Roligaste djurminnet

Hej på er
Har förstått att många av er har haft mycket kontakt med djurlivet när ni har varit ute och lufsat i skog och natur. Ni har säkert många trevliga minnen från möte med olika djur. Några minns man säkert lite särskilt.
Vilket är ert roligaste minne, det behöver ju inte vara något ovanligt, stort och farligt eller sällsynt djur för att vara ett roligt minne.

Kan bidra med en tur för cirka två år sedan. Det var i januari vid en sjö som heter Yddingesjön i Skåne. Jag satt och fikade på en stor sten vid strandkanten efter en heldag i skogen. Medan jag dricker mitt medhavda kaffe ser jag ett litet huvud som sticker ut ur buskarna för att sen dra sig tillbaka. Detta upprepade sig ett par gånger. Trodde först att det var en katt från någon gård i närheten, när en iller plötsligt skuttar fram framför mig. Den tar ett varv runt stenen jag sitter på innan den skuttar ut på isen på sjön. Där uppför den allehanda akrobatkonster på isflaken endast ett par meter ifrån mig i cirka fem minuters tid. Jag hade kameran med mig men glömde helt bort att ta fram den.

En annan intressant sak var när jag ihop med en kamrat kom gående längs en bred skogsstig i närheten av Häckeberga och får se en till synes skadad koltrast. Den far som en galning fram och tillbaks med vingarna utsträckta tvärs över stigen. Med jämna mellanrum ser den sig om, som om den den vill ha koll på att vi följer efter den. När detta har pågått efter cirka 50 meter, rusar den plötsligt in i en buske och bli sittande där tills vi har gått förbi. Efter ett liten bit vänder vi oss om och får se fåglen till synes frisk, flyga upp i ett bo fullt av skrikande små fågelungar. Som den hade lurat oss.

Vad vore skogen utan våra vänner djuren

/göran
 
För några år sedan, under en weekendtur i oktober, satt jag och kikarspanade runt den tjärn jag slagit läger vid för natten. Jag ser två gäss som simmar vid stranden vid ena änden av tjärnen, inget ovanligt med det, gäss är vanliga i Värmland.
Men vad är detta, det verkar som om marken rör sig på stranden bakom gässen.... Det är en räv som försöker smyga sig på gässen, den ålar sig platt som en pankaka efter marken. Gässen har järnkoll på räven och simmar (nonchalant?) sakta baklänges ut i tjärnen då räven kommer för nära. Räven reser sig och försvinner i skogsbrynet. Gässen simmar närmare stranden igen. Efter någon minut är räven tilbaka och prövar att åla sig närmare gässen igen. Precis som tidigare backar gässen sakta längre ut i tjärnen. Räven ger upp igen. Detta upprepar sig fyra gånger (!) innan räven inser att det nog inte blir gås till middag och lommar (besviket?) iväg med svansen mellan benen över ett hygge och en bergknalle i nordväst.
Ett roligt minne från en skogstur strax utanför Torsby.

//p-a
 
Tjo och tjim i fjällvärlden

Under augustis varma vandring i Jämtland hittade kompisens hund på ett snöfält av svalka sig på. Då snöfältet lutade och hunden inte gillade att glida nedåt så gick den med bakbenen och gned framfroppen mot snön - såg helfestligt ut! Vi skrattade åt hunden då en i sällskapet plötsligt sa: Det sitter nå´t där. Vi vände oss om och då började det sittande djuret springa uppför sluttningen. "En järv" utbrast jag och slet upp kameran. Tyvärr hade jag 35-80 mm objektivet på så det blev ingen höjdarbild...då den var lite för långt borta (50 m innan jag fick upp kameran). Järven stannade till en gång och tittade på oss innan den försvann.
Det var ganska oväntat att vi skulle få se ett skyggt djur när vi definitivt inte var försiktiga av oss.

För övrigt så jag mycket mindre folk under min vandring i Jämtland i år än under samma vecka förra året i Sarek.

Annars så finns ju minnen av en träningsrunda i skogen en fantastiskt fin kväll för ett par år sedan då jag kom fram till en tjärn där två lommar låg och skrek. Jag stannade vid tjärnen tills jag höll på att frysa mig blå, magiskt.

Skulle kunna hålla på länge...
 
Skoj tråd!

Plötsligt prasslade det till under en grad, så vi tvärstannade och stod blickstill. Efter någon minut stack det fram en liten svart nos - en rävunge! Den plirade nyfiket och funderade på vad den skulle göra. Sedan klev den ut och gick närmare. "Konstiga filurer som inte rör på sig", såg den ut att tänka. Närmare och närmare. Till slut måste den ju undersöka ordentligt, så den bet försiktigt i min hand för att se om jag skulle röra på mig!
 
Storm.

Tjenixen.
Det här hände för något år sedan vid Häckeberga-
skogarna,vintertid.På eftermiddagen efter en
lång dagstur så hittade jag en bra tältplats.
Observerade tidigare under dagen att det var
gott om Dovhjort ute i skogarna.Sagt och gjort
senare på kvällen när jag låg i sovsäcken och
var på väg att somna in,så brakade det loss
ordentligt utanför tältet,tydligen hade jag
lagt mig mitt i ett djurstråk,för hjortflocken
dundrade nu runt mitt tält,det var ett otroligt
väsen utanför,efter en stund försvann flocken,
jag satt där med en något hög puls och försökte
smälta intrycket,till slut somnade jag med ett
stort leende på läpparna.
MVH Nicklas.
 
Hej,
Roligt med alla inlägg från den skånska naturen. För något år sedan var vi ute och vandrade i skogarna på Österlen (mellan Andrarum och Agusa). Vi gick uppför på en smal grusväg kantad av höga granar och när vi nästan var uppe på krönet kom en stor Duvhök intet ont anande glidande mot oss. Rätt som det var fick den syn på oss och synen var obetalbar. Den smala vägen och täta granskogen gjorde det omöjligt för Duvhöken att väja. Istället började den bromsa genom att, som vi upplevde det, flaxa med vingarna baklänges. För ett ögonblick stod den alldeles stilla i luften bara fem meter ifrån oss i ögonhöjd innan den till slut lyckades flaxa iväg samma väg som den kom. Det hela kunde vara hämtat från en tecknad film.
 
Jagad av en hare

För nåt år sen när jag var ute och sprang 10km-spåret på I.20 i Ume blev jag förföljd av en hare. Den höll sig både före och efter mig under ca 1 km.

En annan lite lustig sak hände mig när jag var ensam uppe i Sarek och hade gått hårt och långt en dag. Jag somnade med huvuddelen av middagen oäten och tältet öppet på vid gavel och vaknade av ett "klink-klonkande" framåt småtimmarna, kikade yrvaket ut och upptäckte att jag låg mitt i en stor renhjord.

/Per Wiklund
 
Hej igen,
På tal om att vakna mitt i en renhjord - en natt på John Bauerleden (mellan Gränna och Huskvarna) la vi oss under bar himmel utan att se var vi la oss. På morgonen blev jag raskt varse var vi hade lagt oss. Jag väcktes nämligen av att en ko slickade mig i ansiktet. Tur man inte har koskräck.
 
Bäver framför fötterna och älg över tältet

Jag har haft flera minnesrika djurupplevelser, någon har jag också berättat om tidigare här på utsidan.

T.ex: "När jag mötte bävern":
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=14476

En annan upplevelse inträffade för ca 30 år sedan, när jag och två kamrater var på mopedtur, och därefter vandring till Rullån som ligger upp mot Oviksfjällen i Jämtland.
Eftersom vi bara hade ett enda tvåmanstält, så drog vi lott om vilka som skulle få sova i tältet, och vem som skulle sova utanför.
Det blev jag som drog kortaste stickan, och hamnade därför under en tät gran med min sovsäck, medans kamraterna fick sova i tältet.
Jag vaknar emellertid tidigt om morgonen av att det står en stor älgtjur mitt inne i lägret.
Efter att den tänkt sig om lite grann, sätter den fart rakt imot det lilla tältet där mina kamrater ligger och sover - intet ont anandes.
Jag får hjärtat i halsgropen, när jag är säker på att nu kommer älgen till att trampa ned dom. Men just framme vid tältet, så tar han bara i lite extra, och med ett stor kliv så är han över.
Därefter går han med lugna värdiga steg rakt ut i en liten tjärn, där han i den trollska morgondimman, med vattnet upp till magen, vänder sig om och ser rakt imot mig där jag ligger under granen. Så kliver han vidare, blant dimslöjorna över tjärnen, och upp i granskogen där han blir borta mellan träden.
Det, var en stor naturupplevelse det, som jag aldrig glömmer. Till saken hör, att mina kamrater snarkade trygt vidare, helt ovetande om vad som nyss farit över deras huvuden.
 
Järvstammen är visst ovanligt stark nu, runt 265 djur i Sverige enligt http://www.de5stora.com, och med sitt starkaste fäste i Jokkmokksjällen.
I sommras hade vi turen att få se en hona med två ungar som nyfällt en ren i Sarek. Efter att de ätit började ungarna leka febrilt med varandra och var väldigt ouppmärksamma. Som närmast var de runt 10 meter ifrån den bäckravin vi använde som gömsle men då kände vi oss ivägen så vi smög ner till tältet. Allt som allt pågick skådespelet i ca 30 minuter på mellan 100 till 10 meters avstånd. Det var helt osannolik upplevelse som vi förmodligen aldrig kommer få vara med om igen.

/Björn
 
En riktig fårskalle

Har ett roligt minne från en vandring i våras. Vet inte om det platsar riktigt i det här forumet, då djuret i fråga inte var riktigt vilt.

Det hela utspelade sig uppe på Ryssberget i Blekinge. Jag hade nått en mycket vacker öppen glänta med enar, där det gick får och betade. Eftersom jag gått en bra bit i kuperad terräng, tyckte jag att stället lockade för en paus. När jag slått mej ner på en sten upplevde tydligen tackorna mig som hotfull och började samla ihop lammen. Efter en stund hade alla dragit sig undan in i skogen runtomkring. Då känner jag något som stöter mig där bak. Där står ett ensamt litet lamm, som de andra tydligen inte har brytt sig om. Jag gjorde misstaget att klappa och gulla med det. Sen var det uppe och hoppa och studsa på mig hela tiden.
När jag till slut vandrade där ifrån följde det mig sida vid sida som en hund. Runt hela hagen löpte ett elstängsel, där jag tog farväl av den lilla innan jag fortsatte. Efter ett par kilometers vandring hör jag någon komma springande bakom mig. Det var lammet. Jag var tvungen att gå tillbaka hela vägen igen för att se till att det kom tillbaka in i hagen.
När jag lämnade hagen igen ser jag bakåt hur lammet ålar sig under elstängslet ock springer efter mig igen. Jag vänder då tillbaka igen och väntar en bra stund. Till slut lyckas jag ”smyga” därifrån.
Det hela tog mig två och en halv timme extra vilket innebar att jag inte var framme vid dagens slutmål medan det var ljust.

/g
 
Sagokatten

1990 jobbade jag i Honduras, vi bodde i en liten bergsstad, Santa Rosa de Copan, i norr. Jag hade varit på ett uppdrag ner på kustslätten och var på väg hem i sena eftermiddagen. Det var ett fabelaktigt ljus med blå trädklädda gamla vulkaner, ungefär som i Ville Volvos äventyr, och gröna böjande åkermarker, tropiskt frodigt skulle man nog kunna säga. När jag med jeepen kom upp på en höjdrygg rullade vägen ner mot nästa dal som en lång grå serie koryggar, svagt mötljus genom axen, jag stängde av diselbullret i framändan och bromsade in nerrullningshastigheten och bara satt och njöt, att det kunde vara så vackert och dessutom betalt!
Ett par koryggar framför mig ser jag att en brokig katt går ut och sätter sig på asfalten. Jag rullade stilla närmare. Den hade fläckar och var lite magerlagd. Satt precis som huskatten, värmde rumpan samt slickade sina framtassar. Så vände den lojt på huvudet och tittade på jeepen som nu inte var mer än 15 m bort och stod stilla. Jag blev föremål för dess granskning. Katten la huvudet på sned, reste sig och gick värdigt ut i åkern samt försvann i alla gula skuggorna. Min hitintills enda vilda ozelot, men en sån syn!

Bra tråd det här.

Johan K
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.