• Vi har ju bytt forum och det finns säkert en del att förbättra. Har du problem? Titta först i forumet Felrapporter om felet redan är känt. Om inte så kan du starta en ny tråd där. Har du förslag på förbättringar eller andra synpunkter så passar ett inlägg i Funktionsförslag bättre.

Men Göran...

Anders

Guest
Är så less på alla dessa kommersiella "expeditioner". Praktexemplet är Göran Kropp, sveriges hjälte nr ett verkar det. Onekligen har han såväl som Ola skinnarmo en ambition att livnära sig på sk äventyrande, och båda får en uppmärksamhet som de i mitt tycke inte är "värda". Nu är det dags att frågasätta det här fenomenet. Och vad försöker de egentligen uppnå? Internationellt står sig de här personernas prestationer slätt, tänker då exempelvis på Ron Grant som sprang 13 383 km i Australien 1983, på 217 dagar. Eller Cliff Young som vid en ålder av 75 år blir den förste att springa 16000 km runt Australien. Han springer 65-75 km /dag. Och är potatisfarmare... Det finns många fler exempel, men jag tycker poängen är att mediahypen är löjlig. Det är exempelvis något jag aldrig skulle eftersträva själv.
/Kritisk
 
den svenska avundsjukan

Inlägget ovan är ett typiskt fenomen som visar på det svenska kynnet, tro inte att du är något. Hur många är vi inte som själva skulle vilja livnära oss på vår hobby, det vi älskar och tycker är roligast här i livet. Att påstå att Göran kropps bestigning av mount everest utan syrgas och som föregicks av en cykelfärd genom europa och asien inte är en prestation av världsklass det är som att påstå att skit inte luktar.


För att visa vilket eko Görans bravad gav i internationell klätterpress citerar jag Paul Deegan i den engelska tidningen High


" This year´s winner was a lone Swede (with accompanying film crew and starlet girlfriend) who had cykled from his homeland to nepal (carrying all his supplies for the mountain) and whose sports plan if he summited -he did- was to cykle back to Sweden with his girl friend in tow.


Med torr engelsk underton av understatement visar artikel författaren vilken stor bragd det var av Göran att genomföra sitt projekt att sedan "the starlet girlfriend" har visat sig besitta samma kvaliteter som sin pojkvän är ju också roligt.


Olas bragd var völ kanske inte den första i sitt slag men å andra sidan är det inte varje dag någon går självfösörjd till sydpolen. Det är heller inte ett projekt som DU skulle klara av utan en flerårig målmedveten träning och total förskaelse av de livskvliteteter som författaren av det ovanstående inlägget håller höga, såsom förakt för andras prestationer och självhävdelse.


Det jag tror DU retar dig mest på hos dessa herrar är deras goda förmåga att i massmedia föra fram sina prestationer och sina personer.Tyvärr lever vi i ett samhälle där det inte skulle vara möjligt att vara heltids friluftsmänniska utan att också vara expert på att sälja soin person. Om det är detta som stör dig må vara en sak men att komma och påstå att dessa herrars prestationer inte är goda nog att förevisas i allmänhetens ljus är rent nonsens och att påstå att görans prestation inte är av världsklass är befängt.


Skit luktar.


MVH Oscar Engdahl
 

avslutad120814

Guest
Vem bryr sig...

Det är väl upp till var och en att välja att bli proffs på något. Vad Göran Kropp eller andra pysslar med - och om han/dom blir rik(a) och känd(a) pga det skiter jag fullständigt i !!!


Gör vad ni vill...
 

Anders

Guest
Untitled

Jag visste att dessa åsikter skulle finna upprörda röster.
Märk väl, att jag inte alls är kritisk till själva bedrifterna i sig, utan det som präglar dem. Jag förstår att det är poänglöst att försöka övertyga dem som inte alls vill förstå. Jag skulle föreslå en expedition i de gamla polarfararnas anda: varför inte bo på antarktis ett år, eller i arktis. Skida runt antarktis kanske. Det vill jag kalla fysisk och psykisk utmaning. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden förstås. Det skulle jag kalla hängivenhet.
Bara nu ingen snor min ide´.
...och skit luktar verkligen jätteilla.
/A
 

[email protected] (Adam)

Guest
Den drivande kraften

Det är visserligen sant att stora expeditioner och äventyr ofta kräver sponsorer och mediauppbackning, men man kan ju fråga sig vad som är den drivande kraften hos dessa äventyrare. Den genuina viljan att genomföra en dröm som endast inför en själv har betydelse eller en viljan att i jämförelse med andras prestationer göra något beundransvärt.


Viss finns det en bedrift i alla prestationer men som jag ser det är det endast inför en själv som den har betydelse och värde och det skulle väl inte kännas motiverande att inför andra framhävda sin bedrift om man verkligen drevs av en lustfylld längtan och njöt av det man genomförde.


Det är lite lustigt att många av dem som genomför en beundransvärd bedrift betonar prestationen av den snarare än upplevelsen av den.
 

[email protected] (Göran Kropp)

Guest
Men Göran

Tyvärr kostar det en del att bestiga Everest och andra berg i Himalaya, då behöver man sponsorer som i sin tur kräver uppmärksamhet. Tänk om Himalaya expeditioner skulle vara gratis, då skulle jag också vara potatisfarmare!
 

[email protected] (Göran Kropp)

Guest
Svar till drivkraften

Du verkar inte ha varit på någon av mina föreläsningar?
Där betonar jag just upplevelserna och inte hur mycket hår jag har på bröstet! Blev du sugen att lyssna på mig?! Kolla min hemsida www.kroppaventyr.se så får du info när du kan höra "kroppen" nästa gång!
 

Logga in

<% if (false): %> <% endif %>