I slätvatten och med vingpaddel:
Det jag kan läsa mig till är att man ska se det som att man sätter ned paddeln och så sitter den där, och så häver man sig runt med kajaken runt paddelbladet som står still (egentligen glider utåt pga bålrotationen) i vattnet.
En tanke med vingpaddeln är just att den är bättre än en plattpaddel på att "sitta fast" i vattnet.
Lagom tryck ska sättas på paddeln så att den inte "slirar", en lagom acceleration genom draget gör att kanoten ökar fart utan att paddeln slirar i vattnet. För mycket kraft och man ägnar kraft åt att förflytta vatten snarare än kanot, och det blir inte effektiv paddling.
Detta är vad jag läser, och det låter rimligt.
Men så inser jag att om detta stämmer borde inte paddelbladstorleken spela någon roll, eller rättare sagt, man borde inte kunna ha för stort blad. För litet blad kommer slira om man är stark och vill accelera mer i varje drag, men om bladet är större än man behöver så borde den enda nackdelen vara att paddeln väger mer, och möjligen i en slätvattensstart som är en helt annan historia.
För fästet i en stor paddel borde ju inte bli sämre om man inte investerar lika mycket kraft? Och då borde den inte vara mer slitsam än en med mindre blad heller, bortsett vikten?
Är det något jag missar? Jag får det inte riktigt att gå ihop detta med att rekommendera små paddelblad för att minska belastningen på axlar mm, borde det inte bara vara så enkelt att inte ta i så förbannat mycket? En liten paddel gör det mer uppenbart iofs, för då börjar den slira om man tar i för mycket...
Det jag misstänker är den felande länken är att vingpaddeln inte alls sitter still i vattnet utan rör sig bakåt en del, men man förenklar och säger att paddeln sitter still, för att det är en fin mental bild att ha i huvudet. Om den faktiskt rör sig bakåt genom draget då blir det ju uppenbart tyngre med en storbladig paddel.
Någon som har koll på läget?
Det jag kan läsa mig till är att man ska se det som att man sätter ned paddeln och så sitter den där, och så häver man sig runt med kajaken runt paddelbladet som står still (egentligen glider utåt pga bålrotationen) i vattnet.
En tanke med vingpaddeln är just att den är bättre än en plattpaddel på att "sitta fast" i vattnet.
Lagom tryck ska sättas på paddeln så att den inte "slirar", en lagom acceleration genom draget gör att kanoten ökar fart utan att paddeln slirar i vattnet. För mycket kraft och man ägnar kraft åt att förflytta vatten snarare än kanot, och det blir inte effektiv paddling.
Detta är vad jag läser, och det låter rimligt.
Men så inser jag att om detta stämmer borde inte paddelbladstorleken spela någon roll, eller rättare sagt, man borde inte kunna ha för stort blad. För litet blad kommer slira om man är stark och vill accelera mer i varje drag, men om bladet är större än man behöver så borde den enda nackdelen vara att paddeln väger mer, och möjligen i en slätvattensstart som är en helt annan historia.
För fästet i en stor paddel borde ju inte bli sämre om man inte investerar lika mycket kraft? Och då borde den inte vara mer slitsam än en med mindre blad heller, bortsett vikten?
Är det något jag missar? Jag får det inte riktigt att gå ihop detta med att rekommendera små paddelblad för att minska belastningen på axlar mm, borde det inte bara vara så enkelt att inte ta i så förbannat mycket? En liten paddel gör det mer uppenbart iofs, för då börjar den slira om man tar i för mycket...
Det jag misstänker är den felande länken är att vingpaddeln inte alls sitter still i vattnet utan rör sig bakåt en del, men man förenklar och säger att paddeln sitter still, för att det är en fin mental bild att ha i huvudet. Om den faktiskt rör sig bakåt genom draget då blir det ju uppenbart tyngre med en storbladig paddel.
Någon som har koll på läget?
