Jag är skeptisk till varg för att den till stor del inskränker möjligheten att jaga med löshund. Detta är en annan och mycket värre inskränkning för mig, min familj och hela den delen av sveriges befolkning som tycker om att vistas ute i naturen. I dessa banor har jag inte tänkt tidigare. Vad medför den tänkta "vargkorridoren" som finsk/ryska vargar fritt skall använda genom sverige för att förbättra genpolen. Om nu dessa vargar till två tredjedelar bär på bandmask som vetrinären Hans boström skriver blir problemet gigantiskt !!
Dvärgbandmasken större än vargen!?
Tankar av Gunnar Glöersen
"En lyckad lockmorgon Foto: Gunnar Glöersen"
De senaste veckornas morgnar och kvällar har jag ägnat åt rävjakt. Inte primärt för att samla in rävar till SVA utan för att lockjakt på räv är förbaskat roligt. Dessutom är det en jaktform som gör att jag inte behöver sitta stilla på samma pass i flera timmar. Stillasittande får jag nog av på jobbet. De rävar jag fällt har jag givetvis, precis som så många andra, skickat till SVA för att analysera om de har dvärgbandmask. SVA har nu fått in över 3000 rävar på 6 veckor! Ingen annan organisation kan genomföra samma sak som Svenska Jägareförbundet gjort på så kort tid.
Rävens dvärgbandmask kan bli ett enormt problem om den får fäste i Sverige. Vårt traditionella sätt att bruka naturen försvåras och det självklara, att stoppa blåbär direkt i munnen under skogspromenaden eller bockjakten blir ett minne blott. Jag menar att det är självklart att jakttiden på räv omedelbart borde färlängas, åtminstone i det område där masken hittats.
Som så många andra viktiga frågor kring viltförvaltning försöker vissa göra rävens dvärgbandmask till en fråga om vargens vara eller inte vara. Vargkramare raljerar över oron för dvärgbandmask och förringar problemet, enbart för att de är rädda att frågan skall få återverkningar på acceptansen för varg. Nollvisionärerna gör tvärt om. De använder masken till att motivera utrotning av vargen i Sverige.
Frågan om dvärgbandmasken är alltför viktig för att bli en fråga om för eller emot varg. Sverige kan vara fritt från både vargens och rävens dvärgbandmask även om det finns varg.
Däremot bör samhället ta frågan om vargens dvärgbandmask på större allvar än idag. Inte heller den masken behöver innebära utrotning av varg. Men om vi däremot får in vargens dvärgbandmask till Sverige finns bara ett sätt att bli av med den, nämligen utrotning av varg. Det är något som alla som propagerar för en stor sammanhängande vargstam österut borde fundera över. När vi träffade Carlgren för en tid sedan lovade han att låta genomlysa mask frågan. Tyvärr verkar ”EU spöket” ha fått honom att avstå.
Om vi vill ha ett dvärgbandmaskfritt Sverige med varg kan inte okontrollerad naturlig invandring tillåtas. Det är annars bara en tidsfråga innan vargens dvärgbandmask också finns här. Hur allmänhetens acceptans för varg skulle påverkas om de vet att smultronen på ett strå och munnen full med blåbär inte längre är en del av naturupplevelsen kan man fundera över. Domen mot dem som valt att inte stoppa masken kan bli hård. Som en representant för Jordbruksverket sa, ”det kan vara en liten risk, men med enorma konsekvenser.”
Det är skillnad på vargens och rävens dvärgbandmask. Båda är aktuella just nu. Låt inte debatten om maskarna tas över av nollvisionärer och vargkramare! De är just nu ett hot mot vårt sätt att nyttja naturen. Extremisterna borde ställas i skamvrån för evigt.
Hans Boström har verkat som distriksveterinär i Örebro län i över 30 år. Han är pensionerad men har ännu uppdraget som ansvarig för alla märkningar av vargar i Sverige. Han fick uppdraget under 2010 års säsong, då den ordinarie veterinären fick förhinder. Hans Boström har i ett officiellt brev till flera olika myndigheter uppmärksammat att det inte finns någon undersökning om huruvida de svenska vargarna är bärare av bandmask.
Så här lyder hans brev:
Undertecknad, ansvarig veterinär för vargmärkningen i Sverige i år, vill med detta brev göra er uppmärksam på det förhållandet, att vi inte har en aning om huruvida vargstammen är nedsmittad med vargens bandmask. Det har över huvud taget inte gjorts något seriöst försök att fastställa om vargarna är fria från denna parasit sedan vargarna började vandra in i Sverige för 30 år sedan.
SVA som har ansvaret för detta, har endast utfört enstaka undersökningar under de decennier som gått. Min absoluta övertygelse är att man borde ha haft stenkoll på detta från det den första vargen vandrade in.
Drabbar människan
Bandmasken, Echinococcus Granulosus orsakar en sjukdom som drabbar även människan om man får i sig äggen från en nedsmittad natur till exempel via bär eller svamp. Sjukdomen är inte bara anmälningspliktig utan också kopplad till en smittspårningsskyldighet.
Naturen blir smittad från vargarnas avföring. Äggen, som finns på vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas cystor, som långsamt utvecklas under kanske tio år eller mer.
Cystorna kan sätta sig i alla organ, men främst i lever och lungor. Råkar de hamna i till exempel hjärnan, kan de orsaka människans död. När vargarna sedan äter upp älgen med cystorna bildas vuxna maskar i vargen. Cirkeln är sluten.
Inga skyddskläder
I Sverige har vargforskarna och fältpersonalen som hanterat vargarna förmodligen varit övertygade om att vargarna inte var bärare av parasiten. Troligen har Naturvårdsverket och kanske även riksdagsmännen fått den uppfattningen från SVA. Därför har de som hanterat vargarna har gjort detta utan att använda skyddskläder.
Detta även när man hanterade till exempel den hanvarg som för ett par år sedan vandrade in från Ryssland/Finland. Samtidigt vet vi, att av de vargar som undersökts på den finska sidan, har nästan samtliga varit bärare av parasiten. På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor.
Handskar och overall
Jag kommer framöver att själv använda handskar och overall vid hanteringen av vargar. Likaså kommer jag att tvätta mig grundligt efter avslutat arbete. Sex månader efter årets märkningar kommer jag att låta göra en serologisk undersökning av mitt blod. Denna kommer jag sedan att upprepa en gång årligen i några
år. Jag har rekommenderat samtliga tjänstemän som hanterat vargar genom åren, att genomgå motsvarande undersökning.
Jag har också meddelat Naturvårdsverket att jag har för avsikt att avmaska alla vargar i Galvenreviret
vid eventuella märkningar, fram tills det är klarlagt huruvida vi har smittan. Tyvärr är en enstaka avmaskning inte hundraprocentigt effektiv. Men jag vill i alla fall ha gott samvete och veta att jag gjort allt vad jag kan för att minimera risken för nedsmittning av svensk natur.
Avråda från svampplockning
Jag anser också, att man bör avråda från bärplockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där. Det är sant att man genom upphettning kan avdöda alla parasitägg, men svampen och bären ska ju plockas först.
Alla hundägare i vargreviren bör absolut avmaska sina hundar, om dessa har utfodrats med rått kött eller slaktrester.
Anmält till myndigheter
Jag har den 24 februari anmält situationen till Naturvårdsverket, Smittskyddsenheten och Jordbruksverket. På SVA pågår nu en undersökning av de vargar som skjutits under årets början. Även om denna undersökning inte hittar några parasitägg så anser jag inte att det räcker. Så var till exempel vargarna i Galven, där den ryske vargen finns, fredade under jakten, så ingen varg därifrån finns med i undersökningen.
Det krävs en ordentlig kartläggning av läget i alla vargrevir.
Går inte att undvika
SVA tycks anse att bara för att vi inte har hittat cystor på älgar så finns inte parasiten. Här vill jag peka på två saker. För det första tas i princip inga organ från älgar tillvara för undersökning. De blir kvar i skogen där de skjutits. För det andra hittade man i Finland den första nedsmittade älgen 2001 och i dag, nio år senare, är älgstammen på sina håll helt nedsmittad.
Vi är nu i ett läge, där vi planerar för att flytta in vargar från öst. Då en enstaka behandling inte är tillräcklig, eftersom inget preparat tar död på äggen, måste vargarna i åtminstone någon vecka förvaras, tills de är skapligt fria. Helt fria kan vi nog aldrig få dem.
På sikt går det nog inte att undvika att vi får in denna parasit men vi måste dock göra allt vad vi kan för att fördröja den dag då våra älgar blir lika nedsmittade som i Finland.
Hans Boström
Ansvarig veterinär vid årets vargmärkning i Sverige (2010).
Tillbaka upp
Dvärgbandmasken större än vargen!?
Tankar av Gunnar Glöersen
"En lyckad lockmorgon Foto: Gunnar Glöersen"
De senaste veckornas morgnar och kvällar har jag ägnat åt rävjakt. Inte primärt för att samla in rävar till SVA utan för att lockjakt på räv är förbaskat roligt. Dessutom är det en jaktform som gör att jag inte behöver sitta stilla på samma pass i flera timmar. Stillasittande får jag nog av på jobbet. De rävar jag fällt har jag givetvis, precis som så många andra, skickat till SVA för att analysera om de har dvärgbandmask. SVA har nu fått in över 3000 rävar på 6 veckor! Ingen annan organisation kan genomföra samma sak som Svenska Jägareförbundet gjort på så kort tid.
Rävens dvärgbandmask kan bli ett enormt problem om den får fäste i Sverige. Vårt traditionella sätt att bruka naturen försvåras och det självklara, att stoppa blåbär direkt i munnen under skogspromenaden eller bockjakten blir ett minne blott. Jag menar att det är självklart att jakttiden på räv omedelbart borde färlängas, åtminstone i det område där masken hittats.
Som så många andra viktiga frågor kring viltförvaltning försöker vissa göra rävens dvärgbandmask till en fråga om vargens vara eller inte vara. Vargkramare raljerar över oron för dvärgbandmask och förringar problemet, enbart för att de är rädda att frågan skall få återverkningar på acceptansen för varg. Nollvisionärerna gör tvärt om. De använder masken till att motivera utrotning av vargen i Sverige.
Frågan om dvärgbandmasken är alltför viktig för att bli en fråga om för eller emot varg. Sverige kan vara fritt från både vargens och rävens dvärgbandmask även om det finns varg.
Däremot bör samhället ta frågan om vargens dvärgbandmask på större allvar än idag. Inte heller den masken behöver innebära utrotning av varg. Men om vi däremot får in vargens dvärgbandmask till Sverige finns bara ett sätt att bli av med den, nämligen utrotning av varg. Det är något som alla som propagerar för en stor sammanhängande vargstam österut borde fundera över. När vi träffade Carlgren för en tid sedan lovade han att låta genomlysa mask frågan. Tyvärr verkar ”EU spöket” ha fått honom att avstå.
Om vi vill ha ett dvärgbandmaskfritt Sverige med varg kan inte okontrollerad naturlig invandring tillåtas. Det är annars bara en tidsfråga innan vargens dvärgbandmask också finns här. Hur allmänhetens acceptans för varg skulle påverkas om de vet att smultronen på ett strå och munnen full med blåbär inte längre är en del av naturupplevelsen kan man fundera över. Domen mot dem som valt att inte stoppa masken kan bli hård. Som en representant för Jordbruksverket sa, ”det kan vara en liten risk, men med enorma konsekvenser.”
Det är skillnad på vargens och rävens dvärgbandmask. Båda är aktuella just nu. Låt inte debatten om maskarna tas över av nollvisionärer och vargkramare! De är just nu ett hot mot vårt sätt att nyttja naturen. Extremisterna borde ställas i skamvrån för evigt.
Hans Boström har verkat som distriksveterinär i Örebro län i över 30 år. Han är pensionerad men har ännu uppdraget som ansvarig för alla märkningar av vargar i Sverige. Han fick uppdraget under 2010 års säsong, då den ordinarie veterinären fick förhinder. Hans Boström har i ett officiellt brev till flera olika myndigheter uppmärksammat att det inte finns någon undersökning om huruvida de svenska vargarna är bärare av bandmask.
Så här lyder hans brev:
Undertecknad, ansvarig veterinär för vargmärkningen i Sverige i år, vill med detta brev göra er uppmärksam på det förhållandet, att vi inte har en aning om huruvida vargstammen är nedsmittad med vargens bandmask. Det har över huvud taget inte gjorts något seriöst försök att fastställa om vargarna är fria från denna parasit sedan vargarna började vandra in i Sverige för 30 år sedan.
SVA som har ansvaret för detta, har endast utfört enstaka undersökningar under de decennier som gått. Min absoluta övertygelse är att man borde ha haft stenkoll på detta från det den första vargen vandrade in.
Drabbar människan
Bandmasken, Echinococcus Granulosus orsakar en sjukdom som drabbar även människan om man får i sig äggen från en nedsmittad natur till exempel via bär eller svamp. Sjukdomen är inte bara anmälningspliktig utan också kopplad till en smittspårningsskyldighet.
Naturen blir smittad från vargarnas avföring. Äggen, som finns på vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas cystor, som långsamt utvecklas under kanske tio år eller mer.
Cystorna kan sätta sig i alla organ, men främst i lever och lungor. Råkar de hamna i till exempel hjärnan, kan de orsaka människans död. När vargarna sedan äter upp älgen med cystorna bildas vuxna maskar i vargen. Cirkeln är sluten.
Inga skyddskläder
I Sverige har vargforskarna och fältpersonalen som hanterat vargarna förmodligen varit övertygade om att vargarna inte var bärare av parasiten. Troligen har Naturvårdsverket och kanske även riksdagsmännen fått den uppfattningen från SVA. Därför har de som hanterat vargarna har gjort detta utan att använda skyddskläder.
Detta även när man hanterade till exempel den hanvarg som för ett par år sedan vandrade in från Ryssland/Finland. Samtidigt vet vi, att av de vargar som undersökts på den finska sidan, har nästan samtliga varit bärare av parasiten. På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor.
Handskar och overall
Jag kommer framöver att själv använda handskar och overall vid hanteringen av vargar. Likaså kommer jag att tvätta mig grundligt efter avslutat arbete. Sex månader efter årets märkningar kommer jag att låta göra en serologisk undersökning av mitt blod. Denna kommer jag sedan att upprepa en gång årligen i några
år. Jag har rekommenderat samtliga tjänstemän som hanterat vargar genom åren, att genomgå motsvarande undersökning.
Jag har också meddelat Naturvårdsverket att jag har för avsikt att avmaska alla vargar i Galvenreviret
vid eventuella märkningar, fram tills det är klarlagt huruvida vi har smittan. Tyvärr är en enstaka avmaskning inte hundraprocentigt effektiv. Men jag vill i alla fall ha gott samvete och veta att jag gjort allt vad jag kan för att minimera risken för nedsmittning av svensk natur.
Avråda från svampplockning
Jag anser också, att man bör avråda från bärplockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där. Det är sant att man genom upphettning kan avdöda alla parasitägg, men svampen och bären ska ju plockas först.
Alla hundägare i vargreviren bör absolut avmaska sina hundar, om dessa har utfodrats med rått kött eller slaktrester.
Anmält till myndigheter
Jag har den 24 februari anmält situationen till Naturvårdsverket, Smittskyddsenheten och Jordbruksverket. På SVA pågår nu en undersökning av de vargar som skjutits under årets början. Även om denna undersökning inte hittar några parasitägg så anser jag inte att det räcker. Så var till exempel vargarna i Galven, där den ryske vargen finns, fredade under jakten, så ingen varg därifrån finns med i undersökningen.
Det krävs en ordentlig kartläggning av läget i alla vargrevir.
Går inte att undvika
SVA tycks anse att bara för att vi inte har hittat cystor på älgar så finns inte parasiten. Här vill jag peka på två saker. För det första tas i princip inga organ från älgar tillvara för undersökning. De blir kvar i skogen där de skjutits. För det andra hittade man i Finland den första nedsmittade älgen 2001 och i dag, nio år senare, är älgstammen på sina håll helt nedsmittad.
Vi är nu i ett läge, där vi planerar för att flytta in vargar från öst. Då en enstaka behandling inte är tillräcklig, eftersom inget preparat tar död på äggen, måste vargarna i åtminstone någon vecka förvaras, tills de är skapligt fria. Helt fria kan vi nog aldrig få dem.
På sikt går det nog inte att undvika att vi får in denna parasit men vi måste dock göra allt vad vi kan för att fördröja den dag då våra älgar blir lika nedsmittade som i Finland.
Hans Boström
Ansvarig veterinär vid årets vargmärkning i Sverige (2010).
Tillbaka upp