Perspektiv

[nermander]

Vet inte hur många som känner till det amerikanske begreppet "thruhiker", jag stötte på det i ultralätta sammanhang och började inse att vi i Sveriga vandrar rätt fjuttigt.

En thruhike handlar om att gå en vandringsled i ett sträck, d.v.s med "boendet" i ryggsäcken. Det två populäraste lederna i USA är PCT (Pacific Crest Trail) och AT (Apalanchian Trail), de är 424 respektive 348 mil långa. Detta jämfört med Sverige som är 157 mil...

Hur många här har vandrat Smygehuk-Treriksröset Tur och Retur på en och samma vandring?

Det är ju inte konstigt att thruhikers försöker vara ultralätta. Ska man vandra 3-4 månader vill man nog inte ha 30 kg packning på ryggen. (Å andra sidan provianterar de ju på vägen, de stannar ju i städer ibland och så, men ändå.)

Söker man på "thruhiker" så hittar man en del dagböcker och sajter om thruhikes.

 

[Kalle E]

Hur kul verkar det då?

Jag kan se mig själv, 33 mil och åtta dagar efter att jag lämnat Smygehuk, med 124 mil kvar, när jag går genom industriområdena i Mölndals södra. Förväntansfullt ser jag fram emot många långa kilometer i lastbilsviddraget längs 90-vägar, ändlösa mil genom barrskogarna och som höjdpunkter, samhällen som Fagersta och Edsbyn att passera. Stämningen hålls ytterligare upp av att jag bara har en uppsprättad sopsäck som tält och resten av utrustningen består av en tandborste med 10 strån kvar. Jag har sagt upp mig från jobbet för att kunna vara borta i fyra månader (oktober till januari). Jag räknar med att få svårigheter med talet fram i november orsakat av att inte ha någon att tala med. Bilarna som rusar förbi och folk jag går förbi i betongförorterna skulle aldrig ens överväga att ta kontakt och än mindre prata med mig, smutsig, skäggig och med ett förklarat UL-skimmer i ögonen som jag är och har. Vid jul har jag helt övergått till gutturala läten, vilket inte gör så mycket eftersom jag förstår mig själv rätt bra där jag går och talar högt med rösterna i huvudet. Efter genomförd vandring har mitt liv förändrats. Jag tror det beror på att jag sett ljuset (i Kiruna i december), men omvärlden vet att det beror på att hissen inte stannar på alla våningar hos mig längre. En kombination av tristess, benhinneinflamation och slarvig tandborstning har stängt av ett par viktiga hjärncentra. Det gör inte mig något eftersom jag ju redan blivit av med jobbet och mitt sociala liv och dessutom ändå tänker fortsätta mitt nya obundna liv och gå till Färöarna nästa gång.

Eller har jag missuppfattant något?

Kalle

 

[nermander]

Re: Hur kul verkar det då?

Eller har jag missuppfattant något?

Bara en liten detalj: De som gör det är inte masochister som är ute för att plåga sig själva.

Jag kan inte se hur en thruhike skulle vara "dummare" än att springa ett maraton eller tillbringa tre kvällar i veckan med att sitta på en spinningscykel och trampa sig svettig?

Att går PCT lär vara en rätt häftig upplevelse. I Sierra-bergen går leden 32 mil utan att korsas av nån väg, i Mojaveöknen kan det vara dagar mellan möjligheterna att fylla på vatten. Snacka om utmaning.

Varför inte läsa några dagböcker skriva av folk som som gjort en Thru-hike? På http://www.trailquest.net kan du t.ex. hitta dagboken från Brawnys solo-hike längst PCT i fjol. Eller hennes försök med AT nu i år (fast där kör hon inte solo hela vägen, hennes man har anslutit nu).

 

[Kalle E]

Tänkte väl det

Jag inser också att man inte måste plåga sig själv, jag bara kunde inte riktigt upparma entusiasm för att gå genom Sverige, det var allt. Men visst kan jag hålla med dig om att det verkar vara en kul utmaning att gå långt, till vissa delar.

Kalle

 

[nermander]

Det kan nog vara rätt trevligt ändå att gå genom Sverige. Man behöver ju inte följa motorvägarna direkt, går ju att undvika industriområden och liknande.

Men mitt inlägg var ju mer tänkt att göra en jämförelse mellan det vi normalt menar med en vandring (2 veckor i svenska fjällen?) med deras halvårsprojekt. Det är ju nästan så Kropps bedrifter bleknar lite, i alla fall om man ser till hur många som gör dessa thruhikes.

 

[Malindo]

Den heliga Birgitta

och hennes man var ena riktiga Thruhikers. Fast istállet för att klämma Vadstena-Kiruna valde de att gà söderut, och ansluta till el Camino de Santiago, vars slutmâl ju som bekant ár den kristna várldens nást heligaste pilgrims-mâl, Santiago de Compostela i nordvästra hörnet av Spanien.

Mànga av nutidens hikers, bâde kristna och mindre kristna, váljer än idag just att vandra denna led, pga dess variande natur, mànga vackra byar, städer och historiska monument som ligger lángs dess vág (att detta varit en vandringsled under ca 1.000 âr har naturligtvissatt sina spàr). Hur lângt man vill gà bestámmer man sjálv: màlet är ju klart, men starpunkten helt individuell.

Kanske ett roligare hel- eller halv-Thruhikers-projekt än det som Kalle beskriver ovan (Mölndals, Fagerstas och Edsbyns industriomrâden...)?

MVH /Mats

 

[nermander]

Re: Den heliga Birgitta

Kanske ett roligare hel- eller halv-Thruhikers-projekt än det som Kalle beskriver ovan (Mölndals, Fagerstas och Edsbyns industriomrâden...)?

Blir rejäla vad bara... eller ska man gå via Finland?

 

[mnd]

Thruhiking Europe

Âven jag har läst amerikanska sites med dagböcker fra Thuhikers och det verkar häftigt att förflytta sig hundratals km bara vandrande fram. På Appalachian Trail finns det tydligen en hel kultur kring vandringen, där ensamma vandrare träffar vanrann med oregelbundna interval på etappmålen och skriver till varandra i vindskyddens loggböcker. Var och en går ju i sit tempo.
Jag blev lite avundsjuk på att vi inte har sånt här.
Det kräver forstås långvandringsleder, för inte skal man gå längs 90-vägarne (som en del sk. Sverigevandrare verkar har gjort). Men det finns ju faktisk europeiske vandringsleder, som i Sverige utgörs av dem olika landskapslederna. Kan vi inte skaba en grej som handlar om att gå från Stockholm til Malmö och vidare genom Danmark och Tyskland, kanske helt till Alperna.
En del tyskar vandrar långvandringslederna, fast i småetapper, en helg åt gången. Titta t.eks. här http://www.gut-zu-fuss.de

 

[walkerboh]

Inte behöver man en vandringsled för att gå långt.
Gå ut till närmsta skog och följ stigen åt något håll när stigen delar sig så tar du varannan höger och varannan vänster. Slutar stigen går du tillbaka och tar den andra förgreningen. Jag lovar att du kommer att få se mycket.

 

[mnd]

Det er klart, i skogen är det bara att gå. Men ska man hinna 100 tals km kommer man också at korsa odlad mark och bebodda trakter och här är en vandringsled bra för att slippa gå på stora vägar.
Nu är en vandringsled också bra för att skapa gemenskap mellan folk som går/har gått samma sträcka. Det är en stor del av thruhiking i USA att det finns en "community" kring det.