dalarna som är uppe för diskussion (Anders Wester, access@klatterforbundet.se, har vilka det gäller) för lång tid framöver. Alltså klätterförbud på ett flertal berg. De som önskar införa en policy om förbud mot ALL klättring i Dalarna kommer att ha den bästa ursäkten de kan få, så det är en trolig konsekvens.

Naturvårdsverket kommer antagligen att skärpa sina rekommendationer om klättring i hela Sverige. Samtliga klubbar i Sverige kommer att få problem, då myndigheterna kommer att fråga varför de skall tro att klättrarna kommer att agera bättre än i Dalarna.

Myndigheterna kan sällan göra alla lyckliga med sina beslut. Deras övertygelse är att om alla som inte får sin vilja igenom gör som de vill så havererar samhället. Därför kommer de att stävja ett sådant beteende. Oavsett om det är rätt eller fel, så är det så de kommer att agera.

Om jag förstod saken rätt så var förhållandet med markägaren till en början alldeles utmärkt. Han välkomnade klättrarna och anlade till och med en tältplats för att underlätta. Sedan skar det sig med arvvingarna. Vi var där för att klättra, innan det hade blivit förbjudet, och möttes av en mycket märklig scen. När man gick genom byn kändes det som att vara i tredje världen, skällande hundar, människorna som verkade konstiga, och anvisade oss fel väg till berget när vi frågade efter vägen.

Under dagen kom det upp en dam som presenterade sig som markägaren och talade om för oss att klättring var förbjuden. Vi var artiga och förbindliga och hon talade då oförblommerat om för oss att man drev att det skulle bli ett naturreservat för att man skulle bli av med klättrarna. Dessa uppfattade hon som extremt otrevliga. Några klättrare hade bett henne dra dit pepparn växer och ställt sig och pinkat med vekarna ute i hennes åsyn. De satt, fick vi också veta, med kikare och kollade efter klättrare.

Det är ingen som helst tvekan om att det är ett groteskt missbruk av naturskyddslagstiftningen som skett i Bispberg. Det är påfallande tredjevärldenmässigt och det talar starkt för att man borde göra om lagstiftningen så att den inte kan missbrukas av särintressen. Reservatsbeslut borde kunna överklagas och bli prövade på en högre nivå, när de försöker inskränka tillträdet.

Det är uppenbart att man inte längre kan göra något lokalt, utom möjligen förse byborna i Klacken med terapi de framstod som alldeles uppenbart sjuka, däremot skulle SKF mycket väl kunna uppvakta regering och riksdag i ärendet och begära ändringar i lagen så att det inte går att missbruka naturskyddet såsom skett i Bispberg. Att så sker kan närmast betecknas som ett allmänt rättssäkerhetsintresse.

Hmm, man kan ju börja med att sprida "vår" version...

Se den (ännu) röda länken

Wikipedia: Bispbergs klack

Självklart sakligt och utan personangrepp, så artikeln får vara kvar.