Varit naturintresserad sedan barnsben. Nu flitig arrangör av egna turer och mycket aktiv filuftsare. Bästa vän och trogen följeslagare är blandrashunden Kaspar. Erfarenhet från svenska/norska fjällen sommar och vinter. Talar norska.
ny profilbild från 080825.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Aktiv fotograf.
Rekognosering på hemmaplan
eller när lusten faller på...
Jobbade bara en dryg timme idag, (fördelen med att vara egenföretagare). Körde direkt från jobbet vid halv tvåtiden till Ljungbyhed för att gratulera Magnus på födelsedagen. Efter tårtan (färdiglagad och upptagen ur frysen en stund innan) blev det en liten promenad med Kaspar. Det var så kvavt att vi blev alldeles matta, och en ihållande vind blåste från sidan och skvallrade om en kommande lågtrycksfront. Nu blir det snart regn och åska sade vi båda två, och styrde stegen hemmåt. Mycket riktigt började det regna samtidigt som vi svängde in på Magnus gata och kom inomhus. Åskan uteblev men vi kände alla av lågtrycket. Kaspar flämtade och var orolig medan Magnus och jag däckade på varsin soffa.
Nikon D300. Hård svartvit framkallning. Tvärformat.
Strax kom samtalet igång om kommande äventyr.
- Det skulle vara roligt att komma ut och vandra igen.
- Men vi är rätt otränade.
- Vi får börja så nätt.
Och på den vägen var det. Vi smidde planer om korta turer hemmavid.
Nikon D300. Normal svartvit framkallning. Panoramaformat.
Väl hemma hos mig själv igen hamnade jag framför TVn och såg RoboCop3. Tänk att jag hade missat den när den kom. Eller har jag bara glömt vad den handlade om. Vad handlade den om nu igen? Jag har redan glömt det. I alla fall hade den där tryckande tröttheten försvunnit och ersatts med en väldig lust att komma ut en sväng. Kvickt som ögat raffsade jag ihop några kartor över närområdet, lastade Kaspar och kameran och körde ut på en rekognoseringstur. 
Nikon D300. Kvadratformat.
Skåneleden går tvärs igenom Örkelljunga kommun och vår plan är naturligtvis att avverka hela leden inom kommunen som uppvärmning. Jag nollstälde trippmätaren på bilen och körde tills jag korsade leden. Endast 7 kilometer från hemmet via småvägar kan vi ansluta på skåneleden för att få en lagom runda. Tänk att kunna gå rakt ut genom dörren och vandra i flera dagar och sedan komma tillbaka från andra hållet. Kortaste vägen till leden hemmifrån är bara 2,5 kilometer. Nu är det nära...
Arbete pågår och en utflykt!
Vi har börjat se oss om efter ett nytt tält, Kaspar och jag. Det är inte helt lätt att bedömma ett tält efter en bild eller att "se" hur stort utrymmet i absiden är utan att prova. Lösningen var helt enkelt att överföra siffror i centimeter från tältinformationen till verkliga mått på vardagsrumsgolvet. Rött är absiden i Hillebergs kupoltält Allak och blått från tunneltältet Nallo. Kaspar var länge osäker på vilken roll han hade i samanhanget men han underkände benlängden i kupoltältet.
Canon IXUS 970 08-06-13 kl 21.10
När nu den sega vintern väl är över har det blivit dåligt med ork över för några träningsrundor. Det är mycket annat som konkurerar om tiden men träning blir det ibland ändå. Som när jag hjälpte pappa att lägga om taket. Många "träningsrundor" blev det upp och ner för stegen. När så pappa säger, - det skulle vara roligt att snart komma ut och vandra Skåneleden och tälta, höll jag på att ramla av taket. Och tälta! upprepade jag, med illa dold överraskning. Du har ju inte tältat på tio år...
Canon IXUS 970 08-06-15 kl 10.53
Redan samma kväll gjorde vi en utflykt till ett av Örkelljungas kulturminne. (Vi har haft hus i Åsljunga i över 20 år men aldrig tidigare besökt denna plats). En bra mjukstart på våra kommande aktiviteter. Jag har fått en ny tältkamrat.
Slaget vid Fantehåla
Canon IXUS 970 08-06-15 kl 18.36
I början på 1500-talet var Örkelljungatrakten en skådeplats för riksviktiga händelser. Den 27 augusti 1510 möttes svenskar och danskar på nytt i en blodig kamp där Kungsvägen skär gränsen mellan Örkelljunga och Rya socken. Under ledning av Sveriges förnämsta fältherrar fd riksrådet Åke Hansson Tott, även kallad "Danmarks gissel", och riddaren Ture Svensson, drog en svensk rytteriavdelning om 700 man in i det danska Skåne mot Helsingborg. Länsmannen Tyge Krabbe på Helsingborgs slott underrättades om det förestående anfallet. Då Totts trupp nådde Fantehåla på morgonen överrumplades han av Krabbes styrka. Svenskarna led ett fullständigt nederlag. Tott stupade för ett lanshugg, men hedrades med en ridderlig begravning i Helsingborg i Svartbrödrakyrkans kloster. (text från kommunsidan Örkelljunga)
Det stora i det lilla. Hajken dag 2.
Söndag 25/5 morgon
När en vaknar, vaknar alla. Så funkar det i tält. Vi var alla sugna på att komma upp och ut till den nya dagen så reveljen gick fort. Jag dukade fram frukost likt gårdagens kvällsmacka. Alla fick varsin smörgås men ingen hade direkt någon aptit så tidigt på morgonen, förutom jag då.
I stället gick vi på upptäcktsfärd längs vägen. Efter mindre än hundra meters promenad kom vi in i älgmarker där vägen går genom en liten mosse. Hunden Kaspar tyckte här var toppen och markerade för vilt direkt. Dock inget vi kunde se. Lilla Hanna gick vid min sida och höll mig i handen samtidigt som hon sjöng på en liten visa bara hon vet vad handlar om.
Till vänster om oss växte tätt med sly men på vår högra sida stod förkrympta tallar på myren och marken var täckt av ängsull? tror jag det heter. Vackert var det iaf när solen lyste på vita tussar på stråna. Det intresserade Hanna som plockade en blomma och satte i kläppen på blixtlåset. Sådan fägring lockade inte killarna utan dom plockade svamp på vägen. Liten, brun, trist, oätlig obetydlig svamp men det var det roligaste dom visste.
-Titta här vilken liten, utbrast Fabian.
-Men titta här då, här är en ännu mindre, svarade Andre.
Längre fram kom vi till det konstverk jag personligen beundrat så (se blogg 07-12-13). En ekorre utsågad direkt på stammen av ett träd, avsågat en meter över marken. Riktig motorsågskonst! Stolt visade jag upp ekorren för barnen. Ja, jo, dom tyckte iofs att det liknade en ekorre.
-Men vad är det här?
-Kom och titta!
Plötsligt visade barnen ovanligt stort intresse för ekorren. Trodde jag. I stället var det en luden fjärilslarv som satt PÅ ekorren som tilldrog sig deras intresse. Än en gång blev jag påmind om att barn ser saker med andra ögon. Ett barns ögon. Att se det stora i det lilla.
kl 08.02
Tillbaka vid baslägret serverade jag en andra frukost med Skånemejeriers extra fin youghurt 3,7% till hungriga barn. Därefter tog organisatören inom mig kommandot igen och ordnade så vi kunde diska i varmt vatten med diskmedel och diskborste i turordning. Hanna började. Hon gillar att greja med vatten så det var inga problem. Plötsligt gav hon ifrån sig ett illvrål. Då hade Fabian tröttnat på att vänta och löst problemet genom att ta diskborsten ifrån henne. Allt löste sig med lite konfliktmedling. Att sedan riva och packa tältet gick fort. Jag började också separera packningarna efter vad som skulle hem till mig respektive med barnen hem. Slutligen bar vi tillbaka stenarna från eldstaden och sopade igen alla spår efter vårt läger.
kl 11.20
Efter en liten bilresa fortsatte äventyret hos min kompis Mattias som har en gård med massa får. Totalt 52 stycken visade det sig. Utav dessa var 37 små lamm, mellan 4-6 veckor gamla.
-Lamm kallas fårets ungar upp till tolv månaders ålder, berättade Mattias.
Vi fick gå ut till fåren i hagen och klappa alla lammen. Dom var väldigt nyfikna på oss och kom fram och hälsade. Mattias hämta korn vi matade dom med och då åt dom ur våra händer. Hanna var totalt orädd och ville hela tiden ha mer korn att mata dom med. Gårdskatten, som utsett sig själv till flockledare höll ett vakande öga på oss.
Baggarna, en vit och en svart, gick i hagen bredvid. Dom matade vi genom staketet med färska växter. Sedan stångade dom varandra och då var vi glada över att vara på rätt sida av staketet. Dagen avslutades med att all fick åka en tur i Mattias fina traktor. En röd Valtra med frontskopa. Killarna var först lite reserverade inför överraskningen och lite blyga. När dom åkt varsin runda och Hanna och jag kom tillbaka efter vår åktur ville dom åka igen vilket ju var ett gott betyg. Vi fick dock tacka för oss för denna gång och påbörjade hemfärden.
kl 11.26
Det tog bara några minuter innan Hanna och Fabian somnade i bilen. Lite längre tid tog det för Andre men sen sov alla gott under hemfärden. Barnen är alltså inte mina, men ett gott skäl för mig att komma ut. Väl hemma hos deras mamma, som är min bästa vän, slocknade även jag av trötthet och fick vila en stund på soffan.
Snart, förhoppningsvis, kan jag börja förbereda nästa äventyr.
Kanske redan i veckan...
Nikon D300. 24-70 mm. Polarisationsfilter.
Det stora i det lilla. Förberedelser.
Det är stort för mig att vara friluftsförebild för små människor.
Det är stort för små människor att åka på en liten hajk med mig, Pelle.
Förberedelser.
Det var redan lördag eftermiddag när jag hämtade mina tre små friluftskompisar hos sin mamma. Vi började med att köra inom affären för att handla. Utanför stod en "mormor" från Röda Korset med bössa och samlade in pengar i en riktad aktion. "Mormor" är lilla Hannas benämning på alla äldre kvinnor. Det vill säga utanför affären stod en dam och samlade in pengar. Hanna fick ett mynt av mig att lägga i bössan och som tack för hjälpen fick hon en "knapp" jag fäste på hennes tröja. (se noga på bilden). Hanna körde sedan stolt den lilla kundvagnen genom butikens gångar medan vi provianterade. 
Strategiskt placerat när kassan och på lagom höjd fanns denna godisavdelning med färgglada "sockerbomber". Denna fälla gick jag inte på utan vidhöll att fullkornsbröd är bästa hajkmaten. Hanna lastade alla varor på bandet (som inte var i lagom höjd) och packade sedan all proviant i kassen, uppkliven på disken.
Hemma hos sig hade barnen fritt fått packa varsin personlig väska med saker. Ombytes- och förstärkningskläder hade jag fått med mig i en separat bag. Hemma hos mig blev det genomgång av packningen vilket innebar att dom fick tömma ut allt innehåll. Därefter började vi systematiskt och pedagogiskt packa "enligt handboken". Matgrejor, vattenflaska, tandborste kläder med mera. Det lilla utrymme som blev över i väskan fick därefter disponeras till en personlig sak (leksak). 
Andre, som är äldst i syskonskaran fick dessutom hjälpa mig packa över provianten till kylväskan.
Därefter blev det ännu mer handgripliga aktiviteter när det var dags att packa liggunderlag och sovsäckar. Mellankillen Fabian rullade fint ihop sitt liggunderlag. När jag sedan skulle packa övriga gemensamma saker var det "tusen" saker till att tänka på; mat och matskål till hunden och termos med vällingvatten åt lilla Hanna, med mera. Då tyckte killarna att tiden blev långsam så jag bjöd på ett avsnitt av "Fantastic Four" på DVDn. Hanna lagade under tiden mat i lekstugan.
Denna bild Olympus my 1030 SW.
Det blev en ansenlig mängd väskor, liggunderlag, jackor och för all del kamerautrustning som skulle med. Efter lite omlastning fick även Kaspar, som nu är helt återställd, plats i bilen.
När förberedelserna var färdiga, var det bara att lasta barnen, spänna fast säkerhetsbältena och köra iväg mot äventyret...
Övriga bilder Canon IXUS 950 IS
Pelle kan.
Återkomsten igen.
- Varför faller vi?
- För att lära oss att resa oss upp igen!
Det blev inget bloggande i april för att jag helt enkelt inte orkade. En tuff ekonomisk tid på jobbet tog alla mina krafter. Dessutom tömde jag mina sparpengar som var avsatta till fjällvandringen. Träningen uteblev och konditionen gick ner och kilona gick upp. Trist läge helt enkelt.
Med god vilja och goda vänner bärjade jag så småningom återhämta mig igen. Min hund Kaspar och jag kom ut på våra träningsturer igen. Dagen efter en av våra turer, då vi varit vid havet, började Kaspar bli hängig. Han åt inget, drack inget och orkade inget. Trist läge igen. 
Trift (Nikon D300, vidvinkel)
Min omedelbara tanke var uttorkning efter gårdagens resa till havet i bilen fram och tillbaka. Jag insåg att behövde hjälp och det snabbt. Det blev en resa till djursjukhuset i Hässleholm där man direkt konstaterade infektion. Skönt för mig att inte ha orsakat honom intorkning men trist för Kaspar som visade sig ha drabbats av fästingsjukan. Den otäcka varianten. Dropp, antibiotika och fem dygn på sjukhuset blev följden på det. Jag hade precis några veckor innan glatt mig åt att fått upp hans vikt till 29 kg. Nu vägde han 27,7 kg och ryggradens taggutskott syns på ryggen. Vi har en vecka kvar på antibiotikan och minus på sparkontot så nu gäller Återkomsten version 2.0.
(Ixus 950 IS)
En fjällvandring ska det bli men jag vet inte längre var eller när det kan bli. Vi börjar hemmavid med korta turer igen. Vi har i skrivande stund mellanlandat på firman för att tömma kameran efter helgens lilla tur. Tillsammans med Magnus har vi haft en fin helgtur på Hovs Hallar med mycket sol och massa frisk havsluft. Ett enkelt skydd med tarpen reste vi mellan våra kamerastativ i det sista dagsljuset innan natten. Det är skönt att vara tillbaka...
