Varit naturintresserad sedan barnsben. Nu flitig arrangör av egna turer och mycket aktiv filuftsare. Bästa vän och trogen följeslagare är blandrashunden Kaspar. Erfarenhet från svenska/norska fjällen sommar och vinter. Talar norska.
ny profilbild från 080825.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Aktiv fotograf.
Reviderad målbeskrivning.
I dag skriver jag om min målbeskrivning, reviderar alltså. När jag började blogga var målet att träna upp mig till tidigare god fysik och att gå ner i vikt. Dessutom skulle jag lägga undan pengar varje månad och därefter genomföra en fjällvandring. Allt detta är fortfarande målet men med endast fyra månader kvar av året blir nu den reviderade målbeskrivningen att göra fjällvandringen till 2009.
Den senaste tiden har jag i stället jobbat för det som skall bli årets vandring. För en vandring skall det bli! Jag har med vilje inte berättat något förrän nu när jag har kommit i gång med packningen och vet att det blir av. Under våren tränade jag flitigt och sparade pengar. Någonstans längs vägen tappade jag orken att fortsätta träna och eftersom kondition är färskvara var jag snart inte längre i skick för en "riktig" fjällvandring. När så min hund Kaspar blev akut sjuk i borelia och fick ligga på djursjukhuset i Hässleholm rök sparpengarna också. 
Kaspar efter vår morgonpromenad 080831
Peppad av er, mina vänner här på utsidan, ni vet vilka ni är, började jag i stället jobba för en mindre pretentiös fjälltur typ lågbudget. Att samåka till Jämtland med en vän och uppleva hösten i fjällen. Även detta visade sig för ambitiöst så jag fick revidera igen. Målet blev att göra en pilgrimsvandring. Senaste månaden har jag fått i gång träningen igen. Jag har hittils totalt gått ner 7 kilo i vikt. Målet inför fjällvandringen -09 är ytterliggare 10 kilo.
Kaspar har alltid varit lite underviktig. Under våren fick jag upp honom i vikt men under sjukdomsperioden rasade han ner igen. Nu har jag äntligen fått upp honom i vikt igen till 30 kilo. (Jag vägde in honom hos veterinären i torsdags).
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag kommit halvvägs på min ursprungliga plan. 
Arkivbild
I dag börjar jag min bilresa till Falköping och därefter blir det en spännande pilgrimsvandring i Arns fotspår.
Arkivbild
Se www.gudhem.se
Verkligheten gäller!
Träningsvandring fredag 080822
Det är inte varje övningstur jag skriver om. Det är inte ens varje tur jag gör några bilder. Men vid varje tur är kameran med. Ibland är det något kul som händer som jag fotograferar och skriver om i min blogg. Övningsturerna har iaf på sista tiden varit frekvent förekommande. Jag laddar inför 1:e september då det ska bli en riktig vandring. 
Denna dagens vandring var till första delen lik de flesta andra. Vi gick vägen runt sjön och hade fikat hos pappa och hade precis börjat vandringen hemmåt. I ryggsäcken hade jag lagt ner massa saker för att få träna med lite tyngd. Väderprognosen hade lovat molning men uppehåll så något regnställ hade jag inte packat med.
Knappt hade vi kommit ut på vägen innan det började duggregna. Ingen fara, tänkte jag. Prognosen har lovat uppehåll men molning så lite duggregn klarar vi. I stället övergick det till kraftigt regn. Vi gick in under lövverket av en stor bok för att skula. Det går snart över, tänkte jag. Prognosen har lovat...
Stora tunga vattendroppar trängde snart igenom lövverket. Jag provade att ställa mig tätt intill trädstammen men även där regnade det igenom.
Jag lutade mig framåt och drog armarna intill mig med ryggsäcken som tak. Det hjälpte heller inte. Det går snart över, tänkte jag. Prognosen har lovat... Men nu fullständigt vräkte det ner. Jag fick kapitulera för regnet och i all hast slita upp mitt 4-mans tunneltält (som jag hade i ryggsäcken som balast) och dra det över oss. Där under satt vi, Kaspar och jag en god stund tills det slutat vräka ner. Ty så är det sagt; "Stämmer inte prognosen överens med verkligheten gäller ändå alltid verkligheten".
Inget dopp idag!
Mogonpromenad 8.30-10.00. Lätt packning.
När nu den tryckande värmen lugnat sig är det skönt att komma igång igen. Jag väcks tidigt av solen som lyser in i mitt sovrum. Jag tittar ut och ser blå himmel. Så här fint väder har inte prognosen lovat för dagen tänker jag, men okej. Jag äter en liten frukost på havregröt och tar på mig kängorna och vi börjar gå.
Kaspar är i extas och drar i kopplet som besatt. Jag vet det var länge sedan vi var ute. Jag får verkligen jobba för att få honom att gå vid min sida. Morgontemeraturen visade 12,5 grader vid frukosten. Jag lägger min vindblus efter några hundra meter och hälsar på korna.
Resten av promenaden går bättre med Kaspar och vi knatar på bra. I väskorna bär han 1 liter vatten på vardera sida för att vänja sig vid klövjen. Öven om jag haft fullt upp med att "hålla huvudet ovanför vattenytan" ett tag (därav ingen blogg på länge), planerar jag fortfarande för en fotvandring snart. Nästan hemma går vi ner till badsjön.
Sjön ligger spelgelblank och inbjuder till morgondopp. jag klär av mig alla kläder och vadar ut i det friska vattnet. Det är iskallt. Senaste veckorna har varit allt annat än somriga... Kaspar hoppar och skuttar obesvärat. Jag går längre ut och Kaspar tar några simtag och vänder sedan innåt. Jag fortsätter utåt. Vi är helt för oss själva denna underbara morgon. Inte ens gässen är kvar längre. När vattnet når mig halvvägs upp på låren stannar jag. Plaskar med händerna och doppar handlederna under vattnet för att vänja mig vid temperaturen.
Varje dag ett äventyr!
Vi bygger en ny koja.
2008-07-02 19.00
Vår förra koja blev i fjor vandaliserad till oigenkännlighet. I år bestämde vi därför att lägga vår kojare djupare in i skogen. För att komma dit måste du över en bäck. Inte särskilt djup men med branta kanter på nära två meter på varje sida. Äventyret börjar där. I bäcken, på väg till kojan. Jag låter pojkarna leka fritt i bäcken. Båda har stövlar på sig. Över bäcken har killarnas pappa börjat med att bygga en bro. Killarna vadar hellre över. De söker efter de djupaste partierna i bäcken.
-Hur högt kan vi vada i våra stövlar utan att bli blöta?
Båda kommer över med stövlarna fulla av vatten. Det gäller att testa gränserna genom att överskrida dom...
Denna gång ska vi bygga en trädkoja. Fabian testar sin styrka på en av grenarna. Sin styrka testar han också på sin storebror så ofta han får chansen. 
Av säkerhetsskäl använder vi bara färskt virke till bärande konstruktioner. Jag försöker förklara skillnaden mellan att helt såga ner ett levande träd kontra göra märken i barken på ett träd som skall stå kvar. Träden jag sågar ner är noga utvalda gallringsobjekt. Allt vi bygger surras fast. Inte spika i levande träd. Allt görs starkt nog att bära min tyngd. Då är det säkert för barnen. Fabian väger 18 kg. Det innebär en 5,4 faldig säkerhetsfaktor mot min vikt.
Olympus my 1030 SW. vidvinkel.
Att bygga en koja är nog den bästa avkoppling jag kan tänka mig. Tiden försvinner liksom, blir mindre viktig. Långt efter att storebror droppat av och gått hem kände Fabian också att det var dags att ge sig. Jag stannade kvar för att avsluta surrandet på påbörjat projekt. Till min glada överraskning kom Fabian strax tillbaka med en hel bunt mackor i sin lilla barnahand.
Nu har mamma skickat med matsäck till mig tänkte jag, men så var inte fallet. Jag frågade Fabian.
-Nä, jag såg ingen, sa han. Han hade själv grabbat ett gäng brödskivor ur brödpåsen och kommit tillbaka med för att vi tillsammans skulle kunna fika i kojan. Det är kärlek det.
Ur Kaspars perspektiv
Så blev det ännu en rekognoseringstur på en liten bit av skåneleden hemmavid. Denna gång tillsammans med Magnus. 2008-06-23.
Canon 350D, vidvinkel. Foto: Magnus B Andersson
Här ställer vi upp för porträttfotografering. Kaspar missförstår syftet lite men ändå.
Canon IXUS 970 IS
Ur mitt pespektiv. Observera Kaspar på bilden.
Canon IXUS 970 IS
Efter att ha "slängt iväg" den första bilden, (ovan), började jag tänka om lite.
-Hur ser egentligen Kaspar på tillvaron?
Jo, ur hundperspektiv.
Kaspar måste ha undrat vad vi människor höll på med. Två naturfotografer som kröp runt på alla fyra och fotograferade. Himla kul var det och kanske inte så tokigt resultat heller.
